Han var en av världens största vetenskapsmän, känd inte minst för de båda relativitetsteorierna: den första som han publicerade 1905 med den kända ekvationen E = mc² där E står för energi, M för massa och C för ljusets hastighet i kvadrat, en formel som visar att om man kan förvandla massa till energi så kan även en begränsad mängd massa ge enorma mängder energi. Och den andra teorin, den 20 mars 1915.

Men Albert Einstein, som också fick Nobelpriset 1921 för ”hans arbete inom den teoretiska fysiken och särskilt för upptäckten av lagen kring den foto-elektriska effekten”, var mer än bara en vetenskapsman. Han var också en förkämpe för fred som i högsta grad ogillade det hans vetenskapliga teorier kunde leda fram till: atombomben.

Einstein tog också klar ställning mot den trånga judiska nationalism som Benjamin Nethanyahu och hans anhang idag praktiserar i Israel. Försöken att klistra etiketten sionist på Einstein faller på verkligheten: Einstein, som kom från en judisk familj i den tyska staden Ulm, var motståndare till en judisk stat. I ett tal redan i slutet av 1930-talet gjorde Einstein sin uppfattning klar i något som väl idag kan betraktas som en profetia:

”Min kunskap om judendomens väsentliga natur står i motsats till tanken på en judisk stat med gränser, en armé och mått av världslig makt. Jag är rädd för att den inre skada som judendomen kommer att utstå – särskilt om man i våra led utvecklar en trång nationalism…”.

Han fortsatte att förfäkta samma inställning även efter kriget, när bildandet av den judiska staten var nära. Han fördömde britterna som ställde judar mot araber i Palestina. På ett möte i Washington med övertygade sionister, chockade han åhörarna:

”Föreställningen om en stat har ingen plats i mitt hjärta. Jag kan inte förstå varför det skulle vara nödvändigt.”

Einstein var stenhård i sin kritik av de sionistiska terrorgruppernas verksamhet. Särskilt den som den senare israeliske premiärministern Menachem Begin, då ledare för terrorgruppen Irgun, bedrev.
I ett öppet brev publicerat i New York Times den 2 december 1948, var Albert Einstein en av ett 30-tal judiska personligheter inom alla samhälleliga sektorer, som fördömde Begin, då på PR-turné i USA.

”Bland de mest oroande politiska fenomenen i vår tid är framväxten i den nyskapade staten Israel av Frihetspartiet (Tnuat Haherut), ett politiskt parti som i sin organisation, sina metoder, sin politiska filosofi och sin sociala dragningskraft är nära besläktat med de nazistiska och fascistiska partierna. (Partiet) bildades av medlemmar och efterföljare till den tidigare Irgun Zvai Leumi, en terroristisk, högerorienterad, chauvinistisk organisation i Palestina.

Besöket av Menachem Begin, ledare för detta parti, i USA är uppenbarligen tänkt att ge intryck av amerikanskt stöd för hans parti i det kommande israeliska valet, och att cementera politiska band med konservativa sionistiska element i USA (…) Det är otänkbart att de över hela världen som motsätter sig fascismen kan lägga till sina namn och stödja den rörelse han representerar om de är korrekt informerade om herr Begins politiska verksamhet och perspektiv.”

I brevet fördömer Einstein och de andra undertecknarna i skarpa ordalag de israeliska terrorgruppernas massaker i byn Deir Yassin där över 200 män, kvinnor och barn mördades av israelerna.

”Diskrepanserna mellan de djärva påståenden som nu görs av Begin och hans parti, och deras tidigare prestationer i Palestina bär prägeln av inget vanligt politiskt parti. Detta är den omisskännliga stämpeln för ett fascistiskt parti för vilket terrorism (mot både judar, araber och britter), där en felaktig framställning av verksamheten är medel och en ’herrestat’ (Leader state) är målet”.

Einstein skrev till en vän att det israeliska våldet stod i motsättning till det judiska arvet, och att ”vi imiterar gojens (ett hebreiskt samlingsnamn på icke-judiska personer) korkade nationalism och rasistiska nonsens”.

1952, när sionisten Chaim Weizmann som blivit Israels förste president avlidit, ville starka krafter att Einstein skulle ta rollen som landets president. Han tackade bestämt nej.

Och 1977, 29 år efter massakern i Deir Yassin, blev terroristen och mördaren Menachem Begin Israels sjätte premiärminister som representant för högerkoalitionen Likud.

Den israeliska frågan var inte det enda politiska spörsmålet som Albert Einstein engagerade sig i. Han hade lämnat Tyskland redan 1932 när han insåg att Hitler skulle komma till makten. Einsteins böcker brändes senare på de nazistiska bokbålen. I USA engagerade han sig, bland annat tillsammans med sångaren, skådespelaren och kommunisten Paul Robeson, mot rasismen. Han tog offentlig ställning mot skådeprocessen kring paret Ethel och Julius Rosenberg, falskt anklagade för spioneri för Sovjetunionen. Och han backade upp den socialistiska rörelsen. I det första numret av den socialistiska teoretiska tidskriften Monthly Review, utgiven i New York 1949, trotsade Einsten med sin artikel Varför socialism? öppet den ökande antikommunistiska hetsen i USA under den ökände senatorn Joe McCarthy.

Einstein konstaterade att kapitalismen var skadlig för mänskligheten, och att ”det finns bara ett enda sätt att eliminera dessa allvarliga missförhållanden, nämligen införandet av en socialistisk ekonomi i förening med ett utbildningssystem inriktat på sociala mål. I en sådan ekonomi ägs produktionsmedlen av samhället självt och utnyttjas på ett planerat sätt [som fördelar] det nödvändiga arbetet bland dem som kan arbeta och garantera livsuppehället för varje man, kvinna och barn”.