För 50 år sedan, den 30 mars 1976, protesterade den palestinska befolkningen mot Israels ockupation med generalstrejk och demonstrationer, från Galiléen i norr till Negev i söder. Dagen innan hade ockupationsmakten exproprierat 20 kvadratkilometer palestinsk jordbruksmark mellan bland annat orterna Sakhnin och Arraba.

Strategin var att, på stulen mark, upprätta åtta judisk-israeliska industribyar som en del av ”den galileiska utvecklingsplanen” och därmed utvidga kontrollen över den palestinska befolkningen genom att bana väg för en judisk-israelisk majoritet i området.

Som Israels andra premiärminister Moshe Sharett skrev redan 1914: “vi har inte kommit till ett öde land för oss att ärva – vi har kommit till ett land med ett folk som bebor det, ett folk som styr det i enlighet med sitt språk och sin barbariska kultur”. Rasismen och kolonisationstanken kunde knappast uttryckts tydligare.

De obeväpnade demonstranterna möttes av militär och polis. Tre kvinnor och tre män mördades. Över hundra sårades och hundratals och arresterades.

Det som senare kom att kallas Jordens dag (Yom al-Ard) var en avgörande händelse i palestiniernas kamp för sin jord. Det var första gången sedan 1948 som palestinierna genomförde ett organiserat, landsomfattande svar på stöldpolitiken.

Dagen är ett av de viktigaste datumen i den palestinska almanackan och uppmärksammas av palestinier världen över eftersom marken är symbolen och basen för närvaro, kraft och sammanhållning. Därför är det viktigt att dagen fortsatt uppmärksammas i solidaritet med palestiniernas kamp!