Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vi som bygger landet: Jag kallar mig dagisfröken i protest

Titelskiftet var bara en kuliss.


När jag började arbeta i förskolan för tio år sedan var max antal barn på en småbarnsavdelning tolv stycken på drygt tre heltidsanställda. Idag är standard i hela Sverige 16 barn med lika få pedagoger (notera att detta gäller de yngsta förskolebarnen). Att svensk förskola är trygg för barnen är lika mycket lögn som att den håller god kvalitet.

Trots att arbetsmiljön för barn och pedagoger under många försämrats – och fortsätter att försämras – så skärps kunskapskraven (på en viss typ av kunskap förstås, den som senare gynnar PISA-undersökningar) och pedagoger uppmuntras att tänka om, tänka nytt och tänka effektivt. Vi i Lindesbergs kommun – som likt många andra kommuner har vikariebrist – har blivit väldigt duktiga på att tänka effektivt. Vi har också blivit duktiga på att bränna ut oss. Men det struntar kommunen i.

Minns ni för några år sedan när ”lösningen” på krisen blev att skifta pedagogers och föräldrars fokus från reella arbetsmiljöproblem till att ändra titlar? ”Nu ska vi höja statusen”, sade man. På min utbildning blev vi inrutade att det var viktigt att känna ett ”kall”, men mitt kall är inte att bränna ut mig innan jag ens fyllt 30.

I boken Populistiska manifestet beskriver Åsa Lindeborg och Göran Greider hur kvinnor skaffar sig universitetsutbildning för låglönejobb. Jag skulle vilja dra det ännu längre – vi som är förskollärare pluggar inte bara 3,5 år för att få vår lärarlegitimation, vi är nog de enda som också förväntas diska, dammsuga, slänga sopor och vara vaktmästare samtidigt som vi enligt lag ska bedriva undervisning.

Därför måste vi faktiskt ta ansvar och erkänna att skiftet från ”dagis” till ”förskola” bara var en lögn. Man löser inga problem bara genom att ändra titlar (trots att vi pedagoger är duktiga att komma med efterhandskonstruktioner i de fina nya analysverktygen). Med handen på hjärtat, menar du verkligen att du hinner observera, följa upp och undervisa din barngrupp på det sätt som är tänkt utan att riskera din egen (och barnens) hälsa?

Med insikten av att ”titelskiftet” bara var en kuliss blir iallafall jag förbannad. Därför kallar jag mig dagisfröken i protest.

Matilda Storbacka

Förskollärare, Lindesberg