Israel torterar barn

Tortyr och övergrepp - palestinska barns vardag

- De mäktiga, USA och Frankrike, skiljer på folk och
fä. De ställer krav på Syrien att lämna Libanon men inga som helst krav
på Israel att lämna Golanhöjderna, Västbanken och Gaza.



Det säger Arne Malmgren som tillsammans med Birgitta Elfström besökt de
ockuperade palestinska områdena för Internationella juristkommissionens
(ICJ) räkning.



På plats besökte de israeliska militärrättegångar mot palestinska barn.
Därtill träffade de palestinska familjer och lärare på skolor som kunde
vittna om hur det är att leva i närheten av Muren eller de israeliska
bosättarna. Om detta har de skrivit en intressant rapport: Palestinian
children behind bars.



Rapporten är visserligen på engelska men är föredömligt enkelt skriven.
Den återger i huvudsak olika palestinska barns upplevelser av den
israeliska rättvisan. Läs och begrunda följande översatta utdrag:



I rättegångssalen

"Ofer Militärdomstol



I rättegångssalen befinner sig en domare, en åklagare samt nio stycken
beväpnade och uniformerade israeliska soldater. Till huvudförhandlingen
kommer en försvarare från palestinska Rädda barnen samt vi (dvs Arne
Malmgren och Birgitta Elfström) och vår tolk. Det är högljutt,
soldaterna springer ut och in. Stundtals översätter ingen till arabiska
vad åklagaren och domaren säger till varandra.



Jihad, 16 år från Betlehem.



Jihads pappa berättade att de israeliska soldaterna stormade in i
familjens hus klockan ett på natten. De bröt upp dörren och fönstren
och arresterade Jihad. Hans pappa har sedan dess inte fått tillåtelse
att besöka honom där han förvarats.



Iklädd jeans och svart mössa träder Jihad in i rättssalen. Innan han
går in i rättssalen har en soldat tagit av honom fotbojan. Jihad är
tunn och blek samtidigt som han verkar rädd. Vi hinner prata lite med
honom innan domaren kommer in i rättssalen. Han berättar att soldaterna
slog honom under hela första natten. Hans näsa var nyopererad så han
var väldigt rädd för att få stryk. Han erkände därför nästan direkt.
Dock vågade han inte säga att han var nyopererad eftersom Jihad trodde
att det skulle innebära ännu mera stryk. Jihad var misstänkt för att ha
kastat sten på en israelisk jeep samt satt eld på bildäck. Före
rättegången hade advokaten och åklagaren gjort upp i godo. Advokaten
hade yrkat på ett milt straff. Åklagaren och advokaten enades om att
han kastat sten två gånger. Jihad dömdes till fyra och en halv månaders
fängelse samt 1500 sheikel i böter.



"Blek och misshandlad"

Bian, ännu inte 16 år från Betlehem



Bian var klädd i jeans och blå tröja när han kom in i rättegångssalen.
Dessutom hade han fotboja. Han var blek och verkade mycket rädd. Han
hade märken på kinden och han sa att han blivit slagen under förhöret.
När han fick syn på sina föräldrar blev han väldigt glad, dock fick han
inte tala med dem. Bian dömdes till fyra månaders fängelse för
stenkastning efter en uppgörelse mellan försvaret och åklagaren.



Advokaten berättade att Jihad och Bian var bästa kompisar och att de i
förhöret angivit varandra. I rapporten berättar en advokat verksam i
palestinska Rädda barnen att på en månad kan han få 50 nya fall med
fängslade palestinska barn. Samtliga misstänkta för stenkastning eller
liknade protester mot Muren."



Rapporten innehåller många fler exempel än så. Intressant är systemet
med att åklagaren och försvaret gör upp i godo sk "plea bargain".



Detta innebär bla en juridisk möjlighet att överdriva åtalet mot någon
för att på så sätt pressa försvaret att göra upp i godo. Ta med i
beaktandet att palestinierna åtalas i en israelisk militärdomstol (dvs
ockupationsmaktens domstol) och att de knappast kan förvänta sig en
rättvis rättegång. Arne Malmgren anser att Israel systematisk utnyttjar
detta, och han säger följande när jag pratar med honom:



- De arresterar palestinier på natten och torterar fram en bekännelse.
Sedan anklagar de dem för något allvarligt brott och tvingar försvaret
att gå med på en uppgörelse i godo. Sedan kan de dömas utan stöd av
några vittnen.



Rapporten pekar också på det faktum att Israel i lag gör skillnad på
israeliska barn och palestinska. Staten Israels militära föreskrifter
nummer 132 frångår den internationellt accepterade definition att ett
barn är någon som är under 18 år. Istället definieras palestinska barn
enligt följande.



