”Jag har varit i framtiden. Vi vann!”
Den texten fanns på en t-shirt i en Black Lives Matter-demonstration, berättades det i en podd jag nyligen lyssnade på.
Visst är det en skön känsla att föreställa sig. Framtiden – vi vann! Och arbetet börjar nu.
Inte för att det är val om knappt ett år. Snarare för att det verkligen inte finns något bättre tillfälle än just nu att börja forma den framtid vi vill leva i.
Vi som är organiserade vet det sedan länge. Nu behöver vi få med dem som ännu inte strukturerat upp sitt engagemang.
För möjligheten att nå ett annat samhälle och en framtid vi faktiskt kan längta till löser sig inte av sig självt. Motståndarna är starka och deras förmåga att bryta sönder oss som vill något annat är både omfattande och kreativ. Motståndarna är en krigshetsande borgerlighet och rovdjurshungrig maktelit.
Vi som vill se en annan framtid, en som inte kapitaliserar på människor och natur, måste finna vår taktik och hållbara strategier för att nära den längtan och föra arbetet framåt. Inga revolutioner sker i tystnad i vardagsrumssoffan.
Det är som alltid avgörande att vi möts och pratar med varandra. Att inse att vi inte kommer vara överens om allt men att vi med demokratisk ordning kan komma överens om grundläggande punkter för våra insatser.
Vi som redan tillhör en organisation har att diskutera internt och följa de beslut som fattats. Det betyder inte att det inte blir rörelse framåt. Det betyder just det, att man följer demokratisk ordning. Att vilja ett annat samhälle och omsätta det i konkret arbete ska inte slarvas fram.
Att lyssna på fler och andra röster för fred är helt avgörande i vår tid. Det kan man till exempel göra på söndag den 23 november i Göteborg, närmare bestämt på Marx-Engelshuset (annons längre bak i tidningen). Då har Proletären ett panelsamtal med olika röster och perspektiv, om hur vi kan agera mot Nato och krigshetsen, vad vi redan idag har för gemensamma åsikter för hållbara vägar framåt och hur dessa vägar och samarbeten kan utvecklas.
När motståndarna har övertag och högern och extremhögern målar upp skrämselbilder om en mörk framtid, när de säger “vi är starka och ska beskydda er bara ni lyder och är tysta”, då måste vi istället ge människor utsikter om andra och bättre vägar. Vi måste ge människor nånstans att ta vägen.
Utopier kommer vi ingenstans med men med fortsatt kamp och uthållighet så kommer vi formera vår kraft. Det är inte omöjligt alls, utan bara att inse; jobbet måste göras, vi ska vinna!
