Den ende som är missnöjd är upphovsmannen själv, förre socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström. Som i vanlig ordning skriker som en stucken gris.
I lika vanlig ordning är det mycket skrik för väldigt lite ull. För i sak har Bodström inget att invända mot den nya lagen, det är bara tillvägagångssättet han skriker över. Vilket fått Mona Sahlin att fundera över Bodströms mentala status. Sossarna är lika mycket för FRA-lagen som borgarna, så Sahlin vill absolut inte att Bodströms sandlådebeteende skall placera den eldfängda FRA-frågan i hennes knä efter valet 2010.
Man skall inte sia, speciellt inte om framtiden, men ett habilt tips är att Sahlin tar Bodström i örat och att socialdemokratin avstår från den grundlagsfästa möjligheten att skjuta upp FRA-beslutet i ett år. Må vara att dagens politik i långa stycken är ett gräl om småsaker, men för sossarna gäller det att gräla om rätt småsaker.
I den sk bloggsfären, som pekas ut som avgörande för opinionsbildningen mot FRA-lagen, är flera tongivande debattörer försiktigt positiva till Tolgfors förändringar.
”Det här representerar helt klart ett stort steg framåt”, skriver till exempel liberalen Per Ström från liberala ”Den nya välfärden” på sin blogg.
Vi håller inte med. Visst inför den nya lagen vissa begränsningar i den massavlyssning som den tidigare lagen öppnade för. Men det spelar faktiskt inte så stor roll, för även om FRA hade getts möjlighet att avlyssna också liberaler, så hade intresset för en sådan avlyssning varit minimal. Det är andra grupper som är massavlyssningens mål.
Det spelar lika liten roll att den nya lagen begränsar FRA:s möjligheter att ta upp avlyssningsbeställningar. Nu sägs det att endast regeringen och Försvarsmakten skall få inkomma med riktade beställningar. Men det är mest kosmetika med tanke på Sveriges medlemskap i EU och nära samarbete med Nato och därmed med CIA och andra västliga underrättelsetjänster.
CIA och israeliska Mossad behöver inte gå direkt till FRA, utan kan lika gärna lägga sina beställningar via Försvarsmakten eller via den alltid lika tjänstvillige Carl Bildt.
Den nya Specialdomstolen är också kosmetika. Vilket årtionden av olaglig avlyssning visar bortom varje tvivel.
Tidigare var det tingsrätterna som gav Säpo rätt att avlyssna telefoner. Varvid tingsrätterna betraktade Säpos framställningar som rena expeditionsärenden. I alla ärenden fick Säpo som Säpo ville, till och med när det uppenbart stred mot grundlagen. Så sa Göteborgs tingsrätt på 1950-talet ja till avlyssning av kommunistiska Arbetartidningens telefon, trots att en sådan avlyssning utgör en kränkning av det grundlagsfästa meddelarskyddet. På 1970-talet gav samma tingsrätt tillstånd att avlyssna denna tidnings telefon.
Den som tvivlar behöver bara gå till Säkerhetstjänstkommissionens rapport för att ta reda på fakta.
Specialdomstolen utgör inte någon som helst begränsning av FRA:s avlyssningsmöjligheter. Eftersom all erfarenhet säger att de kontroll- organ som staten tillsätter lever i symbios med de övervakningsorgan det är satta att kontrollera. Specialdomstolen skyddar FRA, inte de som drabbas av FRA:s avlyssning.
För vår del menar vi att den nya FRA-lagen inte gör någon skillnad. Det är själva möjligheten för FRA att massavlyssna och kartlägga mobiltelefoni och internettrafik som utgör ett hot mot demokrati, åsiktsfrihet och personlig integritet. Det är denna möjlighet som måste avskaffas, rätt av och kategoriskt.
Det flesta människor finner det säkert rimligt att rättsväsendet kan använda integritetskränkande metoder mot den organiserade brottsligheten, som olika typer av avlyssning. Men detta har inte ett skvatt med FRA-lagen att göra. Eftersom FRA-lagen ger FRA rätt att tillgripa sådana metoder efter statligt gottfinnande, utan tillstymmelse till brottsmisstanke. FRA-lagen drabbar fullständigt oskyldiga människor.
Det sägs ibland att FRA-lagen inför ett övervakningssamhälle i Sverige. Så är det dessvärre inte. Sverige har tvärtom en lång och solkig historia av en mycket omfattande övervakning av egna medborgare, framförallt av kommunister och andra vänstersinnade.
Man kan tycka att FRA-lagen därmed inte gör så stor skillnad. Om övervakningssamhället redan finns, så kan det ju inte införas. Men det gäller att vända på steken.
Just på grund av den långa övervakningstraditionen, så är det dubbelt viktigt att stoppa FRA-lagen. För att övervakningsorganen redan är så starka – ge dem lillfingret och de tar inte bara hela handen utan hela dig.
För den demokratiska opinionen gäller det att kämpa vidare. För kravet på att FRA-lagen rivs upp helt och helt. Den skall inte göras om och kan inte göras rätt, den måste skrotas helt och hållet!
30 september 2088
Proletären 38
