Povel Johansson (K): ”Seko är rädda för sina egna medlemmar”

Efter att först ha skjutit upp strejkvarslet över helgen, meddelade Seko under måndagsförmiddagen att de kommit överens om ett avtal med Almega tågföretagen. Det nya avtalet innebär i princip att Seko inte fått igenom ett enda av sina krav.

– Som många andra Sekomedlemmar är jag förbannad. Men man fick onda föraningar redan i torsdags när varslet flyttades fram, säger Povel Johansson, lokförare och partiordförande för Kommunistiska Partiet.

– Det är svårt att föreställa sig ett bättre tillfälle att strejka. Vi har haft allmänhetens stöd och det har varit massivt stöd på arbetsplatserna. Men Seko är uppenbarligen rädda för strejker.

Sekos huvudkrav var att arbetsgivaren inte ska kunna ändra arbetstiden med kortare varsel än två veckor utan överenskommelse med arbetstagaren. Därutöver har man krävt en arbetstidsförkortning genom fler lediga dagar, att tågstädarnas villkor regleras centralt och att lokförare inte ska arbeta ensamma utan annan ombordpersonal.

– Det är krav som bygger på medlemmars motioner och är förankrade bland klubbarna. Avtalet löser inte ett enda av kraven. Det är fullständigt bedrövligt. Om detta är en seger, då vet jag inte hur en förlust skulle se ut.

August Eliasson / Povel Johansson, partiordförande i K

Uppgörelsen med Almega tågföretagen innebär att arbetsgivaren ska ”söka komma överens med berörd arbetstagare” om en ändring av arbetstiden vid ”oförutsägbara händelser” med kortare varsel än 14 dagar, mot en kompensation.

– Det kommer att vara som idag. För vad händer om jag säger nej? Kommer mitt svar betyda något? Nej, i bästa fall kommer det nya avtalet kosta dom lite mer än tidigare men makten över vår fritid ligger kvar i företagens händer, säger Povel Johansson.

Vad gäller tågstädarna lägger sig Seko platt. I frågan om arbetstidsförkortning och den så brännande frågan om ensamarbete på tågen – där pendeltågförarna i Stockholm strejkat vilt mot politikernas beslut att avskaffa tågvärdarna – landar uppgörelsen i… en arbetsgrupp.

– Det är enbart ett sätt att förhala frågan.

Varför backade då Seko? Varför kan inte svenska LO-förbund göra som sina motsvarigheter i till exempel Norge och Finland?

Povel Johansson menar att en förklaring är att LO gjort sig till rena valarbetare för Socialdemokraterna, som de hoppas ska lösa frågorna politiskt. Men också att LO tror att allt kan lösas genom vädjanden vid förhandlingsbordet.

– Vi har en fackföreningsrörelse som hellre vill ha fackbyråkrater i arbetsgrupper än kämpande medlemmar. Det som behövs är att sätta arbetare i rörelse, men då kan vi inte ha ett fack som är livrädda för just detta.

Vad skulle du vilja säga till de Sekomedlemmar som nu överväger att lämna facket i protest?

– Jag förstår dem. Men att lämna facket löser ingenting om vi inte har andra sätt att organisera oss på, säger Povel Johansson.

– Det viktigaste är att man agerar gemensamt och litar till egna krafter. Missnöjet får inte stanna i lunchrummet. Det är uppenbart att LO-facken inte kan lösa våra problem. 

Är du trött på LO-fackens svek? Den 22-25 maj kommer den svensk-franske stridbare fackkämpen Axel Persson, från det franska facket CGT, till Sverige. Han kommer att berätta om facket och kampen mot Macrons nyliberala reformer på offentliga möten i Malmö, Göteborg, Borlänge och Stockholm. Läs mer om turnén här.