Ledare: Olika uttryck för samma våld

Våld mot kvinnor tar sig olika uttryck i olika delar av världen beroende på historisk, ekonomisk, och politisk utveckling. Trots det har det strukturella förtrycket av flickor och kvinnor en gemensam grund. Det springer ur patriarkatet; ur patriarkala strukturer, och ibland med starka inslag av klanstrukturer. Vare sig våldet begås i namn av svartsjuka, i samband med en separation eller i namn av heder är mäns kontroll av kvinnors sexualitet själva fundamentet.

Det våld mot kvinnor som sker i nära relationer, i en parrelation, kännetecknas av att våldet utövas av en enskild man mot en enskild kvinna, där kvinnorna har starka känslomässiga band till förövarna. Vanligtvis förekommer en långsam nedbrytning av kvinnan, genom förminskning eller förlöjligande, men de känslomässiga banden kan ligga som ett hinder för kvinnans uppbrott. Våldet sker oftast inomhus i kvinnans egen bostad, och det ökar i allvar och intensitet ju längre relationen pågår. 

Hedersrelaterat våld och förtryck utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck. Därigenom skiljer det sig från våldet i en parrelation. Det grövsta våldet är väl planerat, och både kvinnor och män, flickor och pojkar kan utsättas. Den som öppet utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas fysiskt för att familjen eller ett större kollektiv ska återfå det som anses vara en förlorad heder.

Gärningspersonerna är ofta familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen. Den kollektiva karaktären gör att gränserna mellan offer och förövare blir otydliga. De som medverkar till förtrycket kan själva vara utsatta. Det kan till exempel vara mödrar och unga män som i enlighet med normen ska sätta familjens heder framför individen. Hedersförtryck förekommer i olika kulturer. 

Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik polisanmäldes 28 700 fall av misshandel av kvinnor över 18 år under 2018. I 13 400 av fallen hade kvinnan och förövaren en nära relation eller tidigare haft en sådan. Dessutom anmäldes 1 740 fall av grov kvinnofridskränkning. Men mörkertalet är stort eftersom en stor andel våldsutsatta aldrig anmäler de övergrepp som de utsätts för. En uppskattning är att runt en fjärdedel av våldet i nära relationer polisanmäls.

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet har i en rapport skrivit om det dödliga våldet mot kvinnor. Forskningen tyder på att det största bakomliggande motivet till våldet är mannens behov av kontroll över kvinnan, och att det blir tydligt då brotten ofta begås i samband med separation eller med svartsjuka som motiv.

Vidare att när en kvinna dödas, är det ofta kulmen på en lång period av våld och hot, och att nära hälften av brotten har föregåtts av anmälningar till polisen.  En svensk studie från 2017 pekar på en ökning av antalet fall av dödligt våld som inte föregåtts av några rapporter om våld i relationen. Hur ofta en kvinna dödats av sin partner utan att det förekommit våld tidigare är dock omöjligt att veta eftersom allt våld inte blir anmält till polisen. 

I Brås statistik för 2018 över konstaterade fall av dödligt våld i parrelation redovisas 26 fall, där offer och förövare var eller hade varit närstående genom en parrelation. De utgjorde nästan en fjärdedel av samtliga konstaterade fall av dödligt våld. År 2017 var motsvarande antal 11 fall. Antalet fall av dödligt våld mot kvinnor i en parrelation var 22 fall 2018, vilket motsvarar 67 procent av samtliga fall av dödligt våld mot kvinnor. I fyra av fallen, 18 procent, ansågs gärningsmannen haft ett hedersmotiv.

I en rapport från Brå från maj 2019 redovisas utvecklingen av polisanmälda våldtäkter och sexuellt ofredande under åren 2005-2017 mot personer 15 år eller äldre. Den visar att de polisanmälda sexualbrotten har ökat under de senaste decennierna. Enligt Brå kan ökningarna bero på en faktisk ökning av utsatthet för sexualbrott, på att fler sexualbrott anmäls eller rapporteras, eller på en kombination av dessa faktorer.

Under perioden hade de flesta anmälda våldtäkterna begåtts mot kvinnor inomhus i bostäder. Dessa brott står för största delen av anmälda brott. Antalet polisanmälda våldtäkter av okända gärningspersoner förefaller inte ha ökat. Mellan 2011-2017 ökade också anmälningarna om våldtäkter där gärningsmannen och offret tidigare bara haft kontakt via internet.

Tystnaden är ett hot mot flickor och kvinnor vare sig övergreppen begås i namn av heder eller av svartsjuka. Tystnad och skam, tabu och förnekelse följs åt. Dessa uppfattningar och känslor kan vara så starka att de blir till ett eget sätt att tänka av den som utsätts, de görs till självförebråelser eller att ”så här är det i min familj”. 

När omgivningen vänder bort blicken lämnas ett utrymme för fortsatta övergrepp. Om socialtjänsten eller skolans personal inte rätt kan tyda signalerna från unga kan allvarliga misstag begås. När polis och de rättsvårdande myndigheterna inte upprätthåller svensk lagstiftning lämnas ett utrymme för en rättsskipning där strukturer av släktskap kan göra sig gällande.     

Alla kvinnor i Sverige äger lika rättigheter. Rätt till eget arbete som ger en egen inkomst, rätt till offentlig förskola och skola för barnen och rätt till offentlig omsorg om de äldre. 

Kvinnors rätt att delta i samhällslivet, i politiken och i kampen för goda arbetsvillkor på jobbet är inte förhandlingsbar. Den gäller för alla.