Ett misslyckande. Så sammanfattar flera ledande fackliga resultatet av den nu avslutade strejken på Tesla.
Den strejk som kunde vara i 500 år, enligt dåvarande avtalssekreterare Veli-Pekka Säikällä, varade i knappt tre år. I uttalanden beskrivs Tesla som en övermäktig Goliat, som hellre köper sig fri än att teckna avtal. Mellan raderna kan man ana att de som strejkat skulle vara svikare som accepterat att bli utköpta.
Det låter som att IF Metall överrumplats av Teslas motståndskraft, trots att det aldrig rått något tvivel om att Elon Musk hatar fackföreningar. Varje nytt utlåtande från IF Metall har låtit mer och mer patetiskt.
Konsekvenserna av nederlaget kan bli enorma. Hanna Östeby, ledarskribent på Arbetet, skriver att Teslas vinst innebär att man ”banat väg för att visa andra fackfientliga rikisar att det går att köpa sig loss”. Tesla har visat företagen att det inte väntar en armé av strejkande arbetare ifall företag inte tecknar avtal.
Den största konsekvensen är att det som ibland beskrivs som världens starkaste fackföreningsrörelse visat sig vara en papperstiger. Arbetsmarknadsjournalisten German Bender beskrev konflikten som Goliat mot Goliat. Men trots omfattande sympatiåtgärder, också utomlands, lyckades IF Metall inte rubba Tesla.
Svensk fackföreningsrörelse upprätthåller inte längre den svenska modellen. Det är nu storföretagen som förvaltar kollektivavtalssystemet på nåder. Svenska fackföreningar kan inte tvinga fram kollektivavtal genom stridsåtgärder längre.
IF Metall anser sig ha kunnat sätta kollektivavtalet på agendan tack vare strejken men hela strejken visar att det finns en enorm svaghet inom fackföreningsrörelsen: centraliseringen.
Vittnesmålen från de som faktiskt strejkat visar detta tydligt. Få av de strejkande verkar ha gett upp för att de inte tror på kollektivavtal eller för att de inte velat strejka för ändamålet. Det som fick förtroendet för strejken att urholkas var att de inte fick vara med och diskutera och besluta om stridsåtgärderna. Det gjordes istället bakom lykta dörrar på Olof Palmes gata i Stockholm.
Som strejkaren Tobias Eng Strömberg beskriver det: IF Metall ”ville vara puppet masters”. Det är därför vissa av arbetarna valt att behålla sin anställning på Tesla – med förlorat förtroende för IF Metall. Samtidigt som de inte ångrar strejken i sig.
Ombudsmannen Martin Berglund i Umeå konstaterar att ”vi behöver skriva en vitbok”. Denna vitbok behöver handla om den centraliserade apparat som är svensk fackföreningsrörelse, annars kan man lika gärna kasta vitboken i papperskorgen.
Janis Kuzma, strejkande i Malmö, säger som det är: Medlemmarna måste ta tillbaka sin fackförening! Det är bara att hålla med.
För 120 år sedan, genom Decemberkompromissen 1906, erkände storföretagen fackföreningarna som sin motpart. Tesla har nu visat att man inte alls behöver erkänna fackföreningarna.
Då behöver fackföreningsrörelsen ta omtag. Som alltid börjar det längst nere, bland medlemmarna. Så det är dags för oss att ta tillbaka vårt fackförbund!
