Det har blivit någon sorts mode bland svenska politiker att gömma sig bakom EU för att slippa agera mot folkmordet på palestinierna. Förra veckan stod återigen bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa i direktsänd tv och försvarade att Sverige och regeringen inte gör något konkret för att stoppa slakten och svälten i Gaza: ”Alla verktyg finns på europeiskt plan […] Vi har inget eget handelsavtal med Israel, det har EU. Vi har inget eget sanktionsverktyg, det har EU”.
Regeringen låtsas som att de gör en massa men skyller på att EU står i vägen, anförda av några få länder som inte är beredda att kritisera Israel.
Dousas och övriga politikers bekymrade uttalanden om EU är ren teater. Självklart kan Sverige göra mycket för att stoppa folkmordet även utan EU:s godkännande. Självklart kan Sverige deklarera att vi slutar att handla med staten Israel.
Självklart kan Sverige införa en bojkott av israeliska varor och tjänster. Självklart kan Sverige stoppa allt politiskt, kulturellt, idrottsligt och inte minst militärt utbyte med Israel. Det handlar bara om politisk vilja.
Gångna veckoslut blev dock trycket för stort för regeringen som kovände och nu säger sig vilja frysa EU:s handelsavtal med Israel. För att pressa landet att släppa in hjälpleveranser till Gaza, som utrikesminister Malmer Stenergard uttryckte det.
Det är glädjande att regeringen tar ett steg i rätt riktning, förvisso för sent och förvisso ett för kort – men ändå ett positivt steg. Steget är för regeringen förknippat med förbehåll, som att de själva inte tror att EU kommer gå med på det och att pressen på Hamas måste öka.
Samtidigt som de ledande moderaterna går ut med detta besked mullrar det i regeringssamarbetet. Sverigedemokraterna deklarerade omedelbart att de är emot ett fryst handelsavtal. Jimmie Åkesson kallar det ett haveri och säger att han och SD borde krävt utrikespolitiska garantier i Tidöavtalet.
Att SD sluter upp bakom Israel är föga förvånade. De delar den israeliska fascistregeringens värderingar och de avskyr muslimer. Följaktligen har Israels ambassadör i Sverige också tackat Jimmie Åkesson på X.
Bakom Åkessons och SD:s agerande till försvar för EU:s handelsavtal med Israel ligger unken rasism. Lite folkmord är inget att bry sig om, det är ju så långt borta i en främmande kultur och inget vi kan göra något åt, är den sverigedemokratiska världsbilden.
Liknande tongångar hörs från Kristdemokraterna som har blivit överrumplade av Moderaternas kovändning. Officiellt står KD bakom tanken på ett fryst samarbetsavtal mellan EU och Israel men i bakgrunden är protesterna höga.
Riksdagsledamoten Mikael Oscarsson – vars aktiviteter i en ökänd Israelgrupp på Facebook där grov rasism sprids nyligen avslöjades av Proletären – anser att det är en alltför hård åtgärd att frysa all handel med en demokratisk rättsstat. Men Israel är varken demokratiskt eller en rättsstat, utan en folkmördarstat som måste stoppas.
Regeringens kovändning och borgarnas bråk om handelsavtalet är en storm i ett vattenglas. EU kan stoppa Israel men kommer inte att göra det. Handelsavtalet kommer inte frysas och EU-länderna kommer fortsätta leverera vapen till den israeliska krigsmaskinen.
Det som kan stoppa kriget är det folkliga trycket, att politikerna fortsätter att ställas mot väggen och krävas på ansvar. Om EU-politikerna inte agerar för att stoppa kriget, borde Sverige lämna denna omänskliga union. Vi kan börja med att frysa utbetalningen av årets medlemsavgift, beräknad till 48 miljarder kronor. Pengar som istället kan gå som nödhjälp till Gaza och till att finansiera olika fredsinsatser för att få stopp på kriget.
Det folkliga trycket måste också upprätthållas mot politikerna i våra kommuner och landsting. På flera platser i landet har lokalpolitiker röstat emot kommunala bojkotter av israeliska varor och tjänster med hänvisning till en dom i Förvaltningsrätten förra året. Det är precis som med EU en bekväm företeelse att skylla på för att slippa agera. Men på samma sätt som EU och EU:s regelsystem kan utmanas kan svenska lagar och regler utmanas. För lokalpolitikerna handlar det dessutom i flera fall om att kommunerna inte lever upp till sina egna regelverk och inköpspolicyer samt internationella konventioner.
Dessutom är lagarna och reglerna redan utmanade och satta på undantag, men inte i förhållande till Israel utan i förhållandet till Ryssland. Efter det ryska anfallet på Ukraina införde flera svenska kommuner både sanktioner och bojkotter mot Ryssland.
Några har tagits bort efter utslaget i Förvaltningsrätten, men långt ifrån alla. De införda sanktionerna mot Ryssland finns bland annat kvar i Lerum, Enköping, Arboga och Hallstahammar. De finns kvar för att ingen uppmärksammar dem och ingen verkar bry sig om dem, så inte heller det svenska rättssystemet.
Lagar skapas av politiker, lagar kan även utmanas av politiker. Och folket kan utmana politikerna!
Förutom stödet till Israel och det uteblivna agerandet mot folkmordet på palestinierna borde politikerna utmanas för sin EU-politik. På punkt efter punkt har ja-sidans löften från folkomröstningen 1994 visat sig falska.
EU skulle inte ha någon gemensam utrikespolitik, sades det. EU har ingen gemensam armé och välfärden kommer inte hotas. Men EU har utvecklats till en aggressiv militaristisk union med krig, konflikter och välfärdsslakt på sitt samvete. Och nu även folkmord. Stödet från maktens korridorer i Bryssel till sionisterna i Jerusalem är kompakt och massivt.
En Palestinavän kan inte samtidigt vara en EU-vän. Kampen för det palestinska folkets rättigheter måste också innehålla en kamp för att Sverige ska lämna EU.
