I många år har Kommunistiska Partiet samarbetat med Arbetarnas bildningsförbind, ABF, genom att till exempel låna lokaler för studiecirklar och kulturarrangemang. Men nu har partiavdelningar runt om i Sverige fått veta att de inte längre är välkomna eftersom vi skulle vara ”odemokratiska”.
I Växjö blev vår partiavdelning kallad till ett möte där vi fick ett papper som förklarade att några ord i vårt partiprogram inte sammanföll med ABF:s värdegrund. Därför hade de tagit beslutet att utesluta oss. Konkret har de invändningar mot punkt 34, där vi skriver att arbetarklassen måste vara förberedd på väpnad kamp, och punkt 35, där vi skriver om ”proletariatets revolutionära diktatur”.
Vi förklarade vad uttrycken betydde och de två damerna insåg kanske att vi hade en poäng, så de bjöd in oss till ett styrelsemöte för att försvara formuleringarna.
På detta styrelsemöte tänker jag förklara att punkt 34 handlar om att Kommunistiska Partiet inte är pacifister. Vi hävdar rätten till självförsvar, för ockuperade länder och folk men också för sociala rörelser i kampen för rättigheter.
Historien visar att den härskande klassen är beredd att ta till vilka medel som helst, inklusive våld, för att stoppa såväl arbetarkrav som försök att bygga socialism. Pariskommunen 1871, Ådalen 1931, Spanien 1936, Chile 1973 och Venezuela 2002 är några exempel som visar att kapitalismen ytterst vilar på våldets makt.
Det betyder inte att Kommunistiska Partiet förespråkar en våldsam revolution. Men om borgarna nu tar till våld hävdar vi att arbetarklassen har rätt till självförsvar.
Jag tänker också förklara varför vi skriver ordet ”diktatur” i partiprogrammets punkt 35. Kanske vet inte ABF-topparna att Karl Marx menade att alla klassamhällen är diktaturer, där en klass har makten över en annan. Marx skrev redan 1852 i ett brev om ”proletariatets diktatur” som sedan kommit att bli centralt inom marxismen. Vänsterpartiet har haft begreppet i sitt program och det har diskuterats historiskt även inom socialdemokratin.
Vi kommunister vill att demokratin ska utvidgas till att även omfatta ekonomins område. Men även detta samhälle, socialismen, är ett klassamhälle – där arbetarklassen har makten över den forna kapitalistklassen. Och är därmed enligt Marx definition en diktatur.
Proletariatets revolutionära diktatur innebär demokrati för majoriteten, i stället för som dagens borgerliga samhälle, demokrati för minoriteten.
Sverige rustar upp och välfärden dräneras på sina resurser. Klassklyftorna växer. Vill majoriteten av svenska folket ha det så? Har politikerna frågat dem?
Visst kunde Marx valt att kalla det något annat, men nu valde han just proletariatets diktatur. Därför finns denna teoretiska marxistiska term med i vårt partiprogram.
Jag tror och hoppas att ABF:s styrelse också vill se att vi utvecklar demokratin till att omfatta fler områden. Om inte, så erbjuder jag dem att gå en studiecirkel om vårt partiprogram samt fortsättningscirkeln kring vår bok Staten och demokratin. Helt gratis, med eller utan ABF som samarbetspartner.
Jan-Åke Karlsson
Kommunistiska Partiet Växjö
