Flera bibliotek i Stockholm riskerar nu orimliga hyreshöjningar efter att de styrande borgarna sålt kommunägda fastighetsbolaget Centrumkompaniet. Stockholm- arna riskerar också att få betala skyhöga hyror för annan samhällsservice.
Sedan förra sommarens försäljning av Centrumkompaniet tillhör köpcentrum i tio stadsdelar det engelska bolaget Boultbee, som stenhårt vill maximera vinsten.
Biblioteken i Skärholmen, Bredäng samt i Fältöversten på Östermalm kan till och med på sikt tvingas lämna de centrumanläggningar där det för både anställda och stadsdelarnas medborgare är en självklarhet att de ska finnas.
Boultbee kräver nämligen också att det i alla hyreskontrakt ska vara möjligt för dem att säga upp hyresgäster med nio månaders varsel. Till Dagens Nyheter förklarar företagets vd Bo Falk hur företaget resonerar:
– Vi säger upp avtalen när vi bedömer att det finns en marknadshyra som är högre än den befintliga. Det är ett normalt sätt att arbeta i den här branschen.
Följderna av att politikerna utan hejd släpper in privata fastighetsspekulanter kan bli ännu allvarligare än att biblioteken får sämre resurser. Marjatta Tengström är enhetschef för biblioteket på Östermalm och påpekar:
– I Fältöversten finns stadsdelsförvaltning och dagis. Här finns även stadens största Folktandvård.
Boultbee vill höja hyran med 30 procent för biblioteket här och stockholmarna riskerar alltså att även annan samhällsservice pungslås på liknande sätt.
Marjatta Tengström är orolig över företagets vinstmaximering.
– Redan på Centrumkompaniets tid fick vi en höjd hyra med 30 procent och nu säger Boultbee ”marknadshyra.” Men vi är inte på samma spelplan som en affär, trots att vi måste ligga centralt. Det kräver invånarna.
I Skärholmen är Boultbee ännu fräckare, här kräver man en hyreshöjning på 60 procent för biblioteket från den 1 oktober! Och detta gör man trots att lokalytan blivit 100 kvadratmeter mindre och ingången fortfarande är en byggarbetsplats.
Icke-kommersiell
Detta biblioteks enhetschef Margaretha Lindh påpekar också hon hur olika uppgifter man har jämfört med en kommersiell verksamhet.
– Nu heter det inte längre Skärholmen Centrum utan ”Shoppingstaden” säger hon. Men hos oss ställer ingen krav på att besökarna ska handla och behovet av icke-kommersiell verksamhet är stort.
I denna ”Shoppingstad” finns också fritidsgård, barnavårdscentral, beroendecentrum och BUP, så Boultbee får många möjligheter att pungslå skattebetalarna.
För biblioteket är hyran den största utgiftsposten efter löner och en hyreshöjning på över 600.000 kronor om året blir ett dråpslag.
– Det får förödande konsekvenser för öppethållande och personal. Och kulturnämndens inriktning är ju ett ökat öppethållande, säger Margaretha Lindh.
Denna kulturnämnd har en majoritet politiker från de partier som sålde ut Centrumkompaniet, men något ansvar som Margaretha Lindh känner till har de inte tagit.
– Jag har inte hört något om att politikerna ska kompensera oss för hyreshöjningar, säger hon.
Försäljningen av Centrumkompaniet var en av de största fastighetsaffärerna någonsin i Sverige, köparen betalade 10,4 miljarder som alltså nu skall förränta sig. Ett beprövat sätt bland fastighetshajar är att maxa hyresintäkterna och relativt snabbt sälja bytet vidare, antingen helt eller styckat. Från Stockholms borgare var ett av de officiella kraven att köparen skulle vara långsiktig i sitt ägande.
Det fnös kapitalistorganet ”Fastighetsvärlden” åt när dess chefredaktör gick igenom affären: ”Fastighetsvärlden har tidigare avslöjat att Boultbee de senaste åtta månaderna innan affären sålt svenska butiksfastigheter för 6,8 miljarder. I England har Boultbee sålt 23 av 30 fastigheter efter relativt kort ägande” (Fastighetsvärlden 2007-06-12).
Inget ansvar
Något ansvar för sin förskingring av allmän egendom tar inte borgerliga politiker denna gång heller. Istället får Fastighetsvärlden med en cynisk öppenhet förklara hur kapitalismen fungerar: ”Sålt är sålt liksom. I slutändan gör ägaren alltid vad den vill. Det bör den borgerliga Alliansens politiker reflektera över inför fortsatta privatiseringar på statlig och kommunal nivå”.
LASSE SIMMONS
Proletären 10, 2008
