Gigekonomins daglönare: Inget skydd för unga arbetare hos Yepstr

Gigekonomin beskrivs ofta som en återgång till 1800-talets daglönarsystem. Jenny Bengtsson, ledarskribent på ETC som studerat följderna av gig-ekonomin, håller delvis med.

– Det stämmer bra, men det är ingen återgång till något daglönarsystem, utan till ett tim- eller i värsta fall minutlönarsystem, säger hon.

– Det här handlar om snabba påhugg för utsatta grupper som bara cementeras in i fortsatt utsatthet.

Ordet gigekonomi kommer från musikvärlden där musiker kan hoppa in i ett band och göra ett ”gig på kvällen”. En av de just nu mest centrala aktörerna i gigekonomin är Jacob Rudbäck, grundare av Yepstr-appen. Den sätter unga mellan 15 och 21 år i förbindelse med olika typer av arbetsköpare.

Det kan handla om allt från att gå ut med hunden till att måla staketet eller huset. Yepstr tar tio procent av den redan låga lön den unga arbetaren får ut, men maskerar det som ett påslag för den som köper de ungas tjänster.

Utifrån sina vardagliga erfarenheter som arbetsmiljöinspektör resonerar Jenny Bengtsson också gärna kring de arbetsmiljömässiga problemen med gigjobben.

Proletären

Jenny Bengtsson

– Det stora problemet med den här branschen är att de som tar in arbetskraften inte erkänner sig själva som arbetsgivare. Det innebär ju att de inte behöver ta något som helst ansvar för vitala delar av arbetsgivarskapet. Till exempel arbetsmiljökraven. Kollar man Yepstrs hemsida så är det ganska tydligt hur företaget ser på dem.

Hemsidan länkar till en av Arbetsmiljöverkets broschyrer om hur unga ska behandlas på jobbet, men länken föregås av en tydlig brasklapp: ”Även om Arbetsmiljöverkets regler endast gäller för företag så tycker vi att det ger bra riktlinjer…”.

– De gör en fultolkning av arbetsmiljölagen, säger Jenny Bengtsson. Den gäller absolut. Jag har sett att unga utan erfarenhet kan få utföra fasadmåleri, och det kan vara ett farligt jobb – det är inte så länge sedan en arbetare dog efter att ha fallit tre meter.

Det är ingen återgång till något daglönarsystem, utan till ett tim- eller i värsta fall minutlönarsystem.

– Den som blir ersättningsskyldig om något händer är, kortfattat, den som betalar ut lönen och/eller den som leder arbetet. I lagens mening är de som använder sig av Yepstr-appen för att hyra in arbetskraft också arbetsgivare. Och det är klart att det kommer att ske olyckor på ett företag som inte bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete, som inte riskbedömer och som inte har säkerhetsrutiner. Den här branschen måste regleras, och det måste göras snabbt.

Yepstr-bossen Jacob Rudbäck jobbade tidigare på Boston Consulting Group, ökänt för sin inblandning i Nya Karolinska-haveriet i Stockholm. Han startade Yepstr 2016.

Rudbäck fick ekonomisk hjälp av gamle vännen och göteborgsredaren Dan Sten Olsson, god för en förmögenhet på runt 40 miljarder kronor. Idag har Yepstr-appen cirka 30.000 användare.

Företaget riktar in sig mot de grupper som har svårt att få jobb: unga, invandrare och andra som tvingas hoppa från korttidsjobb till korttidsjobb och som behöver fylla ut i lönekuvertet.

Den unga arbetaren är helt i händerna på den som köper hans eller hennes tjänster: efter varje utfört jobb skriver arbetsköparen ett betyg. Det visas automatiskt i appen när den unga söker ett nytt jobb.

Men genom betyget kan arbetsköparen också bedöma arbetarens attityd: den som har synpunkter på lön, arbetstid, hur farligt arbetet är eller på arbetsköparens rasistiska eller sexuella trakasserier, kan sänkas totalt genom en dålig recension på sitt CV.

Den lydiga och tysta arbetaren kan också graderas upp, ungefär som i ett datorspel, och få chans på flera och mer lönsamma jobb.

– Det här är inte CV-grundande jobb för det vidare arbetslivet, menar Jenny Bengtsson. Svenskt Näringsliv upprepar ju alltid att det är bättre att ha ett lågavlönat jobb än ett jobb med dåliga villkor. Men det är fel: I slutändan betyder det här att alla som har jobb också får dåliga villkor.