Rut och rot-kalas (för de rika)

Rut- och rotavdragen kostar mer än de smakar. Och det är vanligt folk som får betala. Det visar rapporten Avdragskalaset från tankesmedjan Katalys. Rapporten är sammanställd av samhällsvetaren Rikard Allvin och Vilgot Österlund vid Statistiska institutionen vid universitetet i Uppsala. Rapporten slår fast att de redan rika tjänar på de avdrag som infördes av den borgerliga regeringen 2007.

Avdragen, som infördes av regeringen Reinfeldt 2007, erbjuder statligt stöd för tjänster som städning, poolbyggen och -rensning och arbeten på den egna tomten. Efter införandet har avdragen byggts på av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar.

Regeringen Reinfeldt hävdade när avdragen infördes att de skulle stimulera ekonomin, generera nya jobb och göra svarta arbeten till vita, på det viset skulle de generera ökade skatteinkomster och därmed på sikt bli självfinansierade. Så har det inte blivit: kostnaderna för varje jobb i ett rotföretag uppgår till mellan motsvarande 6-8 miljoner skattekronor och i ett rutföretag till upp emot 2,3 miljoner. Att jämföra med årskostnaden för en fast anställd sjuksköterska som är maximalt en miljon kronor.

Bland andra Riksrevisionen och Tillväxtverket ifrågasätter idag också att reformen gjort svarta jobb till vita.

Däremot har avdragen blivit en inkomstkälla för människor som redan har det ekonomiskt mycket bra. Rut- och rot-avdragen används mest i Stockholms verkliga överklassområden. Danderyd står ut – där gjordes år 2020 rotavdrag för i genomsnitt 4100 kronor per person och rutavdrag för i snitt 3700 kronor. I Åsele kommun i Västerbotten görs minst antal avdrag: avdragsbenägenheten i Danderyd är 86 gånger högre än i Åsele.

Rapporten från Katalys konstaterar att avdragen visserligen är omfördelande – men åt fel håll: 21,1 procent av de statliga kostnaderna för avdragen, det vill säga kostnader som ersätts med svenskarnas skattepengar, går till de sex procent som har landets högsta inkomster, totalt åtta miljarder kronor. Mindre än en procent av kostnaderna för avdragen går till den tiondel av befolkningen som har lägst inkomster.