Ledare: Hyckleriets och skammens Eurovision

Eurovisionsveckan är igång. I vanliga fall för många en stor fest. Men i år en tragisk tillställning och en gigantisk uppvisning i hyckleri. 

På plats i Malmö finns Eden Golan som framför Israels bidrag i tävlingen. På plats finns även tiotusentals demonstranter som protesterar mot Eden Golans och Israels deltagande. Och de gör det med rätta. 

Samtidigt som Israels ockupationsarmé dödar och lemlästar palestinier i Gaza tillåts samma lands representant stå i rampljuset och få hyllningar och applåder. Det är motbjudande.

Musik och politik hör ihop. Det israeliska bidraget handlar om händelserna den 7 oktober förra året, även om det skrivits om något för att få delta i tävlingen. Eurovision-arrangörerna ansåg att låttexten var för politisk och inför nesan att tvingas lämna tävlingen av denna anledning gick Israel med på att ändra i texten. 

Trots ändringarna går det inte att se låten, som handlar om israelernas sorg efter 7 oktober, och Israels deltagande som annat än politiskt. Israel, som inte ens ligger i Europa, bjuds in i värmen samtidigt som de utför ett folkmord. Palestina får sörja sina 35.000 döda efter sju månader av terror i kylan, utestängda och ignorerade av västvärlden.

När Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 tog det ett dygn innan landet uteslöts från Eurovisionen av EBU, Europeiska radio- och tv-unionen. Ett dygn! 

Tre månader senare uteslöts även Belarus från tävlingen. EBU angav skälen till att landet inte lever upp till kraven på yttrandefrihet och oberoende. 

Men Israel – som i dagarna förbjöd tv-kanalen Al Jazeera från att verka i landet – lever tydligen upp till kraven. 35.000 döda och en FN-utredning om ett pågående folkmord är tydligen inte tillräckligt för att EBU ska agera. 

Det är inte bara smaklöst. Det är hyckleri av historiska mått. 

Att tävlingen går i Sverige är en stor skam. Den krigiska, rasistiska, folkfördrivande ockupationsmakten Israel borde självklart inte få delta i Eurovision, borde självklart inte få uppträda i Sverige. 

Eurovision-arrangörerna anser uppenbarligen att det är skillnad på folk och folk. Palestinier verkar inte vara värda lika mycket som ukrainare. Trots att de känner samma sorg, trots att en israelisk bomb är lika dödlig som en rysk.

Inför Eurovisionveckan har Israellobbyn och media gjort sitt för att blåsa upp stämningen och försöka förmå folk att inte åka till Malmö för att delta i protesterna mot folkmordsstaten. Det israeliska säkerhetsrådet varnar för resor till Malmö och påstår att det finns en hotbild. Judiska centralrådets ordförande i Sverige säger att ”kombinationen av Eurovision och att den just arrangeras i Malmö ger en dålig genklang i judiska kretsar”.

Svenska Dagbladets ledarsida utfärdar ”en röd varning för att åka till Malmö”, eftersom ledarskribenten säger sig veta att antisemitism är utbredd bland Malmöbor med rötter i Mellanöstern. 

Expressen skriver om tungt beväpnad polis i Malmö som har särskilda förstärkningsvapen för att möta eventuella oroligheter under Eurovision. Världen sägs hålla andan inför vad som ska ske i Malmö under veckan.

Musiken i Malmö tystnar om några dagar, men slagorden mot Israel kommer inte tystna

Så piskas stämningen upp och Malmö pekas ut som ett centrum för antisemitism. Budskapet till allmänheten är att de som protesterar mot Israel och solidariserar sig med palestinierna är farliga människor som man skall hålla sig borta från.

Det är ohederligt och gravt förljuget att baktala Malmöborna på detta sätt och peka ut dem som rasister. Det är sorgligt och farligt att demonisera Palestinasolidariteten på det sätt som nu sker.

Vi tusentals och åter tusentals som tagit till gatorna sedan i början av oktober förra året drivs av solidaritet, jämlikhet och humanism. Vi upprörs av behandlingen av det palestinska folket och vi är bedrövade över omvärldens ledares brist på reaktioner till den tragedi som utspelar sig i Gaza.

Det går inte att titta bort, det går inte att blunda. När nu Israel deltar i och ges stort utrymme i världens största musiktävling är det alla humanisters och fredsvänners plikt att protestera, på samma sätt som det är en plikt att protestera mot Israels deltagande i alla andra officiella sammanhang så länge förtrycket mot det palestinska folket består.

Sverige som nation måste isolera och bojkotta Israel tills dess att det palestinska folket återfått sitt land och sina rättigheter. Malmö stad borde inte accepterat att arrangera Eurovision med Israel som deltagare. Sverige och SVT borde sagt nej till att arrangera Eurovision om inte Israel stoppades från tävlingen på samma sätt som skedde med Ryssland.

Men arbetet mot ockupationsmakten Israel och solidariteten med det palestinska folket är mycket större än protesterna under en Eurovisionvecka i Malmö. I alla Sveriges kommuner och regioner borde det läggas motioner och medborgarförslag om att bojkotta Israel. 

I FN borde Sverige lyfta frågan om sanktioner mot Israel. I EU borde Sverige agera för ett omedelbart förbud för vapenexport till den israeliska mördararmén. 

Om några veckor planerar utrikesminister Tobias Billström att resa till Israel och Palestina för samtal med olika ledare. Då har han ett ypperligt tillfälle att göra skillnad, att visa solidaritet med världens folk och kräva ett omedelbart stopp för ett pågående folkmord. Tror någon han kommer göra det?

Musiken i Malmö tystnar om några dagar, men slagorden mot Israel kommer inte tystna. Vi tänker inte backa för hot och propaganda för krigshetsande politiker som Billström, Kristersson, von der Leyen, Biden – eller från folkmördarna i Israels regering.

Till dess att det palestinska folket vunnit sin frihet – vi ses i solidaritetsarbetet! Först i Malmö, och sedan framöver i demonstrationer och möten runt om i hela Sverige.