Majoren som förstört skolan

År 1985 tog en 26-årig man, född och uppvuxen i Skene i Västra Götaland, examen från Infanteriets Officersshögskola i Halmstad. Där hade han studerat till kapten inom det militära. Tagit värvning hade han gjort redan som tjugoåring, och ganska snart hade det stått klart att han skulle passa utmärkt inom militären. Han var nämligen en ovanligt disciplinerad man, och föga förvånande hade han en lysande militär karriär framför sig.

Efter sin officersexamen pluggade han vidare, med toppbetyg i allt, och blev löjtnant och senare kapten. Slutligen studerade han vid Militärhögskolan och blev major.

Med meriter som chef för både beredskapsplutonen och stadsskyttebataljonen i sitt CV, bestämde han sig år 1994 för att lägga militärkarriären på hyllan. Han tänkte nämligen ägna sig på heltid åt politiken.

Vi pratar såklart om Jan Björklund som först blev skolminister 2006 och sedan 2007 är utbildningsminister och partiledare för Folkpartiet.

Läsåret 2011/2012 sjösattes GY11, den reform som inneburit stora förändringar inom svensk gymnasieskola. De förändringar som genomförts är många, men det blir snabbt tydligt att det är en borgerlig alliansregering som står bakom GY11, och att det är en gammal major som stått i fronten och gjort sitt bästa för att utplåna varje spår av den socialdemokratiska ”flumskolan”.

När reformen togs fram fanns en enda sakkunnig person med – och hen hoppade senare av. De som fanns kvar och fick stå för utformningen av GY11 var alltså utbildningsdepartementets tjänstemän.
Här berättar Rebell lite om hur Björklund, steg för steg, har satt den svenska skolan på en expressbuss tillbaka till 1940-talet.

• Nytt betygssystem
Att kalla det nya betygssystemet för nytt känns fel, för det är inte nytt. Det betygssystem som infördes 2011 har stora likheter med det betygssystem som användes på svenska läroverk från 1820-talet, med skillnaden att vi 2011 har ytterligare två betygssteg och att det därmed är ännu svårare att få höga betyg. Läroverksbetygen på 1800-talet gick från A till D, GY11:s betyg går från A till F. F innebär icke godkänt, A är högsta betyg.

Med Björklunds logik är det nu enklare att sätta exakta betyg, ingen ska kunna gå runt med ett oförtjänt G. Det ska synas vilka som inte når upp till målen, de som inte lyckas i skolan ska sorteras ut och särskiljas från de som gör det. På så sätt är det nya betygssystemet mycket framgångsrikt. Antalet elever som får högsta betyg har halverats sedan GY11 infördes. I Sveriges 20 största kommuner fick 22,8 procent av eleverna på samhällsprogrammet högsta betyg i svenska under läsåret 2010/2011; läsåret 2011/2012 var motsvarande siffra 9,6 procent.

I en artikel i Dagens Nyheter från april i år berättar en styrelseledamot i Sveriges Vägledarförening att många fler elever nu har magont på grund av att stressen i skolan har ökat. Artikeln vittnar även om att fler studievägledare och kuratorer slår larm om att många fler gymnasieelever mår psykiskt dåligt av förändringarna i skolan.

Även forskare som studerar lärande är kritiska till det nya betygssystemet. I P1-programmet Vetandets Värld från juni i år intervjuas Anders Jönsson, biträdande didaktikprofessor vid högskolan i Kristianstad. Han säger att ”betygen riskerar att bli ett prestationsinriktat fokus”. I samma program intervjuas Christer Lundahl, pedagogikprofessor vid Karlstads universitet, som satt med i en expertgrupp vars uppgift var att ge ett utlåtande om skolreformen innan den genomfördes. Trots att gruppen uttryckte kritik mot reformen, fäste inte regeringens utredare någon större vikt vid deras ord.

