Det är det dystra facit av regeringens beslut att stänga institutet vid halvårsskiftet i år.

En av de första sakerna högerregeringen gjorde när den tillträdde var att lägga ned Arbetslivsinstitutet. Under flera år beskylldes institutet av Svenskt Näringsliv och borgerliga partier för att bedriva ideologiskt färgad forskning. Verksamhet räknades dock till en av världens mest avancerade forskningar i arbetslivsfrågor. 

Forskning på soptippen
Arbetslivsinstitutets verksamhet avvecklades rekordsnabbt. Stora delar av institutets forskningsmaterial har hamnat på soptippen, kunskapskällor som bland annat används till att förebygga risker på arbetsplatser. Numera finns det ingen samlad kraft längre för arbetslivsforskning i Sverige.

Det är exakt vad den svenska högern var ute efter. Arbetare ska inte med hänvisning till Arbetslivsinstitutets kunna försvara sitt liv och hälsa i skadlig arbetsmiljö. Forskning om arbetslivets villkor engagerar ingen nyliberal.

När övriga Europa satsar mer på arbetsmiljöfrågor rustar Sverige ner, vilket förvånat forskare utomlands. Regeringens nedläggning av Arbetslivsinstitutet är rent ut sagt en skandal på arbetsmiljöområdet.

Konsekvenserna av nedläggningen har också blivit som befarat. En rapport som ATK Arbetsliv gjort på uppdrag av Vinnova och FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, visar att hälften av institutets 285 forskare har slutat sin profession. De har lämnat fältet genom byte av verksamhet, gått i pension eller är arbetslösa.

Förlorad position
Det kan dessvärre bli ännu fler som lämnar området, eftersom många som ännu kan forska i arbetsmiljöfrågor (vid exempelvis universiteten) gör det på sin uppsägningslön. När pengarna är slut är det inte säkert att forskarna kan fortsätta utan tvingas byta yrke.

Utredarna uppskattar det ekonomiska avbräcket för arbetslivsforskning till 100 miljoner kronor 2007, 150 miljoner för nästa år och 200 miljoner kronor för 2009. Sverige har varit världsledande inom arbetsmiljöforskning men den positionen är nu förlorad i och med nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

En god arbetsmiljö för anställda är inget område regeringen prioriterar, däremot skattesänkningar för rika. Allt som gagnar arbetarklassen ska väck medan det omvända gäller för kapitalister och rika.

KENT HALDEBO
Proletären 49, 2007