Ledare: Låt behoven styra!

Delar av den offentliga sektorn är idag så kraftigt underbemannad att det innebär en säkerhetsrisk för barn och äldre. Det menar fackförbundet Kommunal i en nysläppt rapport.

”I äldrevården finns inga riktlinjer och då bemannar man utifrån den budget man har”, sa Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård i en intervju med SVT Norrbotten förra veckan. Politikerna budgeterar för att få det att gå ihop – och då blir bemanningen därefter.

Nu menar Kommunal att det gått så långt att det måste införas nationella bemanningsriktlinjer som garanterar en lägsta personaltäthet. Detta för barnens och de äldres behov, och för personalens behov av att ha en dräglig arbetsmiljö.

Det är en klok utgångspunkt. Behoven ska styra över budgeten, inte tvärtom. Det har Kommunistiska Partiet alltid fört fram och vi menar att kravet på nationella bemanningsriktlinjer är rätt ställt. Det rimmar också väl med Förskoleuppropets tydliga krav på personaltäthet och storlek på barngrupperna som de nu i flera år drivit opinion för.

Varför är det här inte självklarheter? Varför missar de styrande i kommun, region och riksdag att lyssna på de som jobbar i välfärden? Varför är politikerna inte tacksamma för att få ta del av erfarenheten hos dem som faktiskt jobbar på golvet?

Som med alla slags val – i stort som smått – handlar också valet mellan behov och budget att något prioriteras bort. Om behoven ska vara utgångspunkten måste det offentligas budgetslaveri få ett slut. De privata aktörerna måste bort och riskkapitalbolagens vinster stoppas. 

Ett sådant politiskt beslut är dock inget av de etablerade partierna beredda att ta ställning för. Ett sådant, för oss kommunister självklart, beslut innehåller nämligen en kritik av själva fundamentet i samhället, det ekonomiska systemet.

Politikerna tar idag enbart ansvar för att förvalta det kapitalistiska samhällets verkliga makthavare: Svenskt Näringsliv, bankkapitalisterna, EU- och Nato-lobbyns företrädare. Alla riksdagspartier, från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, sluter upp bakom den grundläggande samförståndsandan som innebär att politiken ska underordna sig företagens krav vare sig det gäller skattelättnader, slimmad bemanning eller subventioner.

Det är företagen som bestämmer – det blir tydligt även i andra frågor. Ta bara de pågående turerna kring de höga elpriserna.

Regeringen förbereder räddningspaket för hundratals miljarder till elbolagen, samtidigt som vanligt folk får förbereda sig på skräckräkningar. Elpriserna skjuter i höjden samtidigt som Sverige exporterar el på en absurt avreglerad elmarknad. 

Precis som inom välfärden är det ekonomiska intressen, snarare än människors behov, som går först.

Visst kan riksdagspartierna låta radikala i sina valparoller. De måste ju värva röster även från dem som drabbas hårt och orättvist av den rådande politiken. Men efter valdagen är löften och valparoller inte värda mycket.

När konkreta krav, som nu från Kommunal och Förskoleupproret, gör politikens verkningar synliga borde det vara en väckarklocka. Fler yrkesgrupper borde prata sig samman och formulera sina erfarenheter. Då kommer fler krav och vittnesmål att se dagens ljus.

Sådana samtal kommer att visa vad den till synes enkla formuleringen om behov före budget faktiskt innebär. Det är när arbetare går samman, delar erfarenheter och ställer krav, som tanken om ett annat samhällssystem kan växa fram.

Dagens marknadsliberalism, med privatiseringar och nedskärningar av det gemensamma, gör det tydligt hur kapitalismen äter sig in i varje del av samhällets verksamhet och i varje del av människors liv. Här avslöjas också – för den som vågar se – hur omänsklig kapitalismen är. 

Det är länge sedan kapitalismen stod för någon form av utveckling. Idag har kapitalismen överlevt sig själv. I sin egen lagbundenhet att verka för att hela tiden öka vinsterna är kapitalismen istället destruktiv med förödande konsekvenser för både människor och miljö.

Kommunals och Förskoleupprorets bemanningskrav är viktiga. De ifrågasätter just det som måste ifrågasättas. Vad är det viktiga i samhället? Vems behov ska tillgodoses? Vad är välfärdens uppgift?

När valet är över borde varje delad tur och varje dag utan vikarie ge tankar om att ett annat samhälle behövs. Ett samhälle där resurserna används på rätt sätt, där barns och gamlas behov blir tillgodosedda – och där de nöjda anställda kommer utvilade till nästa arbetspass.

Oavsett valresultat kommer Kommunistiska Partiet fortsatt resa kraven på att behoven ska gå före budgeten. Proletären kommer fortsatt att avslöja korruption, profitjakt och skatteflykt.

Detta arbete kommer inte ta slut förrän vi är tillräckligt många som säger att det är behov – inte budget – som ska styra i samhället. En rättvisa som denna kallar vi för socialism och vi skäms inte över att det står i vårt partiprogram.

Också du behövs. Rösta på Kommunistiska Partiet i de kommuner vi ställer upp i – och kom med i kampen för ett samhälle som låter människors behov styra.