Hoppa till huvudinnehåll
Av
Facklig sekreterare (K)

Ledarkrönika: Ännu ett vallöfte hyvlas bort

Socialdemokraterna gick till val på att stoppa hyvling. Nu stoppas istället den utlovade lagen mot hyvling och ännu ett vallöfte ”hyvlas bort”.


”Anställningsskyddet ska omfatta de timmar som finns på anställningskontraktet.” Så löd vallöftet i socialdemokraternas så kallade handlingsplan för en trygg arbetsmarknad förra året. Alla som jobbar skulle kunna leva på sin lön och ha trygga arbetsvillkor. Inget snack om att detta är rätt och viktigt. Hyvling är ett ofog som måste bort.

Hyvlingen innebär att arbetsköparna krymper personalkostnaderna genom att dra ner arbetstiden i anställningskontrakten. Från ena dagen till den andra kan du förlora halva din försörjning eller mer. På köpet får företaget en bemanning som hugger på all extratid och är tillgänglig närsomhelst.

Arbetsdomstolen har dömt att arbetsköparna har rätt att sänka arbetstidsmåttet i kontrakten. Om en anställd inte accepterar beskedet räknas det som saklig grund för uppsägning. Förutom den ekonomiska smällen för de som drabbas innebär detta att tystnaden sänker sig över arbetsplatsen och att arbetsköparens godtycke styr.

Ylva Johanssons förklaring till att inte gå vidare med ett lagförslag är ynklig.

”Vi har en överenskommelse mellan fyra partier som omfattar arbetsrätten”, säger hon till tidningen Arbetet. ”Det är min bedömning att det inte finns stöd för det här hos två av våra samarbetspartner.”

Nej, jag gissar att det är Centern och Liberalerna som skulle sätta sig på tvären. Men undrar samtidigt om Sossarna och Miljöpartiet egentligen tycker annorlunda. Januariöverenskommelsen innebär ett sorts besked där tredubblade Rutavdrag, slopad värnskatt och marknadshyror går helt i linje med fortsatt hyvling och sämre anställningstrygghet.

Januariavtalet säger att undantagen från turordningsreglerna i Las ska utökas och ”arbetsrätten moderniseras och anpassas till dagens arbetsmarknad”. Risken för ytterligare försämringar, för en lagstiftning som bejakar alla otrygga anställningsformer och försvagar arbetares ställning är överhängande.

Handels ordförande Susanna Gideonsson uttrycker förtvivlan i en debattartikel i Arbetet:

”Om det inte är möjligt att genomdriva reformer som gynnar arbetarklassen och som man lovat väljarna måste det göras tydligt att det inte är ett frivilligt val.”

Men vem eller vad tvingar dem?

Även om facktoppar som Gideonsson inte vill erkänna det blir det uppenbart för allt fler. Socialdemokratin är som ett flygplan där motorerna stannat för att bränslet är slut. Nu glidflyger man för att undvika kraschen. Förhoppningen är att nya väljargrupper och klasskrafter ska ge luft under vingarna och ersätta lyftkraften från den arbetarklass man vänt ryggen.