Hoppa till huvudinnehåll
Av

Många missnöjda med Löfvens uppgörelse

Förra veckan presenterade Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet en överenskommelse om regeringsbildning som öppnar upp för skattesänkningar för rika, försämrad arbetsrätt och marknadshyror. Proletären har pratat med folk från olika yrken och fackliga organisationer om regeringsuppgörelsen.

Monika Roll, lokförare, sekreterare Seko Lok Pendeln och medlem i V

Janne Bengtsson /
Vad tycker du om överenskommelsen i fredags?

– Den skulle vara förfärlig för arbetarklassen, med försämrad arbetsrätt och marknadshyror, som många redan påpekat.

– Det är fruktansvärt hur socialdemokratin har blivit. Vi går åt samma håll som i Holland eller Grekland, där Socialdemokraterna riskerar att utraderas eller bli ett parti på 5-15 procent.

Vad tycker du om Vänsterpartiets svar på överenskommelsen?

– Jag har funderat mycket på det här med den röda eller gula knappen, men jag tycker klart det var rätt beslut av Sjöstedt och partiledningen att inte släppa fram Löfven.

– Jag tror trots allt att det blir en mittenöverenskommelse till slut, där en utredning om vinster i välfärden kan utmålas som en seger, i en fråga som redan urholkats från att Vänsterpartiet tydligt sade nej till vinster i välfärden för några år sedan. På så sätt flyttas det politiska konsensus åt höger.

Vad hade du helst velat ha ut av regeringsförhandlingarna?

– Jag har inte riktigt tänkt klart, men jag hade hellre sett ett nyval eller ett extraval. Jag har jobbat med det vi kallar en totalrenovering av Sverige, att vänstern ska svara med en offensiv ekonomisk politik och jag tror att ett extraval hade kunnat öppna för det.

– Det sägs att ett extraval skulle spela SD i händerna, men det tror inte jag. Jag tror det skulle bli en möjlighet för vänstern.

Sader Daher, barnskötare

Privat / Sader Daher
Vad tycker du om regeringsuppgörelsen?

– Jag tror att V kommer att rösta gult om några dagar. Allt de vill göra nu är att minimera förnedringen. Hade det varit upp till Jonas [Sjöstedt] så hade han röstat gult nu. V och S är så pass nära idag.

 

Roger Boström, ordförande Pappers på Östrands massafabrik i Timrå

Jenny Tedjeza / Roger Boström

Vad tycker du om regeringsuppgörelsen?

– Det känns sådär med en uppgörelse med Centerpartiet om försämrad anställningstrygghet. Det är inte direkt i linje med socialdemokratisk politik. Jag har också svårt att förstå varför de helt utesluter Vänsterpartiet.

– Samtidigt är det allra sämsta att släppa fram en högerregering. Då går det ännu fortare och blir ännu mer illa.

 

Henrik Bertilsson, lokförare och skyddsombud på SJ Götalandståg AB

Privat / Henrik Bertilsson
Vad tycker du om fredagens överenskommelse mellan S, MP, L och C?

– Inte alla punkter var dåliga, men vissa skulle innebära ett extremt högresteg. Som de om marknadshyror och undantag i Las och att förhindra begränsningar i vinster i välfärden, som är de jag reagerat mest på. Inget av detta är något som har folkligt stöd.

Vad hoppas du nu på av regeringsförhandlingarna?

– Det bästa för arbetarklassen är alltid en rödare politik. Jag tycker att det är glädjande att V åtminstone tackat nej till överenskommelsen nu. Men generellt sett ser det ganska hopplöst ut för en arbetarpolitik. Det finns ju inget bra alternativ i dagens läge.

– Utifrån dessa förutsättningar hade nog det bästa varit om V åtminstone fått något slags inflytande. Nyval hade nog inte gynnat arbetarklassen.

 

Erik Helgeson, styrelseledamot Hamnarbetarförbundet och medlem i V

Artur Szandrowski/Proletären / Erik Helgeson
– Någon måste våga stå för någonting annat än status quo och skadesanering. Erbjuda vanligt folk som redan tar oändligt mycket stryk av samtiden en möjlighet att få säga ifrån. En möjlighet att få något begrepp om den egna styrkan och en chans att bygga upp den.

– Trots att man riskerar att få massor av skit för det, är det det som är att ta ansvar. Håll i fanan när det spelar roll. Till slut ser folk igenom alla pratmakarna. Vi kommer inte vakna en morgon och känna att vinden har vänt, att rasismen avtagit och att vår förhandlingsposition stärkts. Vi måste förtjäna det genom att kriga och stå på oss för ett tydligt socialistiskt alternativ.

