De senaste veckorna har världens börser åkt berg- och dalbana. Med andan i halsen skriker ekonomer och kapitalister ut sin rädsla för vad som nu utspelas. Den lynnige Donald Trump framstår som manodepressiv när han ena dagen inför massiva tullar och hotar med ännu högre strafftullar, för att nästa dag tala om tullpauser och lättnader. 

Det är smått komiskt att se marknadens och kapitalismens tillskyndare vrida sig som maskar för att försöka förstå vad som nu utspelas. Den som enbart försöker analysera USA:s agerande utifrån ekonomiska teorier kommer dock att gå vilse.

Frågan handlar inte om att välja mellan frihandel eller protektionism. Att vissa industrigrenar gynnas eller missgynnas av en omlagd handelspolitik är självklart. Men det är naivt att tro att den amerikanska tullpolitiken skulle vara arbetarvänlig. Det handlar inte om att vara för eller emot tullar eller frihandel. Under kapitalismen kommer handelspolitiken alltid utformas efter kapitalets villkor och krav.

Donald Trumps agerande handlar primärt om storpolitik, nationalism och imperialism. Han och hans lojala ja-sägare gör nu bara vad de sagt de skulle göra, om än kanske i större skala. 

Den matematiska beräkningen bakom Trumps tullar är så infantil och märklig att den helt kan lämnas åt sidan. Men konsekvenserna av det som nu utspelar kan verkligen inte lämnas åt sidan. 

Det är lätt att skratta åt de kapitalister som nu förlorar miljarder på sjunkande aktiekurser. Börskurser är inte verkliga pengar och de rikas fallhöjd är liten. 

Kapitalet kommer genom sin politiska makt se till att de håller sig skadeslösa. Om det kniper kommer överklassen socialisera förlusterna och låta arbetarklassen betala, såsom de gjort många gånger förr.

Trumps tullkrig riskerar att företag i olika länder, inklusive Sverige, kommer få flytta eller slå igen och arbetarna kastas ut i en förödande arbetslöshet.

Den härskande klassens propaganda har dessutom fått många arbetare att bli småsparare på börsen. Med utfästelser om hög avkastning har till exempel närmare fyra miljoner svenskar ett ISK-konto. 

Här är fallhöjden verkligen inte stor och den som försökt spara till en semesterresa eller barnens körkort kan nu få se pengarna gå upp i rök. Ännu värre är det med våra pensionspengar. Sossarnas och liberalernas nya försämrade pensionssystem i slutet av 90-talet öppnade upp våra pensionspengar för hugade aktiespekulanter och fondbolag. Nu skulle alla bli sin egen lyckas smed i det stora börslotteriet.

Premiepensionen utgör en växande del av den allmänna pensionen för svenska pensionärer. För individer som började ta ut sin pension år 2020 stod premiepensionen för drygt elva procent av den inkomstgrundade allmänna pensionen. När systemet är fullt infört förväntas premiepensionen utgöra cirka 20 procent av den inkomstgrundade allmänna pensionen för personer födda 1970 eller senare.

Den genomsnittliga totala pensionen i Sverige låg förra året på 21.600 kronor i månaden före skatt. Skillnaderna är stora, inte minst mellan kvinnor och män. Kvinnornas genomsnittliga pension låg på 18.200 kronor per månad medan männens var 25.500 kronor. Med kraftiga börsnedgångar kommer dessa pensionssiffror sjunka markant framöver.

USA:s tullkrig drabbar arbetare och pensionärer värst, och kvinnor extra mycket. Det är konsekvensen av att politikerna individualiserat och finansialiserat våra pensionspengar.

Nu har dock inte Donald Trump svenska pensionärer i sitt sikte utan tullkriget är riktat mot Kina. Det är Kina som utmanar USA:s herravälde i världen och då kan USA-imperialismen inte sitta tyst och titta på. 

Trumps motmedel är det han alltid agerat utifrån i sitt affärsimperium. Med den starkes rätt, genom hot och med brutala ord ska motparten tvingas på knä och göra uppoffringar. Eller ”en deal” som det heter i Trumps värld. 

Just nu håller omvärlden på att syna Trumps pokerhand, om det är en bluff eller om han sitter med säkra kort. Kina har hittills synat bluffen. Stora kinesiska mottullar och stopp för export av sällsynta jordartsmetaller och magneter avsedda för industrin har gjort den amerikanske presidenten trumpen. Han är ju van att få som han vill.

Donald Trump är beroende av att få sitt tullstraffsystem att fungera. Det är tänkt att finansiera hans stora skattesänkningar. Dessa minskade skatteinkomster beräknas kosta den amerikanska staten 7.000 miljarder dollar. Hur dessa enorma neddragningar ska kunna ske vet ingen, men räddningsplanen är som sagt tullinkomsterna.

Den amerikanska regeringen spelar ett högt spel. Om de amerikanska väljarna inte får de utlovade nya jobben och det nya välståndet kommer Trumps Maga-rörelse falla som ett korthus. 

Fallhöjden är som sagt liten för överklassen men stor för arbetarklassen. Såväl svenska som amerikanska och andra länders arbetare är de som offras först. 

Ändå är inte läget helt mörkt. Tullkriget har vidgat sprickan mellan den europeiska och den amerikanska kapitalismen. När den transatlantiska axeln hoppat ur led och motsättningar kommer upp till ytan så ökar det manöverutrymmet för andra länder. 

Kanske kan det globala syd lösgöra sig något från det västimperialistiska städet, Brics-ländernas samarbete vidgas och stärkas och en multipolär världsordning växa fram. En sådan världsordning skulle fortsatt vara kapitalistisk och förtryckande mot arbetarklassen, men när de inomkapitalistiska motsättningarna tilltar skapas större möjligheter att välta detta sjuka system över ända.