Under mandatperioden har flera paradigmskiften inletts. Längst och allvarligast är kanske utvecklingen inom rättspolitiken. Tidöpartierna har vid flera tillfällen infört repressiva lagar. Och fler är på gång.
Sedan två år tillbaka får hemlig avlyssning och övervakning ske utan brottsmisstanke. Ett tydligt steg bort från rättsstatens principer.
I april 2024 infördes de omdebatterade visitationszonerna, som borgarna menade var en central åtgärd för att stoppa gängvåldet. Resultatet har varit klent. Ändå vill Socialdemokraterna nu utöka zonerna till hela södra Stockholm.
Brottsförebyggande rådets statistik över anmälda brott förra året visar på marginella förändringar. Stöldbrotten har minskat något medan narkotikabrotten ökat mest, med hela 16 procent.
Gängbrottslighetens huvudverksamhet är som bekant narkotikan, där de många skjutningarna handlar om kontrollen över försäljningen. Regeringens hårda linje mot gängbrottsligheten har inte fallit väl ut, trots flera lagskärpningar som hårdare straff, dubbla minimistraff och avskaffad straffrabatt.
Bakgrunden till gängvåldets framväxt finns i de skenande klassklyftorna och omfattande nedskärningarna i välfärden. Så skars budgeten för barn- och ungdomsverksamhet ned med 24 miljoner kronor i Stockholm åren 2005 till 2012, under åren med Ulf Kristersson som socialborgarråd. Mellan 2008 och 2010 ökade arbetslösheten i Stockholms stad med 75 procent.
De barn som då drabbades hårdast av Kristerssons nedskärningar är idag unga vuxna. Många återfinns i den kriminella miljön.
Justitieminister Gunnar Strömmer har lanserat fler förslag och olika utredningar om rättspolitiken pågår. Regeringen vill se sänkt straffålder och ungdomsfängelser. Det ska bli lättare att utvisa människor och ställas krav på god vandel för medborgarskap.
Företrädare för såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna har pekat ut Palestinaaktivister som personer som uppvisar dåligt omdöme och inte beter sig på ett svenskt sätt. Flera av förslagen osar rasism och har udden riktad mot människor med rötterna i andra länder.
Konkreta förslag finns om att exportera fångar utomlands, att fängelseplatser ska hyras i andra länder. Företrädesvis i länder med hårdare fängelsemiljö än den svenska.
De vill se straffskärpningar för ett 50-tal brott med presumtionsändringar vid fängelse, alltså där domstolen tidigare utdömt till exempel villkorlig dom, skyddstillsyn och samhällstjänst ska den nu istället utdöma fängelsestraff.
Nästa år ska preventiv husrannsakan införas. Ännu ett steg bort från idén om rättsstaten, då vi alla kan få våra hem genomsökta utan att det finns en konkret brottsmisstanke.
De två borgerliga tankesmedjorna Timbro och Oikos beskriver i sitt reformprogram Tidö 2.0 att omläggningen av rättspolitiken som skett under mandatperioden ”saknar motstycke i Sveriges moderna historia”. Men de är ändå inte nöjda utan lanserar i sin gemensamma programförklaring, som de hoppas Tidöpartierna ska göra till sitt valprogram nästa år, 13 punkter för ännu mer repression i samhället.
Bland förslagen märks en utredning om nämndemannasystemet. Med den tydliga tanken att ta bort nuvarande system, där folks rättsmedvetande speglas i domstolarna, till förmån för ett teknokratiskt system där endast experter dömer, eller i värsta fall utsedda lojala tjänstemän. Liknande den utveckling som sker i USA, där Trumpadministrationen rensat ut och angripit domare, advokater och jurister som inte tycker som dem.
Det finns även ett förslag om höjda bötesbelopp, vilket främst drabbar de med lägre inkomster så länge inte taket i dagsbotssystemet tas bort. Ett helt progressivt bötessystem likt det i Finland vore mer rättvist, men hos den svenska borgerligheten finns ingen vilja att komma tillrätta med den omfattande ekonomiska brottsligheten bland de rikaste.
Istället vill de se sämre standard på våra fängelser, med en särskild fängelsestandard för utvisningsdömda samt möjligheten till ett lägre straff om man går med på att frivilligt utvisas. Återigen främlingsfientliga förslag med udden riktad mot invandrare.
Flera av förslagen är försåtliga. De kan låta positiva men kan lika väl landa i något som är både inhumant och rättsosäkert. Som förslaget att färre psykiskt sjuka ska dömas för brott. I stället ska de få ”adekvat inkapacitering, övervakning, vård eller stöd”. Men om den ”adekvata inkapaciteringen” landar i till exempel utvisningar är det en farlig utveckling.
Förslagen i Tidö 2.0-programmet hänger ihop med den allmänna samhällsdebatten. När politiker upprepade gånger för fram tankar på att begränsa såväl mötesfriheten som yttrandefriheten måste ett varningens finger resas. Fortsatta omläggningar och reformer på rättspolitikens område kommer medföra demokratiska inskränkningar och riskerar att bana vägen för en polisstat.
Var gränsen för medborgarnas vandel går är upp till politikernas godtycke. När demonstranter kallas odjur, palestinasjalar ska förbjudas och solidaritet med förtrycka människor stämplas som antisemitism visar regeringspartierna var de står. När de angriper och urholkar de formella rättigheter som arbetarklassen genom historien kämpat sig till måste svaret bli massivt.
Vi vill inte se ökad repression, vi vill se ett humanistiskt och solidariskt samhälle där grogrunden för mycket av brottsligheten avskaffas genom ett fungerande samhälle där folk har jobb och bostad, där välfärden fungerar och klassklyftorna suddas ut i stället för att öka.
