I skrivande stund pågår FN:s 31:a klimatmöte, COP31, i turkiska Antalaya. Jämfört med tidigare klimattoppmöten, som i Kyoto 1997 eller Paris 2015, ägnas allt mindre av mötestiden åt att diskutera hur klimatförändringarna faktiskt ska stoppas.
I takt med att tidigare uppsatta klimatmål ser allt svårare ut att nå och när extremväderfenomen blir allt vanligare, har diskussionen allt mer kommit att handla om hur kostnaderna för klimatförändringarna och klimatkatastroferna ska fördelas för att minska mänskligt lidande.
Trots att ingen säger det rakt ut är det uppenbart att nyliberalismens otyglade kapital – de så kallade ”fria marknadskrafterna” – inte klarat av att lösa klimatfrågan. Kravet på ständig tillväxt och ökad profit har gått först.
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talade i Antalaya nämnde även hon extremvädret och skogsbränderna som plågat Europa. Ett extremväder som tillsammans med eftersatt infrastruktur och välfärd varit en utlösande faktor till höstens studentprotester i Frankrike.
von der Leyen talade varmt om EU:s åtagande för att nå klimatmålen, om ökade ”globala partnerskap” och elektrifiering. Men ingenstans pratade hon om det som faktiskt spelar roll – att minska utsläppen.
Elektrifiering av fordonsflotta och industri är ett steg men det betyder inget alls för klimatmålen om inte upptag och förbränning av fossila bränslen minskar i samband med elomställningen. Enligt FN utgör förbränningen av fossila bränslen som kol, olja och gas nästan 70 procent av alla utsläpp och 90 procent av alla koldioxidutsläpp. I von der Leyens EU utgör fossila bränslen fortfarande knappt en tredjedel av elproduktionen.
Med sig till COP31 har de flesta EU-länder nationella färdplaner för att fasa ut fossila bränslen. Men inte Sverige. Sedan en tid tillbaka är Sverige EU:s svarta får som inte ens lever upp till de modesta och otillräckliga miljömål som EU satt upp.
Tidöregeringen har satt klimatpolitiken på undantag. Sänkt skatt på bensin och diesel, avskaffad flygskatt, sänkta solcellcellsbidrag och kraftigt minskade anslag i miljöbudgeten är några exempel på regeringens undfallenhet som nu gjort att EU kritiserar Sverige för att inte göra tillräckligt. EU har därför ålagt Sverige att ta fram en särskild handlingsplan för att minska växthusgasutsläppen snabbare.
USA, som står för cirka 11 procent av världens totala växthusgasutsläpp, vägrar för andra året i rad att delta vid COP-mötet. USA:s krig märks samtidigt tydligt i utsläppsstatistiken. Under Irankrigets första två veckor släpptes cirka fem miljoner ton koldioxidekvivalenter ut. Det motsvarar mer än vad världens 84 minst utsläppande länder genererade tillsammans under samma period. Nu är kriget inne på sin 38:e vecka, där människor och miljö fortsatt förstörs.
USA:s och Israels bombkrig mot Iran och stängningen av Hormuzsundet har påverkat världsmarknadspriset på olja och tvingat ned konsumtionen. Allra mest syns detta i Kina, som inte visat upp några ökade utsläpp sedan mars 2024. Det senaste kvartalet innehöll en beräknad minskning av koldioxidutsläppen med över 3 procent.
En så stor sänkning av utsläppen i ett industriland är normalt sett förknippad med en ekonomisk kris och har inte skett i Kina sedan covidpandemin pausade både den kinesiska industrin och transportsektorn.
Den här gången är det annorlunda. Sänkningen beror inte på kraftigt minskad industriproduktion och inte heller enbart på stängningen av Hormuzsundet. De kinesiska fabrikerna går på högvarv och handelsöverskottet är fortsatt rekordhögt.
De minskade utsläppen beror till stora delar på en omfattande statlig kampanj för utbyggnad av sol- och vindkraft som tillsammans med en snabb elektrifiering av fordonsflottan driver ned utsläppen utan att den totala energikonsumtionen minskar.
I många år har Kina installerat fler solpaneler än resten av världen tillsammans. Något som resulterat i siffror som får von der Leyens eller Romina Pourmokhtaris tomma snack om grön omställning att blekna.
Det första halvåret 2026 producerade Kina rekordhöga 360 terrawattimmar el från enbart sol- och vindkraft. Tillräckligt för att förse Sverige med el i tre år.
Det finns konkreta åtgärder och möjligheter att minska utsläppen, även inom kapitalismen. Det visar Naturskyddsföreningen som i sin nya rapport ”Lagom är bäst – reformer för tillräcklighet” lyfter flera förslag som de menar inte ska påverka människor negativt i vardagen. De föreslår bättre service i glesbygd så att transportbehovet minskar, transportbidrag för låginkomsttagare och att användningen av privata jetplan ska regleras eftersom det är den mest utsläppsintensiva och minst samhällsnyttiga formen av transport.
De vill se över rotavdraget, reformera fastighetsskatten och höja den för bostäder som inte används som permanentbostad samt ge energiskatten en progressiv utformning för att tillgodose allas grundläggande behov av el.
Differentierad matmoms, skärpt producentansvar vid tillverkning av konsumentprodukter och att aggressiv marknadsföring regleras är andra förslag. Naturskyddsföreningens åtgärdsbatteri sätter fingret på att en klimatpolitik som ska vinna folkliggt stöd måste gå hand i hand med en progressiv fördelningspolitik och utbyggd välfärd.
Det politikerna och många COP-deltagare missar är att det är kapitalismens produktionssätt som är grunden för utsläppen. Företagens rovdrift på miljön måste stoppas och här pekar Naturskyddsföreningen delvis ut kompassriktningen. En riktning som även borde vägleda COP-mötet.
Fokus måste ligga på att begränsa de fossila utsläppen. Då duger inte svenska politikers handlingsförlamning.






