Proletären i Nordkorea 7: Bonden Sven-Erik kritisk till mediebilden efter 10 år i Nordkorea
Råder det svält i Nordkorea? Och vad tycker en svensk bonde som bott tio år i Nordkorea om hur landet skildras i media? Proletären har pratat med Sven-Erik Johansson som under många år arbetat i det nordkoreanska jordbruket.
En av de svenskar som vistats mest i Nordkorea lär vara bonden Sven-Erik Johansson. I snart 20 år har han rest fram och tillbaka mellan sitt jordbruk i Västergötland och Nordkorea, först som biståndsarbetare på uppdrag av Pingstmissionen och sedan på eget initiativ, i samarbete med nordkoreanska jordbrukskooperativ.
Under en tioårsperiod tillbringade han i princip mer tid i Nordkorea än i Sverige. Han är kritisk till bilden svenska media målar upp av landet.
– Mycket av mediebilden handlar om att bekräfta sin egen förutfattade uppfattning. Även de journalister som åker dit vill få en viss bild bekräftad och får det genom att ange enstaka exempel. Men vill man veta hur det verkligen ser ut, måste man lyfta blicken.
Sven-Erik Johansson är pingstvän och definitivt ingen anhängare av det koreanska politiska systemet. Han beskriver ett land där människor är hårt kontrollerade och där de statligt sanktionerade kyrkorna är kulissartade. Men påståendet att huvudstaden Pyongyang eller det nordkoreanska samhället i allmänhet skulle vara en kuliss tar han bestämt avstånd från.
– Så är det absolut inte! Visst finns det mycket de vill visa upp och som kanske inte alltid är genomtänkt. Men man ska inte förlöjliga det.
En vanlig mediebild av Nordkorea är att det är ett land där det råder ständig svält. Men Sven-Erik Johansson delar inte den bilden.
– Det råder ingen svält på det sättet som förekommit tidigare, men heller inget överflöd. Jämfört med andra länder försöker de distribuera maten över hela landet.
Sven-Erik Johansson, som arbetat som biståndsarbetare i olika länder i Afrika, ser stora skillnader mellan Nordkorea och fattiga länder som präglas av våld och privata milisgruppers styre.
– Myndigheterna i Nordkorea tar ett större ansvar, det är en fördel vid nödtider att det är centralstyrt.
Sven-Erik Johansson har mycket att säga om hur det nordkoreanska jordbruket drivs. Tålmodigt har han arbetat på koreanska jordbruk och försökt bidra med kunskap om till exempel utsäde och jordanalyser. Han är kritisk till myndigheternas prioriteringar och motviljan att ta till sig kunskap han ofta stöter på.
– De ska hela tiden klara av att göra allt själva, men inget land klarar sig utan andra länder.
Det koreanska jordbruket bedrivs idag ofta med primitiva metoder, med oxar istället för maskiner. Jordbruken saknar bränsle, maskiner och reservdelar. Delvis beror bristen på sanktionerna, men Sven-Erik Johansson menar att det inte går att skylla enbart på detta.
– Kina förser dem med bränsle. Mycket handlar om felprioriteringar.
Felprioriteringarna bidrar till stora skillnader mellan ett rikt Pyongyang och en fattig landsbygd, menar Sven-Erik Johansson som samtidigt är kritisk till FN:s och många biståndsorganisationers bild av läget i landet.
– Ibland får jag känslan av att det gäller att tala om att det är dåligt för att trycka ner dem och för att ge en dålig bild av landet, resonerar Sven-Erik Johansson.
– Och så finns det en politisk agenda där man vill komma åt det koreanska systemet och få dem att anpassa sig.