• Ett barn är en person under 12 år.

• En tonåring är en person över 12 år men under 14 år.

• En ungdom är en person över 14 år men under 16 år.

• Vuxen är man från och med det att man fyllt 16 år.



Detta samtidigt som israeliska barn blir åtalade i särskilda ungdomsrätter.



Aggressiva bosättare

Rapportens andra del handlar om inskränkningar i rörelsefriheten och
annan inhuman behandling. Detta med fokus på situationen i den av Muren
stängda staden Betlehem och Hebron, ökänt för sina aggressiva och
religiösa bosättare.



Från byn Beit Ur al-Tahta berättas bla följande (min översättning):



"Beit Ur al-Tahta ligger fem minuter med bil från Ramallah. Detta om du
har tillstånd att köra på bosättarnas väg, vilket knappast några
palestinier från de ockuperade områdena har. Muren går rakt igenom den
vanliga vägen till byn. Palestinierna får ta en omväg på mer än 45
minuter. I skolan informerar lärarna eleverna att de har rätt att delta
i fredliga demonstrationer mot Muren. De är också tillsagda att inte
skriva under papper de inte förstår och att de har rätt till advokat om
de blir arresterade. Dessutom får de lära sig att inte tro på de
israeliska soldaterna när de hotar med: Jag skall våldta din mamma om
du inte erkänner att du kastar sten eller vi förstör ditt hus om du
inteŠ



En lärare berättar också om den frustrationen eleverna känner över
Muren. Barnen tvingas inse att Israel konfiskerar deras föräldrars land
och de kan inget göra för att skydda sig från detta. Många barn sitter
också i fängelse för stenkastning i protest mot murbygget. Israeliska
soldater går ofta in på skolan och tar med sig barn därifrån, vilket
naturligtvis barnen är livrädda för. När byns ledare tog upp detta
problem med soldaterna svarade de: Vi kommer fortsätta komma när vi
vill.



Några av barnen säger att de vill bli martyrer eller hamna i fängelse.
En advokat berättade att många av barnen har pappor som sitter på
livstidsstraff i israeliskt fängelse. Flera av barnen vill därför bli
arresterade eftersom de kan vara enda chansen att träffa sin pappa.
Eller som ett barn säger: 'Det är den kortaste vägen för att se min
pappa.'



En annan lärare berättar att 500 israeliska soldater totalförstörde
hans hus i Beit Zira. Detta hände ett år efter att hans son blev
arresterad, anklagad för att ha deltagit i en terroristattack. Hans son
flyttade till Jerusalem flera år tidigare och har inte bott i Beit Zira
sedan dess. Läraren undrade: 'Varför skall jag straffas för något som
min son har gjort'. Eftersom han inte har tillåtelse att bygga upp ett
nytt hus tvingas han bo ihop med sin bror.



Eleverna Samed och Ahmed, 14 år gamla, från skolan ger följande vittnesmål:



'För en månad sen under morgonrasten körde en militärjeep med fyra
israeliska soldater in på skolgården. De gick igenom huvudingången, där
vi vaktade. Soldaterna sa att någon hade kastat sten mot jeepen. De
satte handbojor på oss och slängde in oss i jeepen. De körde oss till
en militärförläggning där vi fick stryk i en halvtimme. Soldaterna slog
oss i huvudet med sina maskingevär tills vi började blöda. Sedan satte
de oss i jeepen och körde oss till ett dike där de kastade ner oss.
Detta var långt ifrån skolan.



Ahmed berättar att han sedan dess har mardrömmar och blir väldigt rädd
varje gång han hör explosioner. Samed berättar att för två veckor
sedan, mitt i natten, omringades hans hem av soldater som färdades i
sju militärjeepar. De sparkade in dörren innan de stormade in i huset.
Sameds två bröder togs i förvar. En släpptes efter fyra dagars förhör
och inhuman behandling. Den andre brodern är fortfarande arresterad och
anklagad för att ha kastat sten på militärfordon'Š"



Brott mot folkrätten

Till rapporten hör också en uppräkning av relevanta internationella
lagar. Samt rapportförfattarnas kommentar. Dessa inleds med ett
konstaterande av att Israel inte respekterar den Fjärde
Genèvekonvention. Därpå följer en räcka anklagelser och synpunkter mot
den israeliska ockupationsmakten.



Arne Malmgren underströk flera gånger när jag pratade med honom att man
nog inte kan vara tillräckligt kritisk mot Israels politik idag. Efter
att ha läst hans och Birgitta Elfströms rapport Palestinian children
behind bars är det enkelt att hålla med.


JU

Proletären 13, 2005