Klubbchef i Farsta: ”Vi vill att samhället ska våga satsa på oss”

Det skjuts nästan varje dag. Vi borde vara härdade. Men det som hände i Farsta förra helgen chockade ändå hela Sverige. 

21 skott avlossade med automatvapen. På en lördag, mitt i ett centrum fullt av människor. Två personer miste livet, en 45-årig man och en 15-årig pojke.

Sorgen är stor i området, berättar farstabon Anna Fernström för Proletären.

– Det har påverkat alla jättemycket. Vi i Farsta borde nästan vara vana vid skottlossningar och attentat vid det här laget… men det här var något helt annat.

Anna Fernström är klubbchef i Foc Farsta, fotbollsklubben som är ett socialt nav för många av ortens ungdomar.

Flera spelare och ledare ur klubben befann sig i Farsta centrum när skjutningen ägde rum. 15-åringen som miste livet hette Elias och hade också ett förflutet i klubben.

Foc Farsta beslöt sig snabbt för att sätta igång med sommaraktiviteterna tidigare än planerat. För att ungdomarna skulle ha någonstans att ta vägen, en trygg plats med trygga vuxna, där de också kunde få prata av sig. 

Klubbens sommaraktiviteter är populära och lockar upp till 150 ungdomar per tillfälle. Det är ett inarbetat koncept för klubbens ledare och frivilliga vuxna – men också något som ungdomarna själva tar initiativ till och ligger på för att det ska genomföras.

– Jag minns hur vi efter förra sommaren började få meddelanden från ungdomarna i stil med ”vi kommer till Hallen [idrottsplatsen, reds. anm.], är ni där?”. Och vi tänkte… men varför vill ni köra fotboll varje lördag kväll även nu efter sommaren? Det visade sig att det inte var några fritidsgårdar öppna då. Vi har fem stycken i Farsta och alla är stängda en lördag kväll.

– Och då slog det en att de verkligen inte har någon annanstans att vara.

Foc Farsta

Inomhusfotboll i Hallen.

En av anledningarna till att de nu kan köra igång med sommaraktiviteterna tidigare är en privat pengainsamling som artisten Sebastian Stakset tog initiativ till. Insamlingen kom på kort tid upp i över 200.000 kronor.

Pengar är annars ett ständigt bekymmer för klubben. Som för så många andra idrottsföreningar.

– De resurser vi får från det offentliga idag är bara ett minimum som inte ens klarar att täcka det mest grundläggande, berättar Anna Fernström.

– Det är det som är så tråkigt, att politiker och kommunala tjänstemän bara vill att det ideella föreningslivet ska svälja och ta vad som helst. Men vi måste också förhålla oss till arbetsmiljöregler och annat. Vilken kommunal verksamhet skulle ta 120-150 ungdomar på fyra vuxna?

– En del i att det gått så bra är att vi också har en del kända ledare, som ungdomar har stort förtroende för utifrån musik eller annat. Men för att det ska funka långsiktigt måste vi vara många fler och hitta andra vuxna att vara där.

Klubben har omkring 120 ideella ledare, varav omkring 100 är föräldrar till barn i klubben.

– Vi verkar ju i ett väldigt blandat område. Vi har många radhusfamiljer, men också många som är betydligt mer socioekonomiskt utsatta. Vi i klubben säger: var och en efter sin förmåga. Man kan inte ställa samma krav på ett hushåll med två medelklassföräldrar som jobbar på kontor och kanske kan flexa, som på ett hushåll där man snurrar mellan två jobb per vuxen och jobbar helger eller är ensamstående.

– Det är mer eller mindre mission impossible att klara av att engagera sig på samma sätt då. Det är utmaningar som många föreningar lever i.

Det talas ofta om att idrotten kan ha brottsförebyggande effekter. Att så är fallet är ett både självklart och väldigt påtagligt faktum, som klubben märker av hela tiden, säger Anna Fernström.

– Vi har många ungdomar där den viktigaste faktorn för att de inte ska hamna snett är att de är aktiva i fotbollen. Gemenskapen är en stor anledning till att man blir uppsugen i gäng, men här får man den i fotbollen. Vi har också ett stort förtroende hos föräldrar. Det är viktigt att de känner att det finns fler vuxna som kan hålla koll på deras barn. 

Klubben har försökt få mer gehör hos bland annat socialen för att använda idrottsföreningar som ett förebyggande verktyg. De har också vid flera tillfällen varit med i nätverksträffar med familj och socialtjänst. 

– Vi vill att samhället ska våga satsa på oss när vi visar att vi vill vara med. Och vi är övertygade om att det både på kort och lång sikt är betydligt mycket billigare att ge bidrag till oss och ställa krav på viss typ av verksamhet, än att avvakta med insatser tills dess att ungdomar tvingas till Sis-placering eller mister livet.

– I många fall är vi också ett betydligt bättre och mer kostnadseffektivt alternativ än de privata företag som man gärna använder i kommunen.