MTR lagar tåg med delar från ”plundringståg”
Trafikbolaget MTR utsätter resenärer och personal för livsfara när bolaget för att spara pengar använder gamla reservdelar till tågen, istället för att tillverka eller köpa nya.
Proletären kan idag återge skrämmande skildringar från anställda om verksamheten i trafikbolaget MTR.
– Det är inte fråga om det händer något, utan när, säger en MTR-anställd tågreparatör som Proletären talat med. Jag är helt säker på att det kommer att ske olyckor… urspårningar eller bränder.
MTR svarar för den spårbundna trafiken i Stockholm: pendeltågen och Mälartågen, samt tunnelbanan. MTR har också en utvecklad tystnadskultur, och Proletärens sagespersoner vill vara anonyma:
– Helst inte med bild och namn. MTR är på jakt.
De berättar om hur MTR minutkontrollerar de anställda, anställer nytt folk som inte har erfarenhet av reparationsarbeten inom tågtrafiken – och hur bolagets iver att spara pengar förr eller senare kommer att gå ut över resenärer och arbetare inom bolaget.
– Förut tillverkades reservdelar av en extern part; de tillverkade och MTR betalade. Sedan skulle reservdelarna tillverkas i egen regi, men det fungerade inte. Så när tåg gick sönder och nya delar behövdes, men leveranstiden att få nya delar bedömdes som för lång, då hämtade man delar från andra avställda tåg.
– Det var redan använda och slitna delar, men för MTR låg vinsten i att bolaget fick betalt för att trafiken fungerade: ju fler vagnar i rörelse, desto större inkomster. Att vagnarna är farliga och har brister, det struntar man fullständigt i. Bara det genererar pengar.
De avställda tågen som arbetarna vid bolagets verkstäder plockar delar från kallas ”plundringståg”. Just nu står tre sådana tåg på den verkstad där en av Proletärens sagespersoner arbetar.
I förra veckan rapporterade Proletären om att den tågolycka i Grekland som nyligen kostade 57 människoliv, skedde med ett tåg som tidigare ställts av i Schweiz, men som sedan skickats till Grekland av det grekiska tågbolagets italienska ägare. En reparatör vi talat med vill inte dra några paralleller mellan tågtragedin i Grekland och MTR:s verksamhet i Sverige, men konstaterar ändå:
– Här har vi tåg där man garanterat inte utfört underhåll; det finns både ett kilometerbaserat underhåll och ett tidsbaserat. Mycket som snurrar kring elen är tidsbaserat eller kilometerbaserat efter hur tåget rört sig; har tåget passerat till exempel 10.000 kilometer måste man göra kontroller för att leta efter sprickor, bland annat. Och eftersom man flyttar över grejer från ett tåg till ett annat så vet man ju inte riktigt hur det står till: det kanske bara är 2.000 kilometer kvar för en del av de delar vi flyttar över.
– Vi plockar mer och mer från de trasiga tågen, från ”plundringvagnarna”. Men vi har ingen aning om hur långt den här axeln har rullat, hur länge den där motorn har snurrat eller när underhållet skedde senast.
Olyckor kommer att ske. Förr eller senare:
– Vi bränner redan idag upp massor av axlar och motorer som gått för långt och där det samlats grus och fett som brinner. Vi har massor av motorhaverier redan idag, och händer det i trafik och tågföraren inte märker det… då kommer det att börja brinna. Och elbränder är inte roliga.
Stegen på väg mot en svår olycka har gått snabbare och snabbare de senaste åren.
– Vi har ju vår yrkesstolthet, vi försöker göra allt så säkert för trafik som det bara är möjligt. Tidigare hade vi marginaler i alla system, och SL krävde det också. Nu har vi inte de marginalerna längre; går något sönder så…