Sensationsjournalistik säljer. Av förklarliga skäl. Sjukdomar, olyckor och allmänfarlig kriminalitet drabbar gemene man till synes blint. Sådana händelser blir till massmediala kassakor när de förallmänligas, när ingen kan känna sig säker, och särskilt när folk inte själv kan påverka situationen.
Då kliar det i fingrarna hos upplagehungrande redaktörer att lyfta fram allehanda scharlataners domedagsprofetior om vaccinets avigsidor. I detta fall, som så ofta förr, cirkulerar massor av konspirationsteorier.
Här finner vi också en viktig orsak till att seriös arbetarpress vänder ryggen åt den typen av journalistik. Vilket tyvärr ibland kan leda till att vi inte tillräckligt uppmärksammar samhälleliga företeelser som faktiskt berör arbetarklassens vardag. Av flera skäl finns det anledning att seriöst uppmärksamma influensa A(H1N1).
Vi gör inte anspråk på att vara medicinska experter, men mycket tyder på att ansvariga myndigheters beslut om massvaccination är korrekt. Det är en mycket långtgående och dyrbar åtgärd, i Sverige får vi gå tillbaka till polioepidemin på 1950-talet för att finna en parallell.
Men just polio, liksom den dödliga sjukdomen smittkoppor, är åskådliga exempel på att massvaccination är ett suveränt vapen mot luftburna virusinfektioner. Men då gäller det att vaccineringen blir just allmän. Vilket förutsätter att den är gratis och görs lättillgänglig för den breda allmänheten.
Vi noterar med tillfredställelse att regeringen åtminstone delvis tycks ha vänt vad gäller statens ansvar för kostnaderna och att det krav på gratis vaccination som Proletären reste i nummer 30 också förverkligas.
Bland kritikerna märks också seriösa läkare. Som professor Sven Britton, socialdemokrat och känd kliniker och forskare i u-landstjänst verksam mot sjukdomar som lepra och tuberkolos. Britton har också uppmärksammat den Kubanska sjukvårdens förtjänster.
Initialt var Britton kritisk till västvärldens beslut att inhandla 4 miljarder vaccindoser mot A(H1N1), för Sveriges del handlar det om 18 miljoner doser. Britton och andra seriösa medicinare har påpekat att vaccinet bara är korttidstestat, att A(H1N1) i de flesta fall ger lindriga symptom och särskilt Britton har, liksom Proletären, kritiserat att ekonomiska hänsyn och läkemedelsföretagens profiter tillåts styra besluten.
Efter pensionering från sin professur arbetar Britton som infektionsläkare i Gävle. Där blev han nyligen behandlingsansvarig läkare för en ung man med så svåra lungkomplikationer av svininfluensa att han fick flygas i helikopter till Aarhus i Danmark för behandling i konstgjord lunga. En omskakande upplevelse:
”Att se en ståtlig, tidigare frisk ung man så snabbt ansättas av svår lufthunger som inte ett stort sjukhus intensivvårdsresurser kan rå på är omstörtande även för en person med 45 års erfarenhet av klinisk sjukvård. Trots att så allvarliga komplikationer till den nya influensan ännu så länge är sällsynta menar jag nu att bara dessa få motiverar en allmän vaccinering.”
Allmän vaccinering är ett folkhälsoarbete värt allt stöd. Men denna utsaga måste kompletteras med det sorgliga konstaterandet att fyra miljarder vaccindoser som privata läkemedelsbolag nu lyckas ta fram bara räcker till att vaccinera en tredjedel av jordens befolkning. Den rika världen.
Men vem tänker på att vaccinera fattiga människor? Inga ansvariga politiker eller hälsovårdande myndigheter i väst, av det enkla skälet att det inte går att göra profit på sjukvård åt fattiga.
Så ger influensaepidemin näring åt vår kamp för socialism. Där Kuba är det lysande exemplet på vad som kan
åstadkommas när fattiga länder befrias från imperialism.
Här hemma reser vi i det korta perspektivet krav på återupprättande av en svensk statligt ägd läkemedelsindustri. Ett klasskrav som ger möjlighet att kontrollera hela processen från forskning till framtagande och produktion av livräddande läkemedel. I förlängningen en möjlighet att med produktion i Sverige stödja folk i fattiga länder.
Pengar finns redan. En rimlig tanke är att skifta från att bekriga fattiga, som i Afghanistan, till att hjälpa folken att bygga en fungerande sjukvård.
LARS ROTHELIUS
Proletären nr 36, 2009
