Hoppa till huvudinnehåll

Avsäger sig fackliga uppdrag – i protest mot schemaläggning

Anställda på tågbolaget VR-group, som kör för Tåg i Bergsslagen, är missnöjda med sena schemaändringar och dåliga möjligheter till återhämtning. Nu avsäger sig två förtroendevalda sina fackliga uppdrag i protest mot försämringarna och Sekos flathet.

Joakim Karlsson och Max Pernbeck.
Proletären

Max Pernbeck och Joakim Karlsson jobbar på Tåg i Bergslagen och var fram till början av oktober förtroendevalda inom fackförbundet Seko. Nu har de frånsagt sig sina fackliga uppdrag i protest mot försämringarna som deras arbetsgivare vill driva igenom – och mot fackets oförmåga att göra något åt problemet.

– Vi hoppade av på grund av den svenska modellen. Vi kan inte längre stå för fredsplikten eller fler kompromisser, säger lokföraren Max Pernbeck till Proletären.

I grunden handlar konflikten om att VR-group, det bolag som vunnit upphandlingen för Tåg i Bergslagen, sedan en tid tillbaka valt att tolka vissa avtalstexter på ett aggressivt sätt. Detta enligt Joakim Karlsson, som fram till oktober satt i den lokala för Seko klubb 114 i Borlänge:

– I mina kontakter med personalen så vittnar de om en dålig återhämtning och väldigt sena ändringar i deras scheman. Det här leder till att folk faller samman.

Arbetsmiljön har också gjort att sjukskrivningstalen skjutit i höjden och ligger just nu på cirka 14 procent, enligt Joakim Karlsson. Tillsammans med en allmän personalbrist så ökar arbetsbelastningen ytterligare.

VR-group har bland annat skickat ut sms eller mejl med rigorösa ändringar i personalens scheman, ibland så sent som dagen innan passet ska börja.

– Istället för att börja jobbet klockan 08.00 så kan du beordras att börja klockan 18.00. Jag vet arbetskamrater som har behövt ställa in läkartider eller familje- och fritidsaktiviteter. Det här är inte ohållbart. Vi är inga maskiner, påpekar Joakim Karlsson.

Just schemaändringar var något som blev en het debatt under förra årets avtalsrörelse mellan Seko och tågföretagen Almega. När förhandlingarna strandade varslade Sekos huvudförhandlare för spårtrafik, Thomas Gorin Weijmer, om strejk för att säkerställa personalens rätt till fasta scheman.

Men samma dag som strejken skulle bryta ut blev Gorin Wejjmer petad från sin position av förhandlingschefen på Seko, Ulrika Nilsson, och Sekos ordförande, Gabriella Lavecchia. I samband med detta skrev Nilsson och Lavecchia också under ett nytt avtal med arbetsgivarparten och strejken ställdes in.

Sekostyrelsens agerande skapade en stor ilska hos personalen på Tåg i Bergslagen. En ilska som fortfarande finns kvar.

– Vi var helt förberedda på att strejka för bättre scheman men sen ställdes allt in av ledningen. Besvikelsen var väldigt stor och finns kvar fortfarande, säger Max Pernbeck och får medhåll av Joakim Karlsson.

– Det finns fortfarande en enighet hos personalen om att lagt schema skulle ligga. Det var ju detta som vi skulle ha strejkat för, och så som det fungerat i många år tidigare. Men i sista stund gick förbundsstyrelsen in och slog undan benen på oss.

Sekoledningen och Almega Tågföretagen skakade istället hand på en kompromiss som nu ligger till grund för schemaändringarna som påverkar personalen på Tåg i Bergslagen; den så kallade Schemaändringskorridoren.

Och VR-groups tolkning av denna kompromiss säger att företaget kan flytta personalens schema med så mycket som 16 timmar så länge kompensationen fyller en så kallad tidsbank för berörd personal.

– Kompromissen är bortom alla sans och vett. Avtalet säger att schemaändringarna ska ske via dialog med personalen, men det sker snarare genom en monolog och en delgivning från företaget, säger Joakim Karlsson.

Enligt Joakim Karlsson och Max Pernbeck så gör VR-group en väldigt aggressiv tolkning av avtalstexten kring schemaändringskorridoren. Något som nu gör att personalens arbetsmiljö och fritid påverkas väldigt negativt.

– Vi kunde inte ställa oss bakom företagets tolkning av avtalet. Sen säger vissa att vi måste kompromissa… Men vi har ju redan kompromissat bort allt, säger Max Pernbeck.

– Många av våra arbetskamrater är förbannade. Då funkar det inte att vi representerar dem som förtroendevalda. Det finns inget ont blod mellan oss och den lokala Seko-styrelsen. Vi har bara olika uppfattningar om den svenska modellen, förhandlingar och kompromisser, avslutar Joakim Karlsson.