Domedagsträff på Harpsund

Om det någonsin var sant, som Jonas Gardell en gång myntade, att Sverige skulle vara ”mellanmjölkens land”, så gäller det definitivt inte längre. Inte bara har våra politiska makthavare de senaste decennierna slängt allt av klassutjämnande reformer och politiskt ansvarstagande för saker som vård, skola och omsorg på sophögen – nu är Natos färskaste medlemsstat också en av de allra mest krigskåta i Europa.

Underbefäl Ulf Kristersson – som med största sannolikhet önskade sig Kamala Harris som överbefälhavare i Nato – fick till slut ett första telefonsamtal med sin nya chef för två veckor sedan. Anmärkningsvärt nog hemligstämplade Tidöregeringen hela statsministerns ”gratulationssamtal i positiv ton”, som det benämns av regeringskansliet.

Anmärkningsvärt därför att Sveriges hållning redan är känd. Såväl Donald Trump i andra änden av luren som Rysslands president Vladimir Putin vet mycket väl att Sverige är bland de allra mest krigspsykotiska länderna, tillsammans med baltstaterna och de övriga nordiska länderna samt Polen.

Förra veckan träffades också just dessa länders regeringschefer, inklusive en annan Donald, på Harpsund, för att lägga upp en gemensam taktik för när Trump blir president. Polens premiärminister Donald Tusk är på samma krigsaktivistiska linje i Ukraina som samtliga svenska riksdagspartier, inklusive det så kallade Vänsterpartiet.

Det i en tid när inte bara Trump utan också bland annat Tysklands avgående förbundskansler Olaf Scholz börjat prata om nödvändigheten av fredsförhandlingar – och samtliga mer rationella bedömare ser att det är Ryssland som har initiativet i kriget, både i utnötningskriget på marken och genom de drönarattacker mot bland annat energianläggningar som genomförts i stor skala på sistone.

Det är en hållning och realistisk bild som kommit fram alltmer på sistone i seriös västlig borgerlig media, bland annat i Svenska Dagbladet i Sverige. Med reportage om krigströttheten i Ukraina, där en färsk gallupundersökning visar att en majoritet av ukrainarna nu för första gången vill ha fredsförhandlingar för att få slut på kriget så fort som möjligt, även om det innebär territoriella avsteg till Ryssland.

Men i den mer idealistiskt sinnade och ideologiskt drivna liberala pressen, som Dagens Nyheter och Dagens ETC, är tongångarna fortfarande lika beslutsamt krigiska som hos Sveriges egen Bagdad Bob, den överexponerade överstelöjtnant Joakim Paasikivi.

Donald Trumps valseger skulle kunna innebära en snabbare förhandlingslösning, om USA:s enorma vapenpaket till Ukraina minskar kraftigt eller helt upphör och Trump ligger på båda parter för att komma till en varaktig lösning. Men det är troligare att det snarare skulle handla om en frysning av konflikten, där USA fortsatt använder sig av Ukraina för att försöka försvaga Ryssland.

I det läget väljer USA:s avgående president Joe Biden istället att eskalera kriget. Efter att i månader ha förhållit sig kallsinnig till önskemålet från Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj om att få skjuta med amerikanska långdistansmissiler, så kallade ATACMs (uttalas attack’em), mot mål djupt inne i Ryssland, gav Biden häromveckan klartecken till Ukraina att göra det.

Att Ukraina sedan dess skjutit in i Ryssland med såväl ATACMs som brittisk-tillverkade Storm Shadow-missiler har fått Ryssland att använda en ny typ av hypersonisk missil, som en stark varning till västländerna som göder kriget. Oresjnik som den heter färdas i 3,5 kilometer i sekunden och kan bestyckas med kärnvapen.

Men att kriget skulle kunna utvecklas till ett helt förödande kärnvapenkrig spelas ner av förståsigpåare som Paasikivi och andra, paradoxalt nog då Putin annars beskrivs som irrationell och mer eller mindre galen. På ledarplats i ETC skriver USA:s outtröttlige riddare Andreas Gustavsson att det förvisso är ”obehagligt” att Joe Bidens beslut ”för två kärnvapennationer ännu närmare en direkt kollisionskurs”. ”Men det är ändå rätt”, slår Gustavsson fast.

Biden har också i veckan för första gången godkänt att USA skickar personminor till Ukraina, ett urskillningslöst vapen som orsakar stora skador på civilbefolkningen när krig väl är över. Samtidigt öppnar Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för att ta bort det svenska förbudet mot personminor och klusterbomber – som USA också skickat till Ukraina.

Biden och hans administration bär själva ett stort ansvar för kriget i Ukraina – även om det såklart är Putin och Ryssland som är ansvariga för själva invasionen. USA och Nato hade kunnat undvika kriget om man kommit överens med Ryssland om Ukrainas fortsatta neutralitet höstvintern 2021.

Avtalstexten i det nya ”strategiska partnerskapet” mellan Sverige och Polen skvallrar om vad det egentligen handlar om, bortom fluffiga fraser om att hjälpa Ukraina stå emot rysk aggression. ”Rysslands aggressionskrig är en del av en bredare, systematisk utmaning mot den regelbaserade världsordning som är basen för säkerhet, stabilitet och välstånd i Europa”, står det i avtalet.

Det är här skon klämmer för de allra mest ideologiskt och ekonomisk uppbundna till USA-imperialismen, och med ett extra starkt rysshat som odlas såväl i Norden som i baltländerna och Polen. Den USA-styrda ”regelbaserade världsordningen” utmanas nu i Ukraina och då står Kristersson och Tusk i givakt, redo att försvara den till sista ukrainare.

Att de därmed riskerar dra in sina länder och världen i ett förintande kärnvapenkrig är tydligen en risk värd att ta. America First gäller minst lika mycket på Harpsund som för Donald Trump, även om de inte är överens om innebörden.