Växande kritik mot individuella löner: ”Ett misslyckat system”

Sedan början av 1990-talet har fackförbundet Kommunal använt sig av en modell med individuell lönesättning i sina avtalsförhandlingar. Något som inneburit en betydligt lägre löneutveckling än den generella för hela arbetsmarknaden – i alla fall sedan 2014.

Nu höjs röster inom fackförbundet mot de individuella lönerna. Maria Jacobsson är undersköterska inom hemtjänsten i Bollnäs kommun och beskriver en absurd situation där offentligt anställd personal tvingas byta arbetsgivare för att driva upp sina löner.

– För att komma upp i en vettig lön skulle jag behöva börja jobba i Ovanåkers kommun i några månader [fyra mil bort från Bollnäs, reds. anm.] och sedan byta tillbaka till mitt nuvarande jobb. Här har vi första problemet med den individuella lönesättningen. Ska jag behöva byta jobba för att få en vettig löneutveckling? Det är ett väldigt misslyckat system.

Att denna situation ens kan uppstå beror på att Kommunal har kvar en lön som räknas upp baserat på tariffer inom avtalsområdet. Detta är ingångslönerna för nyanställda. Men för de som redan är anställda så implementeras istället den individuella lönesättningen, som alltså inte är en garant för en vettig löneutveckling.

För Maria Jacobssons del innebär det att hon just nu tjänar 1000 kronor mindre än någon som idag skulle påbörja sin anställning inom Bollnäs kommun.

Utöver detta är Maria Jacobsson också kluven till att prestation ska bestämma löneökningen. Även om det skulle fungera som en sporre för de anställda, så finns det också risker.

– Det kan bli farligt att prata om produktivitet när det handlar om människor. Inom vår bransch behövs det anställda med olika egenskaper och variationer, och alla kan vara bra på olika saker.

– Jag tror det måste finnas två typer av lönetrappor, så att alla åtminstone garanterades ett minimum.

Det blir svårt att avgöra vad som kännetecknar produktivitet i ett arbete med gamla och sjuka, påpekar Maria Jacobsson. Är det antalet besök per dag som ska räknas? Och hur ska man mäta produktiviteten i att en vårdarbetare sätter sig ned och har ett lugnande samtal med den äldre?

– Vi behöver engagerade medarbetare inom äldrevården. Visst… det kanske funkar att gå från lägenhet till lägenhet och göra exakt det du ska så fort som möjligt men då glömmer man kanske bort att jobba för den som bor i lägenheten. Att man kanske slänger ett extra öga för att se hur personen faktiskt mår.

I och med den individuella lönesättningen har cheferna också fått en allt större makt över lönerna på golvet. Något som inte var en självklarhet när fackföreningarna var mer kampvilliga och som i sig riskerar att skapa en godtycklighet vid bedömningen.

– Ju mindre möjlighet det finns till rövslickeri, desto bättre. Jag vet att det finns arbetsplatser som har problem med att någon blir chefens favorit och att dessa sen får mycket höge lön än alla andra. Det skapar inte en bra stämning på jobbet. Och det är ju inte säkert att de som faktiskt presterar bäst blir guldfolket.