Krönika: Gärna högre löner – men det är förslumningen som är problemet

Mitt fackförbund Transport har varslat om strejk för sina krav om högre löner och bättre fördelning av löneutrymmet. Provisionslönerna gäller fortfarande i större delen av landet. Ju mer du kör in, ju mer får du i lön. Framföra skolbarn och sjuka på ackord. Eller tjäna 50 kronor i timmen en lugn tisdagskväll.

Själv plöjde jag Vilhelm Mobergs utvandrarserie när jag satt och väntade på körning på Angelgatan i Örebro för 15 år sedan. Det var gött, men det var tur man inte hade familj att försörja. Men det är inte provisionslönerna strejken handlar om.

Här i Hälsingland var det en gång smockfullt med taxibilar. Alfta, Edsbyn och till och med Viksjöfors hade taxibilar. Nu finns det inte ens i Ljusdal eller kvällstid i Söderhamn och häromdagen meddelades att Stadshotellet i Söderhamn klappar igen.

Hur driva hotell och restaurang i en stad utan taxiverksamhet? Istället har taxi tagits över av de illegala droskorna, de utan kortbetalning som lever rövare utanför krogarna och av 18-åringar i Facebookgruppen Vem kör ikväll?.

Inte billigare, definitivt inte bättre, men garanterat momsfritt. En förslumning som påhejas av till exempel socialdemokratiska Bollnäspolitikern Anna-Lena Joners, som på Facebook säger att hon hellre åker svarttaxi än riktig.

Visst kan man släppa taxibranschen till dessa, men tonåringar i epa-traktorer och våldsdömda svarttaxichaufförer är inte sådana chaufförer affärskunder förväntar sig. Avregleringen av taxibranschen inleddes av den socialdemokratiska regeringen Carlsson för över 30 år sen och accelererade i samband med EU-medlemskapet. Branschens förslumning tilltar varje dag och kommer så göra tills vi avskaffas om tio år när robottaxi tar över.

Det kommer inte uppskattas av de som åker taxi till och från Systembolaget en gång i veckan för att få älta skilsmässan för tvåhundrade gången och det kommer inte kunna ersätta färdtjänsten, i alla fall inte än på en generation, men det kommer göra 50.000 taxichaufförer i Sverige arbetslösa.

Missförstå mig inte, jag är helt för att strejka för högre löner, minst lika höga som åkarna angav att vi tjänade när de sökte coronabidrag. För att fler ska stanna i yrket och motverka att branschen sjangseras ytterligare. Men det hjälper inte när vi alla blir lika redundanta, överflödiga, som eldare, borstbindare, runristare och sumprunkare.

Min text andas kanske inte nån vidare entusiasm eller optimism. För en ärrad chaufför växer cynismen i takt med magen. Men för mig som socialist och marxist finns ändå ljuset i slutet av tunneln och jag tror inte det är ett tåg.

Hela skiten skriker efter samhälleliga lösningar, efter sex istället för tolv timmars arbetsdag, efter kapitalismens avskaffande, efter socialism. Det är den eller barbariet.

Magnus Hedman
Taxichaufför