Bekämpa tiggeriet – utan förbud

Efter att en opinionsundersökning visat att en majoritet av svenska folket vill förbjuda tiggeri börjar de politiska partierna i riksdagen vädra förslag på ett förbud. Vi ställer oss skeptiska.

Låt oss till att börja med slå fast att tiggeri är en samhällelig företeelse som bör bekämpas. Det är ingen människovärdig tillvaro för den tiggande människan och det är demoraliserande för ett samhälle med tiggande människor på gator och torg.

Tiggeriet är inget nytt i kapitalismens och klassamhällenas historia. Karl Marx stridskamrat Wilhelm Liebknecht berättade en gång om Marx förhållande till tiggeriet.

Han skrev att Marx misstrodde ”tiggare, för att tiggeriet hade blivit ett verkligt näringsfång i London, och därtill ett som betalade sig ganska bra, om också några småslantar i taget. Följaktligen upphörde Marx snart att låta lura sig av de män och kvinnor som gick och tiggde, även om han till en början aldrig vägrade att ge en allmosa om han råkade ha pengar själv. Om en tiggare försökte lura honom genom att låsas vara sjuk eller särskilt behövande blev han rent rasande arg på vederbörande, eftersom han ansåg det vara synnerligen lågt och simpelt att söka utnyttja andras barmhärtighet under falska förespeglingar och betraktade det som lika fult som att stjäla från de fattiga.”

Marx såg med andra ord inget progressivt i att fattiga människor tar till tiggarstaven istället för stridsyxan. Tvärtom är tiggarmentalitet att abdikera inför fattigdomen och orättvisorna.

Som kommunister är vi inte mot att det stiftas lagar som bekämpar negativa samhälleliga företeelser – till exempel prostitution eller drogmissbruk. Lagliga förbud kan vara ett effektivt medel tillsammans med andra sociala insatser.

Men vad är det egentligen som ska förbjudas för att förhindra tiggeri? Är det handlingen att ge pengar till någon annan eller är det att fråga en främling efter en peng? Eller är det först när den bedjande är uppenbart fattig eller från ett annat land?

Vem vill leva i ett samhälle där det är förbjudet att ge eller be om hjälp?

Risken är stor att opportunistiska politiker stiftar någon gummilag som lämnar öppet för godtyckligt ingripande från polismakten. I stil med gamla lösdriverilagar som gav polismakten laglig rätt att trakassera fattiga och arbetslösa. Sådana lagar har arbetarrörelsen alltid varit mot.

För att komma åt tiggeriet krävs att Sverige lämnar EU. Storföretagens union måste förhindras att spela ut fattigdom och arbetslöshet i olika länder mot varandra – det gäller såväl lönedumpning som tiggeri.

Fattigdomen och arbetslösheten kan endast lösas genom klasskamp inom det egna landet – såväl i Sverige som i Rumänien – mot den borgerlighet vars politiska segertåg skapar massarbetslöshet och sprättar upp sociala skyddsnät.