De många turerna kring den avsatte förbundssekreteraren Jakob Wagner, som Proletären rapporterat utförligt om, har rivit upp en het debatt i Byggnadsarbetareförbundet. Enkelt uttryckt: på ena sidan ett gäng ”traditionalister” – de som tycker att det ska vara som det alltid varit – som ville bli av med Wagner för att han ville utbilda medlemmarna och ta förbundet ut från avdelningskontoren. På den andra de som vill att Byggnads ska vara en röst i samhället, finnas med i debatten och vara med och påverka.

I tidningen Byggnadsarbetaren menar fem aktiva medlemmar, alla i förbundsfullmäktige, att demokratin i förbundet ströps när Jakob Wagner avsattes. Han avsattes trots att en revisionsrapport slog fast att han inte gjort de fel några tunga namn i förbundet hävdade att han gjort, och som de också använde som skäl att få bort honom.

”I själva verket går frågan om Wagners förtroende givetvis inte att isolera från allt annat som pågår inom organisationen”, skriver de fem i debattartikeln.

– Det som kallas ’Jakobs gäng’ ligger ju helt klart i konflikt med dem som bara vill bevaka våra avtal och vara tjenis med arbetsgivarna. Typ: visst, en löneökning så är det bra, eller någon försäkring, så är det bra… men vi vill inte vara ett försäkringsbolag utan en rörelse, en progressiv och visionär rörelse, säger en byggnadsarbetare.

Han vill vara anonym: enligt flera källor har ledamöter i förbundsstyrelsen hotat arbetare med uteslutning om de talar med ”tidningar som Proletären”.

En skiljelinje i förbundet går mellan förbundets ordförande Kim Söderström, som håller med debattörerna om att demokratin i förbundet är hotad, och vice ordföranden Lars Hildingsson på den andra sidan.

– Kärnan i det här är att vi inom förbundet har två olika sidor som har olika riktningar för vart vårt förbund ska ta vägen och hur det ska styras, säger Söderström i en intervju.

Medan Hildingsson lämnar förbundet efter kongressen för att gå vidare i den S-märkta partipolitiken, kandiderar Kim Söderström för omval. Men han är nominerad från bara sex av förbundets tio distrikt: Mälardalen, Örebro-Värmland, Norrbotten och Skåne vill ha en annan ordförande eller lämnar posten vakant.

– Det är oerhört uppseendeväckande. Jag tänker att det handlar om precis samma sak som med Wagner. Det är tyvärr en majoritet i förbundsstyrelsen som aldrig har accepterat Kim [Söderström] som ordförande i förbundet, trots att han hade mandat från nästan alla regioner när han blev vald, säger Proletärens sagesman.

Medlemmar i förbundet berättar att folk som står upp mot ”traditionalisterna” och förlorar, inte har någon pardon att vänta. Ett exempel är Magnus Arling, tidigare avtalsansvarig i Skåne, som utmanade den sittande ordföranden. När Arling insåg att han inte hade tillräckligt stöd drog han tillbaka sin kandidatur. Efter årsmötet fick han också gå som avtalsansvarig. Han sågs som ett hot och skulle bort.

– I grund och botten handlar detta om folk som är rädda för att bli utmanade på sina positioner: de ser det som sitt jobb, sin inkomst. Men ju fler utbildade medlemmar vi blir, desto fler är det som kan ta på sig de uppdrag som finns inom vårt förbund. Då behöver man också ha lite verkstad, det går inte att bara sitta och bevaka en plats, säger vår sagesman.

– Resultatet av att Jakob Wagner fick igång utbildningar inom förbundet, är ju att vi fått fler aktiva medlemmar, fler som engagerar sig i interndemokratin. Vi måste utbilda oss, i dåtid, nutid och framtid om samhällsfrågor och hur olika uppdrag i facket ska skötas. Det är så vi kan öka motivationen att vara aktiv i facket.