Bidrag till rika storbönder – ny rapport avslöjar EU:s jordbruksstöd

EU:s gemensamma jordbruks- och landsbygdspolitik, Common Agricultural Policy (CAP), kostar skattebetalarna 54 miljarder euro (560 miljarder svenska kronor) varje år. En stor utgiftspost inom unionen. Pengarna ska betalas ut för att backa upp FN:s miljömål, stödja biologisk mångfald och en levande och livskraftig landsbygd samt en hållbar produktion av livsmedel i de olika länderna inom unionen.

Men i praktiken är stödet något helt annat: 20 procent av unionens lantbrukare får 80 procent av stödet. Rapporten konstaterar att 5,5 miljoner lantbruksarbetare, över hälften av de heltidsanställda arbetarna inom näringen, finns i 20 procent av de regioner inom EU där medelinkomsten är lägst. I de regioner där inkomsterna är högst, finns bara under tio procent av alla arbetare inom lantbruket.

Kimberly Nicholas är forskare vid Lund-universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling (Lucsus). Hon har lett studien.

– Vår analys visar att minst 24 miljarder euro betalas ut som inkomststöd till redan rika bönder i redan rika regioner, medan fattigare områden där de flesta av EU:s lantbrukare bor får allra minst, sade Kimberly Nicholas i samband med att rapporten släpptes i förra veckan.

Dagens politik snarare förstärker inkomstskillnaderna mellan rika och fattiga jordbrukare, snarare än att minska dem, samt att stöd ämnat för landsbygden tenderar att hamnar i urbana områden som London och Madrid.

Rapporten visar att de redan rika bönderna, som också är skyldiga till de största utsläppen av växthusgaser och som gör mest skada för den biologiska mångfalden, får de största pengarna. De lantbrukarna finns, enligt rapporten, i köttproducerande länder som Holland, Belgien, Danmark och Irland samt i Storbritannien, som ju dock snart lämnar EU. De finns även i de risproducerande delarna av norra Italien. Men stora pengar, som borde gått till fattiga landsbygdsområden, hamnar också i storstäder som London och Madrid.

Rapporten, “Billions in Misspent EU Agricultural Subsidies Could Support the Sustainable Development Goals”, av Murray W. Scown, Mark V. Brady och Kimberly A. Nicholas, publicerades i miljömagasinet One Earth i förra veckan. Den har knäckt den snåriga kod som på grund av EU:s byråkrati och, som rapportförfattarna själva skriver, ”bristande transparens och snåriga rapporteringssystem”, tidigare gjort det nästan omöjligt att räkna ut var EU-pengarna hamnat och hur fördelningen av jordbruksmiljarderna stämmer överens med målen för jordbrukspolitiken.

De tre författarna konstaterar att EU-byråkratin gynnar redan rika och miljöförstörande lantbrukare på bekostnad av dem som bedriver lantbruk enligt HNV-modell (High Nature Value), det vill säga lantbruk som slår vakt om miljön och stöder den biologiska mångfalden. Det lantbrukarna finns främst i bergsregionerna av Italien och Österrike, samt i Skottland, Kroatien och delar av Frankrike och Spanien.

För svensk del visar rapporten att det ser ut ungefär som i övriga Europa. Forskarna har dock inte i detalj kartlagt de olika länderna:

– Den svenska slättbygden hör till de rikare och mer miljöbelastande områdena, medan jordbruk i skogsbygd i hög grad bidrar till biologisk mångfald i form av naturbetesmark och har relativa låga inkomster, säger Mark Brady.