”De reformer som har genomförts har genomförts väldigt fort och med dåligt forskningsstöd. Det har varit ganska litet inflytande och liten påverkansmöjlighet för forskare”, säger Christer Lundahl i programmet. Han berättar också om hur expertgruppens utlåtande faktiskt påvisade farorna med den nya betygsskalan, men att det ”överhuvudtaget inte beaktades”.

Så oviktigt var det alltså att utforma ett betygssystem som faktiskt skulle kunna vara bra för eleverna. Utbildningsminister Björklund hade alla chanser i världen att lyssna på en expertgrupp, bestående av bland annat professorer i pedagogik, som visste vad de talade om. Men när det kom till kritan var det inte av intresse att lyssna på dem som faktiskt hade kunnat bidra med något. Det relevanta var i slutändan inte alls att skapa ett betygssystem som motiverade elever till att studera mera, något som ofta hävdas, utan huvudsaken var att ytterligare sortera och placera elever i olika fack. Och om det kan inget annat sägas än att det verkligen lyckats.

• Friskolor
Nu var det visserligen inte regeringen Reinfeldt/Björklund som införde den svenska friskolereformen, det gjorde Carl Bildt redan 1992. Men sedan alliansen vann valet 2006 har friskolemarknaden expanderat enormt.

Och ja, det är just vad det är – en marknad. På så sätt är Sverige unikt. Vi är nämligen det enda landet i världen där friskolor kan drivas som vilket annat företag som helst. De kan finansieras enbart med skattepengar, och för skolans ägare – det kan vara en privatperson, en familj, ett företag eller till och med en hel koncern – finns inga som helst begränsningar för hur mycket vinst som kan tas ur skolan.

44 procent av Sveriges alla gymnasieskolor är friskolor. Av dessa har en tredjedel 50 elever eller färre.

• Sorteringsskolan
Den som vill ha möjlighet att studera vidare på högskola eller universitet efter gymnasiet behöver gå ett högskoleförberedande program. Då krävs det godkända betyg i matte, engelska och svenska, och dessutom i nio andra ämnen, som varierar beroende på vilket gymnasieprogram man väljer.

Om man istället vill börja jobba efter gymnasiet då? Då är det ett yrkesprogram som gäller, och genast är kraven mycket lägre. Visserligen krävs godkända betyg i matte, engelska och svenska, precis som för ett högskoleförberedande program, men sedan räcker det med godkänt i ytterligare fem ämnen (att jämföra med nio).

Problemet här är inte att det är ”låga” krav inför yrkesprogrammen. Man behöver inte A i allt för att komma in på dessa program, och så ska det inte heller vara. Så långt är allt väl. Men majoren Björklunds sorteringsskola visar här sitt sanna ansikte.

Det är en enorm skillnad mellan vad som krävs för att få plugga vidare på högskola och vad som krävs för att börja jobba efter gymnasiet. Har man inte godkänt i de gymnasiegemensamma ämnena (tidigare kärnämnen) plus ytterligare nio ämnen, så har man ingen chans att få plugga vidare efter gymnasiet.

Till skillnad från tidigare så får man ingen högskolebehörighet alls när man går ett yrkesprogram (ibland kan det väljas till, men inte alltid). Återstår då Komvux, där Björkis för övrigt har plockat bort 40000 platser sedan 2006. Hoppsan!

• Gott och blandat från Björklund
När man rotar runt lite i den godispåse av skolreformer som Jan Björklund skänkt oss, så hittar man en hel del.

Vad sägs om nationella prov i tredje klass, till exempel? Eller kanske den här spännande regeln om att lärare och rektor kan vidta de ”omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att kunna tillförsäkra elevernas trygghet och studiero eller för att komma tillrätta med en elevs ordningsstörande uppträdande.” Man gör inte direkt någon hemlighet av att utbildningsministern har ett förflutet som yrkesmilitär.

Sedan har vi såklart nyheten om entreprenörskap som ett övergripande perspektiv i skolan. Entreprenörskap är något som många linjer nu har som obligatoriskt ämne på sitt schema. Detta innebär ofta att skolan i olika kurser kan samarbeta med utomstående aktörer, exempelvis från näringslivet.

Moa Hamark