Hoppa till huvudinnehåll
Av
jenny.tedjeza@proletaren.se

Ledarkrönika: Vad är det som provocerar?

Proletärens medverkan på Bokmässan upprörde en del liberala ledarskribenter. Kanske för att de inte vill erkänna att de är en del av problemet när halva befolkningen ställs utanför det offentliga samtalet.

Bokmässan i Göteborg. Den mediala medelklassens allra finaste vardagsrum och mötesplats. Här omhuldas de stora viktiga värdena; demokrati, yttrandefrihet, fritt skapande och fri debatt.

Samtidigt på arbetsplatserna. Tystnaden breder ut sig. Svenskt Näringsliv vill förbjuda snack om politik på arbetstid. Skyddsombud får sparken när de sköter sin uppgift. Kommunala arbetsgivare motarbetar förskolepersonalens kamp för bättre arbetsmiljö för sig och barnen.

I de stora medierna lyser arbetarklassen med sin frånvaro. I självaste public service är bara fem procent av de som medverkar i programmen arbetare.

Av Bokmässans ca 400 seminarier nämns arbetare eller arbetarklass bara i två.

I det offentliga samtalet är det medelklassen som är de riktiga människorna. Det är medelklassens ängslan, drömmar, problem och livsstil som behandlas i allt från tv-soffor till dokumentärer.

Och så den politiska och ekonomiska eliten så klart, som kallas in när någon ska säga var skåpet ska stå.

Proletären bokade en monter på årets Bokmässa för att prata om allt det här. Konkret genom att bjuda in arbetare för att snacka i vår monter. Och allmänt genom att utmana den mediala medelklassen med arbetares perspektiv på saker och ting.

Ledarskribenter i Göteborgsposten och Dagens Nyheter var upprörda över att ingen var upprörd över att Proletären släpptes in på Bokmässan. De sätter sig på höga hästar och tycker att vi ska stå till svars för bristande demokrati i andra länder och i andra historiska skeenden. Men demokratiunderskottet i vår egen liberala marknadsdiktatur där halva befolkningen ställs utanför det offentliga samtalet vill de inte diskutera. För då skulle de behöva erkänna att de själva är en del av problemet.

Proletären vill vara en tidning av och för arbetare. För att varje undersköterska, butiksanställd, elektriker och barnskötare är experter på sin verklighet och därför måste ha någonstans att höja sin röst.

Därför vill vi försöka bryta med medelklassens dominans inom medierna och utmana den marknadsliberala åsiktskorridoren där alla alternativ stämplas som extremism, trots att marknadsliberalismen bevisligen skapar både extrema skillnader mellan fattig och rik, och allt mer extrema väderförhållanden i takt med att rådande produktionsförhållanden förstör klimatet.

Att Proletärens arbetarperspektiv provocerar liberala ledarskribenter, och kanske en och annan besökare på Bokmässan, är fullt begripligt. Kom bara ihåg att de provoceras av att vi vill ha mer demokrati, inte mindre.