De skulle ha betydelse långt
över de 5.000 svenskar som förvägrats rätten att se sina SÄPO-akter.
Till och med utanför Sveriges gränser.

Professor Dennis Töllborg, som driver de åsiktsregistrerades krav mot
Sverige i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, är försiktigt
optimistisk. Faktiskt lite upprymd. För det som nu hänt i det mål han
driver sedan fler år är en stor, mycket stor, framgång.

• Berätta hur du ser på domstolens uttalande.

– Europadomstolen har funnit att Sverige, genom att vägra de fem rätten
att se hela sina SÄPO-akter, har brutit mot fyra artiklar i Europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna: Artikel 8 om rätten till
privatliv. Artikel 10 om yttrandefrihet. Artikel 11 om föreningsfrihet.
Artikel 13 om rätten till rättslig prövning, att ingen ska dömas ohörd.

– Dessutom har domstolen i detta förberedande utslag fällt Sveriges
regering med domarsiffrorna 7-0, och detta på samtliga fyra punkter.

I regeringskretsar och inom det juridiska etablissemanget måste
utslaget slagit ner som en bomb. Inte någon rättsinstans i Sverige har
på någon punkt bifallit de åsiktsregistrerades klagan. Detta trots att
konventionen om de mänskliga rättigheterna gjordes till en del av
svensk lag redan 1998.

Ett mål i Sverige

– Egentligen borde detta varit ett mål i Sverige, konstaterar Dennis
Töllborg. Men här hemma har Regeringsrätten inte ens problematiserat
att 5000 personer fått avslag på sin begäran att få se sina SÄPO-akter.
Alla har fått samma skitsvar – avslag.

– När Europadomstolen enigt anser att Sverige brutit mot fyra artiklar
i Europakonventionen så har svensk domstol som behandlat samma sak inte
ens nämnt att Konventionen om mänskliga rättigheter är svensk lag.

• Betyder detta att det slutliga utslaget är klart?

– Nej, men då måste regeringen komma med otroligt bra svar på de frågor som domstolen ställt.

Dennis Töllborg förklarar orsaken till sin optimism men också insikten
att ”ingenting är klart förrän det är klart”. Det senare baserat på det
otroligt lögnaktiga och svekfulla agerande som Sveriges regering utsatt
hans tidigare klienter för.

– När jag drev Leanderfallet, som vi slutligen vann på 1990-talet, så
förlorade vi 1987 med domarsiffrorna 4-3 i just det skede där den nu
aktuella processen står, där vi nu vann med 7-0.

– Men trots den förlusten i Leanderfallet vann vi slutligen. Min
optimism grundas också på det faktum att domstolen i fallet Leander
bara hade att ställning till artikel 13 om att inte dömas ohörd. Nu har
domstolen enhälligt sagt att Sverige kränkt fempersoners mänskliga
rättigheter – på fyra punkter.

– Men å andra sidan vet vi aldrig hur regeringen agerar. När vi
förlorade fallet Leander berodde det på att Hans Corell, som då var
UD:s rättschef ljög inför sittande rätt. Han biträddes i lögnerna av
Claes Bergenstrand – då departementsråd vid justitiedepartementet.

Lögner

Töllborg hävdade inför domstolen att den svenska personalkontrollen var
otroligt omfattande att den omfattade 185.000 tjänster. Senare har det
visat sig att det handlat om 410.000 tjänster där myndigheterna kollade
om den sökande fanns i SÄPO:s register.

– Corell ljög och sade att systemet var ytterlig begränsat. Han kunde
inte berätta för domstolen om Leander, men han försäkrade att Leanders
avsked inte hade att göra med hans politiska bakgrund.

Men Corell hade mage att inflika att det i bilden fanns politiska spioner och terror och sade:

– Låt mig påpeka att utanför Karlskrona gick den sovjetiska u-båten på grund.

Insinuationer

– Han insinuerade att Leander var inblandad i u-båtsaffären. Han visste
att jag visste att han ljög. Men han fick belöning för lögnen: kungens
finaste medalj, hedersdoktorat i juridik och posten som FN:s högste
tjänsteman för fri- och rättigheter. På liknande sätt ljög Bergenstrand
och blev belönad. Idag är han SÄPO-chef.

Slutsatsen är att också i det aktuella fallet kan regeringens
handgångne komma att ta till smutsiga lögner för att förmå Europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna att inte öppna SÄPO:s arkiv
för de registrerade.

• Du vann slutligen i domstolen och Torsten Leander fick se sin akt
vilket bekräftade olaglig åsiktsregistrering. Leander fick upprättelse
i form av ersättning från staten för kränkning. Själv fick du Ordfronts
demokratipris men du lämnade tillbaka det några år senare.

– Jag är besviken över alla nyttomaximerare. Särskilt besviken är jag
över vänsterns svek och Säkerhetstjänstkommissionens rapport.

Efter stor tvekan och påtryckningar beslutade Dennis Töllborg att åta
sig uppdraget som en av flera experter knutna till det vetenskapliga
forskningsprojekt som skulle dra fram sanningen om den svenska statens
åsiktsregistrering av svenska medborgare under 1900-talet. Men trots
avtal kopplades Töllborg bort från uppdraget, mot sin vilja och utan
någon ersättning.

