Ett år med högern har gått. Jag kan inte påstå att jag vant mig. Varje gång jag ser och hör arrogansens och den krökta överläppens företrädare är det lika obehagligt. Det har blivit så uppenbart att vi lever i olika världar, att Sverige verkligen är ett klassamhälle där människor har diametralt skilda intressen. Aldrig har det väl varit tydligare att det där med att ”sitta i samma båt” var grundfalskt!
I Jönköping som i så många andra kommuner blev maktskiftet dubbelt. Men här fick högern med sig även miljöpartiet i alliansen.
Skolfrågan har varit het i Jönköping i flera år, och särskilt då friskolornas vara eller inte vara. Den förra majoriteten, s och c, försökte hålla emot friskoleetableringarna så gott det gick. Vilket ju var en utopi på tvärs med de egna partierna, men det hade i alla fall det goda med sig att det gick trögt för friskolorna och vi hade fler elever i kommunala skolor än andra jämförbara kommuner.
Men nu ska det bli ändring på det och den nya majoriteten gläds åt alla nya ansökningar. Prolympia, Engelska skolan, Kunskaps-skolan…
Detta i kombination med minskande barnkullar har gjort att oron för jobben varit stor, särskilt bland grundskollärare. Kommunens tjänstemän har räknat på hur många övertaliga lärare det kan bli vid olika tänkta scenarier, och i det värsta fallet kan det handla om 200 lärare.
I våras var det ett getingbo av rykten på min skola. ”Har ni hört att det är fem elever till som går till Prolympia?”, ”I går fick vi veta att de ringer runt till elever efter det att anmälningstiden gått ut!”, ”På grannskolan är det bara hälften av femmorna kvar!”
Osäkerheten om hur många elever vi skulle ha till hösten gjorde att tjänstefördelningen inte blev klar, eleverna fick inte veta vilka lärare de skulle ha till hösten, hur deras klasser skulle se ut osv. Oro, osäkerhet, otrygghet spred sig.
Och vad säger ”våra” politiker om det? De borde jubla, det är ju deras politik som ger ett sådant resultat!
Men det skulle vara för provocerande. Istället går de ut och säger sig värna om den kommunala skolan genom att uppmana till mer profilering.
Å vad jag är trött på profilerandet! Innebandy och hälsa och engelska och en dator till varje elev och utvecklingssamtal varje vecka och jag vet inte allt! Kan det inte vara en profil att bara vara en bra skola/förskola, att ha duktiga pedagoger, bra miljö och tillräckliga resurser?
Nej kommunala profiler ska det vara och den som inte klarar att möta konkurrensen kan bli utan elever, småhotar moderate kommunalrådet Green.
Så skoldirektören samlar rektorer och chefer till krismöte, de stänger in sig i sina rum, huvuden slås ihop och så småningom kommer de ut och talar till fotfolket: ”Vi ska möta konkurrensen!” säger de.
Så bra, tänker jag. Det måste betyda att man äntligen satsar på att höja kvaliteten, kanske ökad personaltäthet och gratis frukt, för vi är ju faktiskt en skola med hälsoprofil…
Jag väcks ur mina drömmar när vi kallas till obligatorisk Power Point förevisning. För att vi riktigt säkert ska förstå allvaret läser rektor innantill för oss vad det står på bilderna. Och så får vi veta att förskolor och skolor i vårt område slagit sig samman och bildat en marknadsföringsgrupp som nu ska gå in i sitt rum och slå sina huvuden ihop.
Och vad blev resultatet?
Jo på terminens första dag fick alla elever ett nyckelband och en stiftpenna! Vi i personalen fick dessutom en namnskylt och en liten pin att bära närmast hjärtat.
Så nu när vi mött konkurrensen kan vi se framtiden an med tillförsikt!
ANNICA ALBERTSSON
Proletären 43, 2007
