Svekavtal för arbetare gav mer till aktieägarna
En förutsättning för förra årets usla löneavtal var högerns jobbskatteavdrag. Resultatet visar sig i ökande vinster och högre aktieutdelningar.
Efter krisåren väntas de största börsbolagen dela ut ungefär hälften av vinsterna till aktieägarna. Mest delar svensk-brittiska läkemedelsbolaget Astra Zeneca ut, 27 miljarder kronor. Därefter kommer det helsvenska H & M med 17 miljarder kronor. Totalt väntas bolagen dela ut ungefär 135 miljarder kronor.
Under våren 2010 omförhandlades kollektivavtal för drygt tre miljoner anställda i Sverige. Utfallet blev som väntat magert, som för medlemmarna i IF Metall vars lönepåslag blev ynkliga 3,2 procent. Det ger bara drygt 700 kronor mer i månaden före skatt, när avtalet löper ut i den sista januari 2012.
Med dagens inflation blir inget kvar av den usla lönehöjning som IF Metall och arbetsköparna i Teknikföretagen snabbt var ense om i förra årets svekavtal. I stället är det högerns sänkta skatt via jobbskatteavdraget som gett de flesta arbetande reallöneökningar. Avdraget infördes av högerregeringen den 1 januari 2007 och har nu fullföljts i fyra steg så att statskassan dränerats på totalt 70 miljarder kronor.
Jobbskatteavdraget ger en sänkt skatt på arbetsinkomster till skillnad från andra inkomster som pensioner, sjukpenning, föräldraförsäkring och liknande. För den med en inkomst på 23000 kronor i månaden har avdraget gett en inkomstförstärkning på 1548 kronor i månaden.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har aviserat ett femte jobbskatteavdrag, som enligt beräkningar kommer att ytterligare gröpa ur statskassan med 12 miljarder kronor. Om nu Moderaterna kan få med sig övriga partier i alliansen på detta, för med mindre pengar att användas för statligt stöd till småborgare och allmän välfärd får KD och C allt större bekymmer med sin sviktande väljarbas.
Kalla fakta för arbetare och tjänstemän är att de under Reinfeldts och Borgs regim fått mer än tre gånger mer i plånboken genom högerns skattesänkningar än genom LO-förbundens parodi på avtalsförhandlingar. Skattesänkningar som för de lönearbetande har flera baksidor.
En är att statskassan dräneras. Med ytterligare kraftiga sociala nedskärningar och privatiseringar som en given följd. En annan att fackpamparna utan synbarliga protester kunnat driva igenom de usla löneavtalen. En tredje följd är att av arbetet skapade värden, som förr gick till löner och social välfärd, nu istället hamnar hos aktieägarna.
Det är en gigantisk omfördelning till de redan rika som högeralliansen regisserat med LO-pampar och arbetsköpare som skådespelare och rödgröna politiker som medgörliga statister. För de direkt indragna, arbetarklassen, var inga roller utskrivna.
Under 2010 ökade vinsterna med hela 70 procent till drygt 300 miljarder kronor, och av detta räknar den samlade analytikerkåren i landet med att minst 135 miljarder kommer att delas ut till aktieägarna, varav drygt 110 miljarder i de 60 största börsbolagen.
Många storägare i börsföretagen kan därmed gotta sig med utdelningar i miljardklassen. En av dem är Stefan Persson, styrelseordförande i Hennes & Mauritz, som tilldelar sig 5,4 miljarder kronor ur företagets vinst från ifjol. Sedan 2006 har Persson plockat ut 22 miljarder från bolagskassan och nu kan han ståta med en förmögenhet på 160 miljarder kronor.
Hans son Karl-Johan Persson, ny vd för H&M, och hans syskon får dela på 1,3 miljarder kronor. Familjen Söderberg, huvudägare i Ratos kan se fram emot 1,5 miljarder kronor i utdelning, medan Axfoods ägare Antonia Ax:son Johnson med familj nöjer sig med 300 miljoner kronor i utdelning.
Det är alltså bland annat LO-förbundens usla uppgörelse med arbetsköparna i avtalsrörelsen som bäddat för ökade vinster och aktieutdelningar. Så har det sett ut i många år nu. Årtionden av svekfulla uppgörelser mellan fack och arbetsköpare har fört med sig att de redan rika kunnat öka sina förmögenheter. Med jobbskatteavdraget accentueras trenden.
Men några nya jobb, som bland annat varit IF Metalls uttalade motiv för att skriva på de usla avtalen, har det däremot inte blivit. Tvärtom. Istället har anställda avskedats (som under finanskrisen) för att sedan få ett jobb igen, men hos ett bemanningsföretag utan rättigheter, i bästa fall.
Så här kan det inte hålla på. Det är hög tid att de arbetande såväl skriver manus som besätter sina egna roller i de kommande löneförhandlingarna. För om kapitalister, fackföreningar och politiker får härja fritt är det upplagt för en ny usel sista akt i nästa avtalsrörelse.
Företagen vinner på låga produktionskostnader och det är bara aktieägarna som får någon glädje av det.