Skattesubventionerad läxhjälp till de rikas barn är det senaste inslaget i klassorättvisans politik, detta sedan regeringen gjort det möjligt att göra Rut-avdrag för denna typ av tjänst, en möjlighet som Reinfeldt
& Co nu vill utvidga.

Ordningen är närmast häpnadsväckande i sin cynism. Utbildningsminister Jan Björklund missar inget tillfälle att rya om de usla resultaten i skolan. Till delar med rätta. Genom friskolereformen och årtionden av nedskärningar har svenska elevers resultat blivit sämre. Alltfler ungdomar går ut skolan utan fullständiga betyg, vilket drabbar dem för livet.

Klassmönstret är övertydligt. Det är arbetarbarn i bred mening som har det svårt, inte för att de är mindre begåvade än medel- och överklassbarn, utan för att hemsituationen och den sociala situationen i stort ger dem sämre förutsättningar att klara skolan.

Så är det skolans – och samhällets – uppgift att stödja just dessa barn. Genom extra lärarresurser och genom annan riktad hjälp. Under skoltid. I den mån läxor behövs och delas ut måste barn i trångbodda familjer ges möjlighet att lösa dessa uppgifter i skolan. Hemma är det ofta omöjligt.

Det är detta som är den demokratiska skolans uppgift. Att ge alla barn lika möjligheter, oavsett social bakgrund.

Regeringen och utbildningsminister Jan Björklund går dock en annan väg. Den demokratiska skolan har ersatts av en nygammal sorteringsskola, där arbetarbarn tidigt skall dömas ut som mindre begåvade och därför placeras i en klass för sig, utan möjlighet till vidareutbildning i ett senare skede i livet. Det blir billigare så.

Regeringen framställer den skattesubventionerade läxhjälpen som en valfrihetsreform, utan förbindelse med skolan. Stressade föräldrar kan välja att köpa läxhjälp från de företag som säljer sådana tjänster, för att få det berömda livspusslet att gå ihop. Men denna valfrihet påverkar inte skolans uppdrag, sägs det. Det är föräldrarna som avlastas, inte skolan.

Det är fantastiskt i sin sociala blindhet. Självklart påverkas skolan av att regeringen skattesubventionerar över- och medelklassen. De pengar som nu går till läxläsning i de bättre bemedlades hem hade ju kunnat användas för mer resurser i skolan. Ja, mer resurser i skolan hade rentav kunna minska behovet av hemuppgifter och därmed gett elever ur olika sociala miljöer mer lika förutsättningar.

Läxhjälpsföretagen fakturerar sina kunder med 450 kronor för två timmar, efter avdraget. För hjälp en gång i veckan handlar det alltså om en utgift på runt 2.000 kronor i månaden. Vem har råd med en sådan valfrihet? Ja, inte låginkomsttagaren, den ensamma mamman, invandrarfamiljen eller den arbetslöse. Valfriheten är förbehållen över- och medelklassen.

Den skattesubventionerade läxhjälpen befinner sig ännu i sin linda, men det fördelningsmässiga innehållet är givet och framgår om inte annat av fördelningen av Rut- och Rot-avdrag i stort.

2011 betalade Skatteverket ut 15,4 miljarder kronor i Rut och Rot-bidrag, mest till invånarna i Danderyd, som tacksamt tog emot 5.640 kronor person. Så ser det ut bortom myten. Det är de rika som utgör bidragssnyltarna i högerns Sverige.

En skattesubvention är en skattesubvention. Pengarna tas ur det vi alla betalar in i skatt, till staten framförallt via momsen. Det ger den ohöljda klasscynismen. För vem betalar läxhjälpen för de rikas barn? Jo, bland andra låginkomsttagaren, den ensamma mamman, invandrarfamiljen och den arbetslöse. De fattiga subventionerar de rika.

Regeringens politik är på väg att skapa ett nytt skattefrälse i Sverige. Må vara att jobbskatteavdraget utgår till alla med löneinkomst, men lägg därtill det generösa ränteavdraget, som tillhör de högsta i EU, och Rut och Rot, som ger en höginkomstfamilj med två inkomster möjlighet att dra av 100.000 kronor om året, och den ägande medel-klassen är på gränsen till befriad från inkomstskatt.

Och detta i en situation då de sämst ställda – arbetslösa, pensionärer och sjuka – är utsatta för straffbeskattning. Tala om klassorättvisans politik.

Vi säger givetvis nej till skattesubventionerad läxhjälp. Varje krona behövs mycket bättre i skolan, där ökade resurser kan riktas till de elever som är i störst behov av stöd.

Men vi säger också nej till Rut och Rot. Varför skall staten betala 15,4 miljarder kronor om året i bidrag till de rika när det gemensamma hukar under ständiga besparingskrav?

Alla barn och ungdomar i Sverige har rätt till en bra utbildning. Då gäller mer resurser till skolan, inte mer bidrag till de rika. De har tvärtom råd att betala mer i skatt. mycket mer.

För övrigt anser vi att friskolereformen skall rivas upp.