Casablanca 80 år ”Here's looking at you, kid”
Den 26 november 1942 hade Casablanca, en av världens mest sedda och omtalade filmer, biopremiär i New York. Proletärens Janne Bengtsson skriver om en film med många bottnar.
Humphrey Bogart är Rick Blaine, innehavare av Rick’s Café Americain i Casablanca, en film som än idag, 80 år senare, rör upp både romantiska och politiska känslor.
Svenska Ingrid Bergman är norska Ilsa Lund, tidigare Ricks älskarinna under en het tid i Paris, nu hustru till den antifascistiske motståndsledaren Victor Laszlo (Paul Henreid). I Casablanca finns också den opportunistiske polisprefekten Renauld (Claude Rains) och den coole pianisten Sam (Doley Wilson).
Casablanca ligger i Marocko, en fransk koloni i Nordafrika där en beväpnad upprorsrörelse kämpat mot kolonialmakten sedan 20 år. I Frankrike styr den nazikontrollerade Vichy-regimen under landsförrädaren marskalk Petain. Vichy-regeringen har kontroll över det franska kolonialväldet; dess polismakt jagar judar, antinazister och motståndsmän på flykt. Casablanca är vägen ut för de européer som bort: därifrån går flyget till Lissabon och där går båten till New York.
In på Rick’s Café kommer Ilsa. Och Rick, den försmådde älskaren, reagerar med de numera berömda orden ”Of all the gin joints in all the towns in all the world, she walks into mine” (Av alla syltor i alla städer i hela världen, så kommer hon in på min).
Filmen utspelas i december 1941, kort före den japanska attack mot flottbasen Pearl Harbor på Hawaii som drog in USA i andra världskriget. I Europa går de brutala nazistiska arméerna fram. Bara England och Sovjetunionen står emot, men är under hårt tryck.
Rick’s Café ger plats åt alla politiska grupper, men Ricks historia och politiska preferenser lyser igenom: 1935 smugglade han vapen till Abessinien (Etiopien) i försvarskriget mot det fascistiska Italien. 1936 stred Rick i de internationella brigaderna mot Franco i Spanien. Han finns på nazisternas svarta lista: ”The roll of honor”, som han säger själv.
Rick Blaine är själva sinnebilden för en skolad och aktiv europeisk 30-talskommunist, något som många konservativa eller nazianstuckna amerikanska kritiker påpekade när filmen släpptes.
Nu är Rick en cynisk barägare. När han får möjligheten att än en gång göra något i kampen tvekar han. Men efter en lång och kärleksrelaterad eftertanke sträcker han ut en hand till den efterlyste antifascistiske motståndsmannen Victor Laszlo, trots att denne stulit Ricks stora kärlek Ilsa.
Laszlo kunde vara, hävdade många kritiker, modellerad på den legendariske bulgariske kommunisten Georgi Dimitrov, senare ordförande för Komintern och med kontakter till alla motståndsrörelser i det ockuperade Europa. När den nazistiske majoren Strasser räknar upp vilka motståndsrörelser han vill knäcka, så är det för det mesta i länder där motståndet organiserades av kommunister.
Den starkt politiska scenen i Casablanca där franska bargäster överröstar en tysk marschvisa med Marseljäsen är berömd. Och på den romantiska sidan levererar ”Bogey” den ena one-linern efter den andra, som ”Here’s looking at you, kid” (Det här är för dig, tjejen).
Filmen, i regi av antinazisten Michael Curtiz, vars syster, måg och deras två barn mördades i Auschwitz, hade kommunisten Howard Koch som den huvudsaklige manusförfattaren. Casablanca var en av många filmer Hollywood producerade för att stärka den inhemska amerikanska moralen och övertyga ett folk tveksamt till krigsinsatsen att beslutet att träda in i världskriget var det rätta.
Casablanca var inte Bogarts enda inhopp i den antifascistiska kampen. 1944 spelade han Harry Morgan, en människosmugglare som hjälper den franska motståndsrörelsen i Att ha och inte ha, efter Ernest Hemingways bok från 1937. Och efter kriget fanns ”Bogey” i ledningen för den grupp av elitskådespelare som protesterade mot senatorn Joe McCarthy och hans kommitté för oamerikansk verksamhet (HUAC) som åtalade och svartlistade flera kända manusförfattare med kommunistsympatier. Bland dem Dalton Trumbo, Lester Cole och Ring Lardner Jr.
Humphrey Bogart avled 1957. Han blev 58 år gammal. Ingrid Bergman dog 1982, 67 år gammal. Övriga: Paul Henried (1908-92), Claude Reins (1889-1967) och Doley Wilson (1886-1953).
”Play it again, Sam”?
Nej, Bogart säger inte ”Play it again, Sam” om Casablancas musikaliska tema As Time Goes By. Det är en av de mest felciterade meningarna i filmhistorien.
Det Rick säger är ”You played it for her, you can play it for me… If she can stand it, I can! Play it!” (Du spelade den för henne, då kan du spela den för mig… stod hon ut, kan jag också det! Spela den!).