I en artikel i den konservativa tidningen Kvartal berättar frilansjournalisten Jonathan Norström om sitt wallraffande som jude i Stockholms förorter. Norström (som inte är jude) beskriver sin oro och rädsla inför reportaget. Iklädd kippa och en väl synlig davidsstjärna ska han gå runt i centrala Stockholm – och i Rinkeby.
Hur kommer det att gå? Kommer han att bli misshandlad?
”Två katastroftankar jobbar skift i mitt huvud. Antingen händer ingenting, och då riskerar den här texten att bli helt ointressant. Eller så händer någonting – någon ropar glåpord, kastar något efter mig, slår av min kippa, ger mig stryk eller värre. Det blir en bra rubrik, men till vilket pris?”
Han börjar i Södermalm, ”hjärtland för hippa människor på rätt sida av historien”. Ingen reagerar.
I Gamla stan får Norström enbart positiva reaktioner, möjligen med undantag för ett hastigt ”Free Palestine” på håll.
Jonathan Norström åker till universitetet, övertygad om att där kan finnas ”ungdomar med rätt radikala åsikter”. Här hör han, möjligen, några kvinnor klädda i hijab säga något som liknar ”yahud” (alltså jude) på arabiska. Eller så hörde han fel.
Till slut beger han sig till Rinkeby, ”fylld av skräck”.
På plats visar det sig att… människor är trevliga.
En affärsinnehavare med ”utseende: Mellanöstern” påpekar vänligt att mackan han just köpt innehåller skinka. En kvinna i hijab frågar om han vet var närmaste bankomat är.
En ung man med muslimsk klädsel – en imam från England visar det sig – kommer fram till honom. Och är trevlig! Imamen är glad att få träffa en jude och beklagar sig över att man sällan ser judar eller etniska svenskar i Rinkeby.
”Det här blev inte som jag hade tänkt mig. Av de tydliga reaktioner jag fick var samtliga positiva”, konstaterar Norström.
I tre år har det varit ett mantra från högern att judar inte längre är trygga på svenska gator. Att det finns ett stort problem med antisemitism i Sverige.
Men verkligheten ser inte ut så. Judar är knappast mer utsatta för rasism eller hat än andra grupper. Vi som stödjer Palestina vet att skilja på judar och Israel.
Visst finns det enskilda antisemiter. Men de finns i alla samhällsgrupper (inte minst bland SD:are och moderater, om man ska tro undersökningar om antisemitiska attityder).
I Kvartals egna kommentarsfält är reaktionerna blandade. Några avfärdar Norström. Andra erkänner att deras egna erfarenhet är liknande – en person som uppger sig vara jude från Malmö konstaterar att han aldrig haft problem med att gå med kippa i staden.
Egentligen är ingenting av detta en nyhet. Men ändå måste jag ge en eloge till Jonathan Norström. Hans artikel i Kvartal är en ärlig och självrannsakande text utifrån den verklighet han faktiskt såg, tvärtemot hans egna fördomar.
Jag måste också ge en eloge till Kvartal, som publicerade texten. Trots att den inte alls går i linje med det gängse narrativet i högerpressen.