 

Lucas Monryd, bryggeritekniker

Marcus Jönsson/Proletären / Lucas Monryd
– Det känns helt förkastligt att Socialdemokratin går käpprätt åt höger bara för att Stefan Löfven ska få bli statsminister. Jag trodde att Vänsterpartiet skulle fälla regeringen, för det känns som att överenskommelsen helt kör över deras väljarkår. Jag hoppas att de röstar ner den.

– Men det är dubbelt, jag vill inte heller ha ett extraval egentligen. Det är så jävla mycket pengar för samma grej igen och det blir säkert ett liknande valresultat i alla fall. Liberalerna kanske skulle trilla ur men SD får säkert ökat stöd.

– Det känns som att det är ganska hög risk att det blir en superkonservativ regering efter ett omval, och jag vill inte ha Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor som högsta hönsen i regeringen. Men som det fipplas med arbetsrätten och så vidare nu känns det som att det ändå är deras politik som kommer att föras, så det kanske inte spelar någon roll egentligen.

 

Sara Svedberg, förskollärare

Privat / Sara Svedberg
– I och med uppgörelsen mellan dessa partier är det ännu mer tydligt att det inte finns någon svensk socialdemokratisk politik kvar. Uppgörelsen är en nyliberal röra som inte utan att ljuga kommer kunna bedriva en politik som går att kallas för socialdemokratisk. Den politik som presenteras är mer nyliberal än vad de åtta åren med alliansen innebar. Med andra ord verkar inga av vederbörande partier företräda någon som helst ideologisk ståndpunkt.

– Detta blir tydligt då det omöjligen går att stå med ena foten i socialismen, som står för solidaritet, medmänsklighet och en stat som försäkrar likvärdighet, och samtidigt bedriva en politik som grundar sig på marknadstänk och kapitalism. Så en uppgörelse mellan S, C, L och MP måste betyda att socialdemokratin är om inte död, iallafall satt i träda.

– Det gör mig uppriktigt ledsen och orolig att Sverige nu riskerar att normalisera egoism, klasskillnader, segregation och utanförskap med ursäkt om att det är individens ansvar att passa på och passa in. Avslutningsvis tycker jag att diskussionen som råder om alternativet är så fruktansvärt förminskande. Alltså att alternativet är en M, KD och SD regering, är det verkligen en rimlig ursäkt till att bedriva högerpolitik förklädd i röda rosor? Det tycker inte jag. Då röstar jag nog heller för nyval.

 

Kent Renen Johansson, byggnadsarbetare och medlem i S

/ Kent Renen Johansson
– Har vi sossar kapitulerat eller saknar vi självinsikt om vilken väg socialdemokratin vandrar? Ser vi inte att vi är på väg mot stupet och avgrunden? Jag har befunnit mig i chock och varit stum i dagar över den uppgörelse som träffats med nyliberalismens mest förhatliga företrädare. Centern hatar arbetare och fackföreningarna. 

– Om partielitens politik är att ge fritt utrymme för denna borgerliga revolution så har Löfven sparkat på och sparkat ut arbetarrörelsen ur partiet. Överenskommelsen riktar en dolkstöt mot fackföreningarnas hjärta. 

– Var och när har vi medlemmar i partiet haft en demokratisk omröstning för att legitimera att Löfven skall föra en borgerlig politik? Det verkar som om både Centern och Liberalerna har en mer transparent process när det gäller överenskommelsen. Hos oss räcker det med att partieliten fattar besluten istället för att gräsrötterna ska få tala.

– Vi behöver debatt och handling från den samlade arbetarrörelsen. Det som har någon betydelse är ifall det byggs upp en arbetaropposition som tar tillbaka de som vänt arbetarrörelsen ryggen i besvikelse. 

– Det är ingen omöjlighet att vinna tillbaka de i arbetarklassen som gått till SD. Dessa finns bland mina arbetskamrater. Och vi har mycket gemensamt, som rädslan att förlora jobbet och tvingas jobba under försämrade arbetsvillkor. Vi kan bli ett trovärdigt alternativ för dem genom att visa på att solidaritet med alla är något alla vinner på. Gör vi det så har vi vunnit halva slaget.

– Varför förlita oss på spelet i parlamentet när det har visat sig att det är utomparlamentariskt arbete som gjort att arbetarklassen vunnit framgångar? Varför låta hotet från SD-inflytande i riksdagsspelet stå i vägen för en klasspolitik för arbetare? När det är det enda som kan bekämpa dem och driva dem tillbaka till sina hålor.

– Det är dags att dra på sig de gula västarna, stänga Sverige och gå ut på gatorna och protestera. Ställa krav på en annan politik än den arbetarfientliga politik som vi får av att socialdemokraterna klamrar sig fast vid makten.