Förra veckan hölls den årliga omröstningen i FN om att avsluta USA:s olagliga blockad mot Kuba. Som vanligt röstade en mycket stor majoritet av världens länder för att avsluta blockaden, 165 stycken.
Men i år märks ett litet oroande trendbrott. Vanligtvis är det endast USA och Israel som röstar emot att avsluta sanktionerna, ibland understödda av någon liten ö-nation som USA lyckats pressa. I årets omröstning var det sju länder som stödde sanktionerna och tolv som lade ned sina röster.
Bakom denna förskjutning finns ett aktivt agerande från Trumpadministrationens sida. Bland USA:s lydstater märks nu Argentina, Paraguay, Ungern, Nordmakedonien och Ukraina. De nedlagda rösterna kom främst från länder i Baltikum och Östeuropa.
FN-diplomater från flera av de länder som inte stödde Kuba beklagade för sina kubanska kollegor att de tvingades rösta på detta sätt. De vet att det är fel men har fått order från sina högerregeringar i hemlandet att agera på detta sätt, mot internationell rätt.
Trumps aggressioner mot Kuba inleddes redan under hans första presidentperiod. Han skärpte då de halvsekellånga sanktionerna vilket slog hårt mot Kubas turistnäring. Sanktionerna kostar Kuba över 70 miljarder kronor om året, där elförsörjningen har drabbats hårt när Kuba inte kan köpa reservdelar, bränsle eller nya system.
Inför årets FN-omröstning skickade Trumpadministrationen ett hotbrev till ett antal regeringar och presidenter med uppmaningen att rösta emot Kubas resolution om att avskaffa sanktionerna och det med det häpnadsväckande påståendet att det inte finns någon blockad mot Kuba!
USA vill få till stånd ett regimskifte på Kuba, likaså vill man göra det i Venezuela. I Karibiska havet pågår Trumps utomrättsliga avrättningar för åttonde veckan i rad. Hittills har omkring 60 människor fått sätta livet till i dessa attacker, som USA hävdar handlar om knarksmuggling. Flera nyhetsmedier rapporterar dock att offren varit vanliga fiskare.
Men även om det skulle handla om knarkbåtar, som USA utan bevis påstår, strider det mot rättsstatens principer att helt sonika döda dessa människor i stället för att gripa och ställa dem inför rätta.
Men detta amerikanska mönster går igen, så gjorde USA med Usama bin Laden och så gjorde de med närmare 800 personer från olika länder som de förde bort från Afghanistan 2002 och utan rättegång placerade i förvar i Guantanamo på den av USA ockuperade militärbasen på Kuba. Av dessa sitter ännu cirka 40 personer kvar, fortfarande utan att ha fått sin sak prövad i domstol.
Aggressionen mot Venezuela bär flera likheter med USA:s angrepp på Irak. Mot Irak infördes först sanktioner, som bland annat berövade 500.000 barn livet till följd av brist på mediciner.
I över 20 års tid har USA haft sanktioner mot Venezuela, som är bland de länder i världen som är utsatt för hårdast sanktioner. I upptrappningen mot Irak påstod USA att landet och Saddam Hussein hade och framställde massförstörelsevapen. Något som världen visste var falskt men som ändå understöddes av krigskåta ledare som Storbritanniens Tony Blair. Samme Blair som Trump nu vill se styra över Gaza när Hamas avväpnats och Israel fått igenom alla sina krav.
I Venezuela påstås landets president Nicolas Maduro styra en knarkkartell. Dessa påståenden är lika grundlösa som de om irakiska massförstörelsevapen.
I Irak handlade det om kontrollen över oljan. Samma sak ser vi i Venezuela, som har världens största oljereserver. En femtedel av världens kända oljereserver finns här och för den klimatkrisförnekande Donald Trump är det ett eftertraktat byte.
Under slagordet ”drill, baby, drill”, vill Trump öka oljeproduktionen i USA, och kampanjar för att andra länder ska följa efter. Samtidigt har Trump dragit tillbaka flera klimatanpassningsåtgärder samt tagit USA Parisavtalet.
Inför överfallet på Irak 2003 trappades tonen upp allt mer och demoniseringen av det irakiska ledarskapet nådde ständigt nya bottennivåer. En liknande retorik sker i förhållande till Venezuela.
Det styrande förenade socialistpartiet har vunnit alla presidentval sedan 1998 och alla parlamentsval utom ett (2015), men givetvis försöker USA och deras lakejer hävda valfusk och illegitima val. Trots att Venezuelas valsystem vid det senaste valet beskrevs som ”vattentätt” av Sveriges Radios Ivan Garcia, och trots att den splittrade oppositionen flera gånger bojkottat valen och således omöjligen hade kunnat vinna dem.
Demoniseringen mot Venezuela har gått så långt att Nobelkommittén valde att ge fredspriset till den venezuelanska oppositionspolitikern Maria Corina Machado. Men denna ”fredsaktivist” stödjer de utomrättsliga avrättningarna i Karibiska havet, ger sitt oreserverade stöd till Israel krig mot palestinierna samt vill att USA agerar hårdare mot styret i Venezuela.
Fredpriset till Machado är en stor skam. Likaså är det en skam att överhuvudtaget nämna Donald Trump i förhållande till Nobels fredspris. Denne krigshök meddelade i fredags att USA ska börja provspränga kärnvapen igen, något som landet inte gjort sedan 1992.
Venezuela befinner sig under ett stort krigshot. Världens folk kan inte blunda för ännu en demoniseringskampanj och ytterligare ett folkrättsvidrigt krig. Krigshoten i Karibien angår oss alla. Det är ett angrepp på alla folk som vill vara fria och oberoende.
En USA-styrd imperialistisk värld innebär att krigshot ständigt är närvarande. Mot detta måste alla fredsvänner höja sina röster samt verka för att sanktionerna mot Kuba och Venezuela avskaffas.
