Förra veckan offentliggjordes den svenska truppen till sommarens fotbolls-VM. Förbundskapten Graham Potter utelämnade flera unga lovande spelare och kritiken var massiv från de så kallade experterna. Kritiken kan väl anses lite väl magstark med tanke på det smärre under Potter utförde genom att leda Sverige till VM efter det fiaskoartade kvalet.
Nu får vi njuta av ännu en fotbollsfest där fantastiska svenska idrottsmän får vara med. Men granskar man detta världens största idrottsevenemang är njutning och fest två begrepp som fastnar i halsen.
VM går i Kanada, Mexiko och USA. Ett USA som terroriserar sin egen befolkning med migrationspolisen ICE och som bara i år bombat Iran, kidnappat Venezuelas president och hotat Kuba, Colombia, Grönland och värdlandspartnern Mexiko.
Iran har precis som Sverige kvalificerat sig till VM och ska tvingas spela sina matcher i det land som bombat dem. Det är lätt att förstå att Iran velat flytta sina matcher till Mexiko men arrogansen från såväl USA som Fifa är total.
Matcherna måste spelas i USA, om nu Irans spelare tillåts komma in i landet. Visum- och strängare gränsregler håller även borta många supportrar.
VM verkar inte bli den folkfest och kommersiella succé som Fifa utlovat. Biljettpriserna är de dyraste i historien och kostar från 2500 kronor – men varierar mycket då Fifa infört ett rörligt pris enligt den kapitalistiska devisen om utbud och efterfrågan.
De billigaste biljetterna till VM-finalen skulle kosta runt 50.000 kronor men har snabbt stigit i pris. I slutet av april fanns det biljetter på Fifas officiella andrahandsmarknad som kostade 20 miljoner kronor styck.
Det är inte konstigt att det finns många osålda biljetter och fortfarande många tomma hotellrum. Det är heller inte konstigt mot bakgrund att VM nu utökats med 16 lag till 48. Det blir många matcher att följa.
Nu spelas inte VM-matcherna främst för publiken på plats, utan fokus ligger på tv-tittandet runt om i världen. Fifa har sålt tv- och sändningsrättigheter för 4,26 miljarder dollar. Miljardindustrin runt fotbollen och VM lockar fram det sämsta hos investerare och arrangörer.
Migrantarbetarnas usla villkor blev ökända vid förra VM och skandalerna är inte färre nu. Ta Fifas ordförande Gianni Infantino som exempel. På eget bevåg införde han ett fredspris i Fifas namn och det tilldelade han Donald Trump.
Ingen av de 28 ledamöterna eller de åtta vicepresidenterna i Fifas styrelse hade fått information om att priset skulle instiftas eller vad kriterierna var för att utse mottagaren. Fifa står för allt det som fotbollen inte borde stå för: mutor, sportswashing, despoti och förtryck.
Fotboll är ett folkligt nöje som alla borde få tillgång till oavsett tjocklek på plånboken. En fotboll fri från dagens kommersialism hade varit en verklig fotbollsfest. Låt idrotten vara i centrum, inte pengarna!
