Hoppa till huvudinnehåll
Av
bensinstationsanställd

Från oss som bygger landet: Ännu en dag i den fria marknaden

Tågnätet är det yttersta beviset på att den fria marknaden, konkurrens och kapitalism kanske låter bra i teorin men inte fungerar i praktiken.


För en rad år sedan sände SVT programmet Ordförande Persson, som var timme efter timme med Göran Persson som snackar skit om sina gamla kollegor. I en idag klassisk scen försöker han ha överläggningar med Bosse Ringholm via mobil men tappar täckningen titt som tätt. Till slut suckar han ”jävla u-land.. jag har ändå Telia”.

Man skrattar igenkännande och samtidigt kan man inte undgå att inse att högsta hönset i vårt lands regering inte verkar kännas vid att det här kanske är någonting att jobba på för att förändra. Men det gjorde han inte, vare sig förr eller senare.

Ett återkommande samtalsämne är hur usel järnvägen är. Kramfors där jag bor ligger längs Ådalsbanan, och har fått äran att vara försökskanin för ett nytt signalsystem.

På somrarna när kompisarna hälsar på så är det obligatoriska samtalsämnet medan kaffet bryggs vilken makaber resa det varit. Inställda tåg, felaktiga utrop, kraftiga förseningar och scheman som spricker. Just tågnätet är det yttersta beviset på att den fria marknaden, konkurrens och kapitalism kanske låter bra i teorin men inte fungerar i praktiken.

Och det går regering efter regering som undviker att behöva ta i surdegen att åtgärda det som marknaden successivt förstört under flera decennier. Ingen vill behöva ta notan men alla vill gärna prata om det när det är valrörelse. För det är en fråga folk kan relatera till.

Sedan glöms det bort mellan valen och i realtid kan vi se vårt lands infrastruktur gå sönder bit för bit. Vi får läsa larmrapporter från olika aktörer om att läget är akut, att det kommer kosta många miljarder att ställa till rätta. Och som enskild medborgare kan man ingenting göra, annat än att skratta och påpeka att SJ AB blir ”bajs” baklänges.

Precis som politikerna så pratar vi vid ett kort tillfälle och sedan glöms samtalsämnet bort. Skillnaden är den att vi inte kan göra någonting, medan de har ansvaret för att åtgärda det. Men hellre låtsas som om det regnar.

Nu senast skulle jag fara till Stockholm, köpte en resa med fyra byten från Kramfors och när jag ska kliva på första sträckan så ser jag på stationen – inte i SJ:s egen app – att bussen blivit tidigarelagd och jag har missat den med en kvart. Hoppar på ett tåg, som åker en station (Härnösand), där väntar en buss till Sundsvall och därefter tåg. Tåget hinner till Söderhamn innan det blir tågkö och vi kör i 40 kilometer i timmen i vad som känns som en evighet.

I bistron sitter jag och funderar på om det inte går fortare att gå till Stockholm än att behöva förnedra sig själv med SJ. Precis som hemma så skrattar jag till och hämtar påtår på kaffet och sedan är det glömt till nästa gång. Ännu en dag i kapitalismen och den fria marknaden till ända. Vem vet vad som händer på hemresan?

Tommy Sundvall
Bensinstationsanställd och Kramforsbo

_

Foto: Maria Mäki / Montage: Proletären