– Gudrun Schyman sålde ut mig mot Anita Klum rörande
Säkerhetstjänstkommissionen. Ingen brydde sig. Vänstern drack vin och
gick hem. Makten konstaterade: Vi vann, Töllborg är borta.

– Ordfronts pris lämnade jag tillbaka därför att de publicerade två
artiklar fulla med felaktigheter, allt från att Leander varit snickare
på Armémuseum i Kristianstad till att 500.000 var registrerade av
säkerhetspolisen. Ordfront vägrade ta in mina rättelser och att berätta
att jag lämnade tillbaka priset. 

Erkännande

Konsekvensen är att professor Dennis Töllborg inte längre kan ta doktorander och driva forskningsprojekt.

– Det är professorn som söker pengar som ska betala doktorandens
forskarlön. Hur ska jag kunna söka pengar för en doktorandtjänst i fyra
år när pengarna kan stoppas när som helst, konstaterar han.

På många punkter sammanfaller denna tidnings och Dennis Töllborgs
kritik av Säkerhetstjänstkommissionens rapport. Den tillförde inga nya
fakta.

– Det var Registernämnden som i sin första rapport 1998 avslöjade den
olagliga åsiktsregistreringen, en rapport som tvingades fram genom
Leanderfallet, konstaterar Dennis Töllborg.

Så baserades kommunisternas ”Vitbok om KPML(r), SÄPO och
åsiktsregistreringen” på Registernämndens rapport som avslöjade att
regeringen och övriga riksdagspartier godkänt över 25 års nogsam
olaglig registrering av samtliga medlemmar i Kommunistiska Partiet. För
Kommunistiska Partiet vidkommande bestod Säkerhetskommissionens
sammanfattning partiets medlemmar med ett viktig politiskt erkännande
att registreringen varit lagstridig: ”Tillämpningen av bestämmelserna
kom också i vissa fall att strida mot registreringsförbudet.”

Men Dennis Töllborg framhåller nogsamt att Säkerhetstjänstkommissionen inte presenterade något nytt, bara mer historisk emperi.

– De vägrade nogsamt att gå in i några som helst strukturella drag.
Därav att Corell senare kunde få medalj, att Bergenstrand kunde utses
till SÄPO-chef och att telefonavlyssningarna fördubblats.

Fortfarande stängt

Men som Dennis Töllborg påpekar har detta erkännande inte öppnat några arkiv.

• Hur ska detta åstadkommas?

– Det handlar inte i första hand om lagar, utan om att införa
transparens, i systemet. Stalin införde den bästa grundlag i världen,
men vilken glädje hade Sovjetmedborgaren av detta, säger Dennis
Töllborg retoriskt.

– Det är en mångtusenårig erfarenhet att öppna domstolsförhandlingar
och transparens sätter gränser för makten, i detta fall för SÄPO. Då
kan de ägna sig åt det viktiga, att jaga Bin Ladin, verkliga
terrorister, inte ägna sig åt skit, att jaga kommunister och
vänsteraktivister.

Möjlig förändring

• Men hur vet du att det fungerar?

– Ta personkontrollen som avskedade Torsten Leander. Här har vi nått en
bättre rättssäkerhet. Idag lämnar SÄPO ut uppgifter i under en procent
av träffarna i registret. Förr skedde det med drygt 80 procent av
träffarna.

Men där systemet fortfarande hålls hemligt så skärps övervakningen.

– Det har ännu aldrig hänt att en svensk domstol avslagit en ansökan om
telefonregistrering. Inte har det blivit bättre sedan så kallade
offentliga ombud införts. En gång har ett ombud överklagat, men denne
förlorade i domstolen. Samtidigt har alltså telefonavlyssningen
fördubblats.

• Hur ser du på terrorlagarnas skärpning efter 11 september?

– Den som behärskar historieskrivningen behärskar framtiden. Problemet är att ingen ser när skärpningen faller in.

Ett exempel är buggning, som varit olaglig i Sverige. Han förklarar hur
den  politiska maktens lagskärpningen går i fyra steg.

Steg 1: Maktens förnekande ”Vi ska inte bugga”, och dess försök att  förlöjliga kritikerna

Steg 2: Om steg 1 misslyckas används förskräckt avståndstagande. Vi visste inget om detta. Usch dumma SÄPO!

Steg 3: Tillsätt en utredning, t.ex Säkerhetstjänst kommissionen som
kommer fram till att man måste köra fortare än fortköraren för att ta
fast denne, använda konspiratoriska medel för att möta konspirationer…

Steg 4: Legalisera den praxis som man i steg 1 förnekade i steg 2 tog avstånd från.

• Vad betyder det om ni slutgiltigt vinner i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna?

– Då skulle man kunna nå en förändring. Då skulle alla människor ges en möjlighet att få se sina akter.

Dennis Töllborg framhåller att det faktum att 5000 svenskar som skrivit
till SÄPO och inte fått se sin akt håller på att undergräva systemet.
Om vi inte hade gjort något hade vi bara varit ännu mer frustrerade.

– Världen förändras bara om vi gör något. Det handlar inte om vad vi skriver eller säger, utan om vad vi gör.

LR