Trump och terrorkungen rustar för krig och kaos

Att Saudiarabien och Israel står överst på Trumps lista över länder att besöka är i sig inget märkligt. Det är relationer som varje president i Vita huset värderat högt.

Saudiarabien är USA:s bensinmack och kassako, och är dessutom en pålitlig leverantör av religiösa fanatiker med vapen när sådana ska skickas till utvalt ”fiendeland”. Så var det i 1980-talets Afghanistan och så är det dagens Syrien.

Israel är USA:s viktigaste utpost i Mellanöstern och kan därför räkna in mångmiljardstöd från Vita huset. Och precis som i halshuggningarnas och kvinnoförtryckets Saudiarabien är Israels ständiga brott mot folkrätten och kränkningar av palestiniernas rättigheter inget som på allvar äventyrar de vänskapliga relationerna.

Trump besöker alltså sina närmaste vänner. Ändå är de signaler som resan sänder ut oroväckande.

För det kaos och lidande i Mellanöstern som USA och dess allierade bär stor skuld till riskerar att bli långt mycket värre om planerna fullföljs.

På plats i Saudiarabiens huvudstad Riyad mötte Trump den saudiska kungadiktaturens främsta ledare. Det första de gjorde var att skriva på ett avtal om en av de största vapenaffärerna någonsin.

Det första steget innebär att kungadiktaturen köper vapen för 110 miljarder dollar. Under en tioårsperiod omfattar avtalet hela 350 miljarder dollar (3069 miljarder kronor!).

Vad vill USA med detta, förutom att dess vapenindustri tjänar enorma pengar samtidigt som Trump kan stoltsera med att skapa nya jobb?

I sitt tal den 21 maj på det arabisk-muslimska toppmötet i Riyad med deltagare från 55 länder framhöll USA:s president tydligt sitt syfte. Genom att skeppa in tusentals ton vapen till saudierna – och gärna också till fler länder i regionen – vill USA att Saudiarabien och dess militär ska ta ledningen i arabvärldens kamp för säkerhet och mot terrorister och extremister.

”Kasta ut dem ur denna värld”, dundrade Trump.

Att tala om Saudiarabien som ledande terroristbekämpare blir absurt.

För det första är Saudiarabien wahhabismens hemland. Wahhabismen är den fundamentalistiska tolkning av sunniislam som både al-Qaida och Islamiska staten bekänner sig till och som ser shiaislam som huvudfienden.

För det andra är Saudiarabien storproducent av terrorister. Flertalet av kaparna bakom 11 septemberdåden 2001 var saudier, och en av de största grupperna av jihadistkrigare i Syrien och Irak är saudier.

För det tredje utgör ”givare i Saudiarabien… den viktigaste finansieringskällan till sunniterroristgrupper över hela världen”. Det konstaterade USA:s utrikesdepartement redan 2009 i dokument offentliggjorda av Wikileaks.

För det fjärde är Saudiarabien själv en förtryckarstat som använder samma metoder som IS och al-Qaida. I början av förra året genomfördes exempelvis en mass-avrättning då 47 personer halshöggs. Bland dem Nimr al-Nimr, en känd shiitisk folkledare och förespråkare av fredliga protester för demokratiska reformer.

Banden mellan Saudiarabien och terrorismen i världen var inget som Trump nämnde i Riyad. När han på toppmötet namngav huvudfienden, den stat som finansierar, beväpnar och tränar terrorister, då talade han om Iran.

Iran bär stor skuld till instabiliteten i hela regionen, dundrade han. Iran står bakom terrorister i Libanon, Irak och Jemen, som sprider förödelse och kaos. Och värst är, sade USA:s president, Irans stöd till Assadregeringen i Syrien.

Alla nationer med samvete måste arbeta tillsammans mot Iran, krävde Trump.

Hans världsbild har lite med verkligheten att göra. Beskrivningen av det shiamuslimska Iran och dess allierade, Syriens regering och den libanesiska motståndsorganisationen Hizbollah, är dock inte unik. Trump har i denna fråga samma syn som al-Qaida och IS.

Det saudiska kungahuset jublar över den nya amerikanska presidenten.

Med nya vapen kan de fortsätta stödja sina terroristvänner i Syrien mot Assad. De kan fortsätta bomba det fattiga och hungrande folket i Jemen. Och de kan använda vapnen på hemmaplan när den shiitiska minoriteten i östra Saudiarabien på nytt visar sitt missnöje på gatorna.

Allra gladast lär de saudiska hökarna vara över att Trump skärpt tonen mot Iran. USA:s ambassad i Riyad rapporterade redan 2008 om hur den förre kungen Abdullah rakt ut sagt att det är dags för USA att gå till anfall mot Iran och ”hugga huvudet av ormen”.

Också Israels regering jublar. Det nästan lyste om premiärminister Benjamin Netanyahu när han på måndagen välkomnade Trump till Jerusalem.

Saudiarabien och övriga västallierade arabstater vägrar – än så länge – att erkänna Israel och de stödjer officiellt palestinierna. Men i kriget för ett regimskifte i Syrien, som ett första steg på vägen mot huvudfienden Iran, har Israel gemensamma intressen med dessa kungadiktaturer.

I en intervju i Newsweek i förra året erkände dåvarande försvarsminister Moshe Yaalon att ”om valet står mellan Iran och Islamiska staten [vad gäller kontrollen över Syrien], då väljer jag Islamiska staten … Vår största fiende är den iranska regimen som förklarat krig mot oss”.

Det är också tydligt att det gemensamma hatet mot Iran är Trumps väg för att ”fixa fred” i Israel-Palestinakonflikten.

Vita husets lösning verkar i dagsläget vara en uppgörelse mellan Israel och övriga arabvärlden, inte att tillgodose det ockuperade palestinska folkets nationella och mänskliga rättigheter.

Donald Trumps resa till Mellanöstern kan få allvarliga följder och riskerar att sätta hela regionen i brand. Till utspelen i Riyad och Jerusalem ska läggas den ökade militära aggressionen i Syrien.

Förra veckan flygbombade USA ännu en gång den syriska regeringssidan. USA:s militär ansåg att de syriska styrkorna kom för nära ett område på syriskt territorium där USA-stödda väpnade grupper fanns. Försvarsminister James Mattis gick så långt att han på en pressträff hävdade att det hela skett ”i självförsvar”.

Är det så framtida bombningar av iranskt territorium kommer att motiveras? Ett anfallskrig som kallas självförsvar.