Som elektriker med fyrtio år i yrket har han jobbat världen runt som resemontör.

– Det har varit ett roligt och intressant jobb med många bra kompisar, summerar han sitt yrkesliv.

De senaste åren har dock arbetsglädjen fått ge vika för tilltagande problem med fötterna som försvårat arbetet. Hallux Valgus lyder det latinska namnet på en sjukdom som enligt läkares utlåtande innebär ”kraftigt snedställd stortå med tåleden vinklad inåt som ger en bred fot”.

– Som elektriker kommer du inte in på en arbetsplats utan ordentliga skyddsskor med stålhätta, och det är så klart rätt. Problemet är att det inte tillverkas skyddsskor för vanställda fötter, berättar LG Nilsson.

LG Nilsson har försökt fortsätta sitt arbete, men till slut blev värken i fötterna outhärdlig.

– Jag tvingade på mig skorna, utan annat resultat än att jag fick ont och blev trött och inte särskilt effektiv på jobbet. Till slut kunde jag bara jobba en timme innan fötterna började blöda.

Med en operation kan fötterna återställas och LG Nilsson kan sköta sitt arbete utan att plågas av smärtor. Därför valde LG Nilsson att sjukskriva sig i somras när kom hem efter att ha arbetat en tid i Norge. Enligt gängse rutin sjukanmälde han sig till Försäkringskassan för att få sjukersättning.

Så gick sommaren i väntan på såväl operation som sjukersättning. Först i augusti blir han via brev kontaktad av Försäkringskassan för kompletterande inkomstuppgifter. Sedan är det tyst ytterligare en månad, tills chockbeskedet kommer i september.

Försäkringskassan nekar LG Nilsson sjukpenning. Tvärtemot läkarnas uppfattning bedömer Försäkringskassans tjänstemän honom som arbetsför och kräver att han ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.

– Det skulle Försäkringskassan ha upplyst mig om redan när jag sjukskrev mig så att jag kunnat gå på a-kassa istället, säger LG Nilsson upprört. Nu har jag gått utan inkomst i tre månader.

LG Nilsson upprörs över de långa handläggningstiderna och den tungrodda byråkratin som gör det nästintill omöjligt att personligen komma i kontakt med ansvariga tjänstemän på Försäkringskassan. Men framförallt upprörs han över att han efter 40 år i arbetslivet inte kan räkna med stöd från samhället.

– Vad blir konsekvenserna av ett sådant här system, frågar sig LG Nilsson. Är det bra för samhället att människor blir knäckta? Jag ser dagligen alltfler människor på stan som samlar tomburkar. Är det dit samhället är på väg?

LG Nilssons situation försvåras av att han var arbetslös när han sjukskrev sig, en konsekvens av en allt osäkrare arbetsmarknad där han det senaste året varit hänvisad till arbete genom olika bemanningsföretag.

Med borgarregeringens så kallade ”arbetslinje” slår de nya sjukskrivningsreglerna hårdare mot dem som ställts utan arbete. Regelverket säger att LG Nilssons arbetsförmåga ska prövas mot hela arbets- marknaden, vilket innebär att Försäkringskassan bedömer att han klarar av ”ett stillasittande arbete som inte innebär mycket stående eller gående”.

– Jag möts av en attityd som säger att jag vill gå hemma och slöa, men jag har ju sjukskrivit mig för att komma tillbaka i arbete så fort som möjligt. Jag upplever det som att tjänstemännen på Försäkringskassan har fått order om att jaga sjukskrivna med blåslampa.

LG Nilssons situation är ett konkret exempel på vad Moderaternas slogan om att ”det ska löna sig att arbeta” innebär i praktiken. Som yrkesarbetande elektriker fick han några kronor mer i plånboken via skattesänkningar, som sjukskriven får han inte ett öre.

– Jag har ingen nytta av något jobbskatteavdrag, det är småpengar det handlar om. Jag tycker det är en löjlig diskussion, jag betalar gärna skatt bara det går till rätt saker.

Nu har LG Nilsson anmält sig till a-kassan för att få en ersättning i väntan på operation, samtidigt som han överklagat Försäkringskassans beslut. Om han överhuvudtaget har möjlighet att få inkomst för de tre sommarmånaderna vet han ännu inte.

– Jag har räkningar att betala och vet inte vad jag ska få pengar ifrån. Ska jag söka socialbidrag eller tigga av kompisar och släktingar?

– Det känns så förnedrande efter att ha arbetat ett helt liv, avslutar LG Nilsson.

Wictor Johansson
Proletären nr 40, 2010