Med Ariel Sharons död har en av efterkrigstidens värsta förbrytare gått ur tiden. Sharons liv är i mycket synonymt med statens Israels förtryck och krig mot det palestinska folket. Redan 1948 deltog Sharon som soldat i den stora etniska rensning som möjliggjorde bildandet av den koloniala och rasistiska statsbildningen.
Militären Sharons deltagande i Israels ständiga krigsbrott mot palestinierna och grannländerna låg till grund för hans politiska karriär.
Som försvarsminister bar Sharon ett avgörande ansvar för Israels invasion av Libanon 1982 som kom att kosta 15 000 libaneser och palestinier livet. Han bar därmed också det yttersta ansvaret för massakrerna i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila då uppåt 2000 palestinier slaktades under det att mördarna stod under israeliskt beskydd.
Som premiärminister vid millennie-skiftet genomförde Sharon den provokationspromenad på Tempelberget i Jerusalem som utlöste den andra intifadan, den israeliska återockupationen av Västbanken och den därpå följande massakern i Jenin 2002 som Sharon aktivt lyckades förhindra FN från att utreda. Vid samma tid var Sharon initiativtagare till byggandet av den apartheidmur som förvandlat det palestinska folkets vardag till ett fängelse.
När denna slaktares död var ett faktum kände sig Sveriges utrikesminister Carl Bildt tvungen att bedyra sin respekt. På twitter hyllade Bildt Sharon som en ”briljant militär befälhavare” och ”klok statsman”. De bildtska hyllningarna blev för mycket även för svensk media. Pressad av kritiken tvingades Bildt förklara sig med att det hör till god ton att ”framförallt understryka det som är positivt i livsgärningen”.
Saken är bara den att överklassaren Bildts goda ton inte gäller för alla. I twitterkommentaren vid Hugo Chavez död förra året var Bildt betydligt mer kritisk, vilket han själv förklarar med att det inte fanns ”så mycket positivt att kommentera”.
Det finns med andra ord inget positivt i Hugo Chávez livsgärningen, ett liv som kom att symbolisera de fattiga människorna i Venezuelas organisering och kamp för bättre liv och en politik för att se till att landets rikedomar går till att garantera folket bra bostäder, utbildning, kultur och värdiga liv. Medan en krigsförbrytare med ett nästan 60 år långt brottsregister är en ”stor ledare” som både är ”briljant” och ”klok”.
Än en gång visar Carl Bildt upp den överklassens syn på världen som det moderata sminkbåset gjort sitt bästa för att måla över inför den svenska publiken. Men så är också Carl Bildt för stor för att låta sänka sig till en svensk publik.
Bildts kommentarer skrivs för Washington med hopp om ett internationellt toppjobb när utrikesministerposten läggs på troféhyllan efter höstens val.
