Det senaste året har jag haft förmånen att få tala på flera opinionsmöten runt om i landet. På temat ”Välfärd, inte vapen” har vi kommunister drivit och fortsätter driva en landsomfattande kampanj för att mobilisera människor till kamp mot krigshets och för en annan samhällsutveckling. Våra kampanjmöten har sett ett stort deltagande och vi har kunnat knyta kontakter med nya människor.
Diskussionerna på mötena har visat att många i samhället delar vår bild om en negativ och dyster utveckling och att det är något vi borde göra något åt. En återkommande fråga på mötena har varit varför vi i Kommunistiska Partiet inte ställer upp i riksdagsvalet. Det saknas alternativ och Kommunisterna vill ju vara alternativt så varför erbjuder partiet inte folk detta?
Vi svarar ärligt att vi i nuläget är för små för att kunna erbjuda detta alternativ på ett realistiskt sätt. Kostnaderna, logistiken under valdagen och begränsade möjligheter att nå ut med vårt material gör att vi måste koncentrera våra resurser till där de gör mest nytta. I valet nästa år är det att stärka våra kommunala kandidaturer och bygga underifrån. Vi vill ställa upp i riksdagsvalet men denna gång var det inte möjligt för oss.
Många menar att det är ett nytt läge i svensk politik. Natomedlemskap, de blåbrunas omstöpning av lagarna och en växande missnöjesrörelse som inte minst märks genom Palestinasolidariteten gör att samhällets vänsterkrafter borde samlas till motoffensiv.
Det ligger en hel del i dessa tankar och vi i Kommunistiska Partiet analyserar återkommande läget. Vi söker ständigt samarbete med andra. Så även denna gång.
Vi har träffat företrädare för olika organisationer. Vi har samtalat med progressiva människor som lämnat eller uteslutits från andra partier. Hur kan vi tillsammans agera för att vrida samhällsutvecklingen åt ett annat håll?
Här har frågan om ett gemensamt valagerande lyfts och diskuterats. Vi i K har fått frågan om vi kan tänka oss att vara med och undersöka förutsättningarna för ett bredare valsamarbete. Detta har vi självklart bejakat. De möjligheter som finns för att stärka arbetarklassen och ta kamp mot högerpolitiken måste undersökas och utredas.
Var det landar är svårt att veta men diskussioner förs i olika konstellationer och från Kommunistiska Partiet är vi beredda att göra vad vi kan för att dessa diskussioner ska bära frukt.
Vi har gjort det förut. Inför valet 1998 bjöd vi in de partier och organisationer som bildats mot nedskärningarna under 90-talskrisen. Då blev det aldrig ett valsamarbete och inte heller denna gång är det lätt att få ihop något med mindre än ett år kvar till valet.
Samtidigt gäller det att höja blicken. Arbetet mot kapitalismen och högerns råa klass- och krigspolitik är i första hand inte en valfråga. Det är en kampfråga som kräver att folk engagerar sig och organiserar sig. En valsedel är ett uttryck för vad man tycker, men tyckande måste omsättas i konkret handling.
Vi kommunister är inte ute efter att skapa ett nytt parti. Vi i K finns ju redan. Vi är ute efter att organisera och engagera människor och göra dem aktiva.
Om de samtal som just nu förs inom den breda vänstern utanför riksdagen mynnar ut i samarbeten och en omfattande proteströrelse för att bryta samhällsutvecklingen så är mycket vunnet. Det vore en seger betydligt större än ett pappersagerande i valet.
För att lyckas med detta behöver vi bli fler. Kom med i arbetet du med, du behövs!
