I en debattartikel före valet varnade de båda socialdemokratiska regionpolitikerna i Stockholm, finansregionrådet Aida Hadžialić och hälso- och sjukvårdsregionrådet Talla Alkurdi, för den borgerliga sjukvårdspolitiken: ”Vore farligt att lägga ansvaret för sjukvården i KD:s knä”.
Efter valet: S låter Kristdemokraterna ta över den tunga posten som ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden.
Genom att stänga ute Vänsterpartiet som fick nästan tolv procent av rösterna i regionen har S i samarbete med MP, som traditionellt går med på vilka nedskärningar som helst bara de får stänga av bilgator och bygga fler cykelbanor, bildat en ohelig allians som förtjänar stark kritik.
I ett inlägg på sociala medier sammanfattar Vänsterpartiets sjukvårdspolitiske talesperson Jonas Lindberg: ”när KD styrde senast utlöstes förlossningskris, sjukvårdsupprop och uppror från vårdpersonal. Nu har KD blivit lovade skattesänkning i ett läge när sjukvården behöver mer resurser – inte mindre. Privatiseringarna ska värnas enligt uppgift. KD har under mandatperioden varit det fuskande vårdbolaget Mandometers bästa vän i de politiska församlingarna. Alla omtag som gjorts för att avskaffa illa fungerande privatiseringar har KD satt sig på tvären mot och sprungit vinstintressets ärenden”.
Ett socialdemokratiskt svek, menar Lindberg.
Det är bara att hålla med.
Ingen ska inbilla sig att Vänsterpartiet, som på riksplanet ju lägger sig platt för sossar och borgare i förhållande till i princip allt, hade kunnat styra politiken åt vänster i huvudstadsregionen. Men partiet hade ändå i bästa fall kunnat förhindra de värsta dumheterna: som att ge ansvaret för delar av sjukvården till KD.
Visserligen lovar socialdemokratiske regionspolitikern Robert Johansson att på privatiseringsområdet kommer inget att hända. Men slänger också in en brasklapp:
– Ja, det förstås om inte…
En tecken så gott som något på att S är villigt att kompromissa om det också.
När moderaterna styrde regionen, med den genomkorrumperade Irene Svenonius som högsta chef, genomförde KD:s regionråd Ella Bohlin omfattande privatiseringar och understödde på alla vis Svenoniusregimens mygel med överbetalda konsulter och nystartade bolag i branschen, oftast ledda av politiska kompisar till Svenonius.
En politik som möttes av omfattande protester från sjukvårdsarbetare på alla nivåer, från läkare till undersköterskor, från anställda inom vuxenpsykiatrin till regionens barnmorskor.
Det är tydligen dags att plocka fram plakaten från de protesterna igen. Och att minnas att det aldrig går att lita på en socialdemokrat.
