Bilden av den svenska demokratin och dess förträfflighet har fått sig flera rejäla törnar efter valet. Redan tre dagar efter valdagen hade landets kommuner rapporterat in 4.831 incidenter till Valmyndigheten. Alltså före de omtalade händelserna i Borlänge.
Larm om valfusk och incidenter, inte minst kopplat till valsedlarna, kommer in varje val. Återkommande kritik har gjort att regeringen 2024 tillsatte en valsedelskommitté med syfte att reformera systemet. I korthet är förslaget att dagens partivalsedlar ska ersättas med en gemensam valsedel för alla partier.
Efter rapporterna om oegentligheter kring valet av vänsterpartisten Mohamed Abdukardir Ali i Borlänge har närmare tiotusen anmälningar om valfusk kommit in till valprövningsnämnden. Men de flesta anmälningar är ren bluff.
Samtidigt uppger Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, att falska konton på sociala medier sprider uppgifter om valfusk som en del av en påverkanskampanj. Även valprövningsnämnden säger att många av anmälningarna är mycket ospecifika.
Det är en medveten strategi från högerns sida att försöka underminera valresultatet i allmänhet och Vänsterpartiet och deras väljare i synnerhet, när resultatet inte går deras väg.
Donald Trumps agerande efter valförlusten 2020 visade vägen för högerkonservativa runt om i världen. I Sverige är det framförallt Sverigedemokraterna som anammat Trumps metoder. Redan före valdagen gick SD i Mönsterås ut med att det förekom omfattande valfusk, något de sedan fick backa från.
Jimmie Åkesson och SD:s ledargarnityr är något mer försiktiga i sina anklagelser. De stannade vid att det är invandrarna som avgjort valet och att muslimer är röstboskap. Men manegen är krattad. För SD-svansen är det nu etablerat att det förekommit utbrett valfusk, främst i invandrartäta områden.
De flesta konkreta valfuskanklagelserna handlar om formaliefel och saknade valsedlar. Samtidigt finns mer allvarliga inslag, som att valnämnden i Sigtuna kommun skickade ut ett mejl om att Kommunistiska Partiets valsedlar inte behövde läggas ut.
Systemet med partivalsedlar är som gjort för att missbrukas. Någon rättvisa i hur partier behandlas finns inte. Riksdagspartierna får sina valsedlar utlagda i vallokalerna men småpartier och nya partier får åka runt på valdagen och försöka hinna få ut sina valsedlar till vallokalerna.
De omfattande köerna i vallokalerna vid årets val skapade stor frustration. Att de uppkom var egentligen bra eftersom det var en följd av att valförrättarna mellan varje röstande skulle titta till valbåsen så valsedlar inte flyttats eller gömts undan. Problemen hade lätt avhjälps genom att ha fler valbås i vallokalerna.
Samtidigt är det uppenbart att utbildningen av valförrättarna och tillsynen av valbåsen behöver bli bättre. Det är oacceptabelt att valsedlar försvinner. Postens hantering av valsedlarna är mycket bristfällig, både hur förtidsröster skickas till vallokalerna och hur valsedlar fraktas in till länsstyrelserna. Den som vill byta ut valsedlar kan troligen utan större ansträngning göra det.
Även procentspärrarna i valen bör ifrågasättas. Fyraprocentspärren till riksdagen har funnits länge men det är bara åtta år sedan procentspärrar infördes i kommunerna och regionerna. Spärrarna utestänger väljare från att få sin röst tillgodosedd och förvägrar många en rättvis representation.
I det tyska valet förra året hamnade det nya vänsterpartiet Bündnis Sahra Wagenknecht på 4,97 procent och det liberala partiet FDP på 4,3 procent, precis under femprocentspärren. Fler än 4,5 miljoner väljares röster blev därmed utan representation och makten koncentrerades till några få stora partier.
En liknande situation kan uppkomma i Sverige. L, C, KD och MP har de senaste åren legat under spärren i många mätningar. För att förhindra maktkoncentration hos ett fåtal partier och för att alla väljares röster ska väga lika måste dessa odemokratiska spärrar tas bort. Ett mer rättvist system som tillvaratar hela väljarkårens intressen behöver utarbetas.
En diskussion om antalet ledamöter i församlingarna måste också föras. När systemet med 349 riksdagsledamöter infördes 1976 gick det 17.000 röster på ett mandat. Sedan dess har landets befolkning vuxit och i årets val gick det 23.000 röster på ett mandat.
Ett fungerande valsystem behöver bygga på separata valdagar för riksdagsval och kommunval/regionval. Kommunpolitiska frågor hamnar lätt i bakgrunden och försvinner när debatten fokuserar på det nationella och på regeringsfrågan. I årets val var sjukvården och skolan väljarnas viktigaste frågor men de diskuterades knappt alls under valrörelsen.
Eftervalsdebatten och diskussionen om olovlig påverkan bleknar i jämförelse med den påverkan som opinionsundersökningar har. I många länder finns ett förbud för dylika. Längst i Europa har Italien gått. Där får inga opinionsundersökningar publiceras de närmaste 14 dagarna före ett val. En ordning som borde införas även här.
Oavsett valsystem vet vi sedan tidigare att den verkliga makten inte ligger väljarnas händer på valdagen. Den finns i styrelserummen, i bankdirektionerna och i slutna rum i maktens korridorer.
Den valpåverkan som dagens kapitalistklass utövar, enbart genom sin rikedomskoncentration och sitt ägande, är på en helt annan nivå än några eventuella oegentligheter kring personvalskampanjer i Borlänge eller Järva.
Det räcker därför inte att göra om det svenska valsystemet. Demokratin måste utökas för att också innefatta ekonomins område. Först då kan valen i Sverige bli verkligt rättvisa.
